Äntligen är det gjort

Om att få ändan ur vagnen nån gång

Ofta när jag fotat folk på stan eller fotat mina närmaste vänner och bekanta har jag tänkt att det skulle ha varit bra att kunna lämna ett visitkort. För det första verkar det ju mer seriöst och visar att man inte smyger med vad man gör eller vem man är. För det andra kan det komma överraskningar långt senare när den som fått visitkortet hittar det igen (och kanske får för sig att vilja se den där bilden jag tog). Det kan ju, hux flux, leda till smärre uppdrag. Och om man klart deklarerar vad man håller på med på visitkortet så slipper man kanske också en del "oönskade" uppdrag. Eller får i alla fall specifika frågor.

Jag har haft en visitkortsidé liggande i PS ett tag och fick äntligen ändan ur vagnen i fredags och ringde tryckeriet hemma i Åmål som har gort mina tidigare visitkort. Efter lite bollande fram och tillbaka och en godkänd korr så är nu en sats beställd. Så här blev det.

Mellanformataren

PS
Det går förstås lika bra med färg för den som vill.

Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Min kamerakrönika - del 15

Zeiss Ikon ZM

När retrokameratjusningen hållit på ett tag och digitalkameratjusningen avtagit i samma mån föll det sig naturligt att nästa nya kamera skulle bli en för film. Våren 2010 köpte jag min Zeiss Ikon ZM. Jag började karriären med en Zeiss 1964 och det skulle helt enkelt vara kul med en sprillans ny när jag hade upptäckt att det fanns en mätsökare med M-bajonett. Jag hade ju redan flera objektiv till M3:an så det kändes rätt. Zeissens sökare tyckte jag var överlägsen de Leicor jag känt på innan så jag var tillfreds med min avvikande hållning i vänkretsen av Leicafolk. Därmed inte sagt att Leica är en sämre kamera, kära vänner. Jag har ju redan en M3:a.  ZM kändes bara mer rätt för mig.

Min nya arbetshäst som går före alla andra. Favoritgluggen Biogon 2/35 sitter på. Sonnar 1,5/50 står bredvid. Och alla Leicagluggar och ett par Voigtländer står redo i hyllan. Jag har allt väsentligt mellan 15-90 mm.

Jag har kompletterat med en väska från Leicatime (ett fynd på Tradera), Gordys camera strap, softrelease, motljusskydd och några färgade filter. Flera olika rullar har passerat såsom Kodak Portra, Kodak Tmax400 och Bluefire Police (teknisk panfilm utan korn).

Här finns det redan knappt ett par tusen bilder att välja bland så nu blir det svårt att hålla igen. Bara två rullar färg dock så de börjar jag med.

Typiskt Åmål.

Ur spår!

Helstekt ångbåt

Sista sommaren med föräldrahemmet

Åmålsidyll

Det finns en baksida med allt

I väntan på en ny bilnyckel. Finspång.

Vattenhål på Statoil i Stavsjö.

Världens bar, Norrköping

Finspångs slott

Bakom orangeriet vid samma slott

Green machine, Finspång

Spårvagnarna är gula i Norrköping

Och så ett längre sjok med svartvitt. Det här inlägget kommer att vara det längsta i krönikan.

Det går att ta självporträtt med den också

Kaffemaskinen på Pampas

Rörmokarnas paradis. Holmens bruk, Norrköping.

Pappersrulle. Holmens bruk.

MS Louise. Drottningholm

Pensionerad bärraket. Swedish Space, Solna. Bilden tagen på Bluefire Police teknisk panfilm. 

Yngste sonen funderar vid Bergs slussar i Linköping.

Sängkammare på Gripsholms slott

Pontiac med gangsterkeps i Borgvik, Grums

Den vackra entrén i Stockholms stadsbibliotek.

Lantligt kök i Värmland

Spaceig reception. 15 mm brännvidd.

Galleri Kontrast. Man får plats med mycket på 15 mm.

X1 Berlin, Norrköping

Pampas marina, Solna

Utsikt från Berotec huvudkontors entré.

Rastplats Fotografiska

En hel församling på 15 mm

Senaste tillskottet på JÅÅJ museum i Åmål.

Fredagsfika på Swedish Space

Blekansikte på Älvsjö station

Oväntat möte. Fashion! på Fotografiska

Pappa 77

Vänfika på Waynes, Stockholm Central

Yieck!

Jolly Jumper

Amazing grace, Hässelby missionskyrka.

Där ligger Moderna Muséet

Vänskaplig mobbing på Ellens Academy när majjen inte ser.

Gratis kramar. Jag passade på.

Glada barn, Kungsträdgården.

War games, Kungsträdgården

Landade på plazan. Sergels torg.

Hon verkade ha kärestan nånstans i högen. Armémuseum

Virtuosen. Björns trädgård.

Åskådare på samma ställe

Kort visit. Svartmangatan, Gamla stan

Hatt och högklackat, Slussen

Teater, Sergels torg

Drive-in, Alvik

Raggarrunda

Kubansk stil, Sveavägen

Vid vägs ände. Gallerian.

Samtal på sista kyrkbänken. Hässelby missionskyrka.

Kyrksaft

Malin på Reclaim Photography, Sergels torg.

Urban explorer, Vällingby centrum.

Om du orkat titta ända hit är du säkert i behov av en koppp kaffe. Med påtår.

Mellanformataren

PS
Som du ser har jag fotat på de mest skiftande ställen. Så kan det gå när man har en kamera med sig överallt. 

Nelson stupade och jag snubblade

På äventyr i England

Det här äventyret började redan hemma i Åmål. Vi bokade en lägenhet för en vecka på en gammal kvarn utanför Chichester i södra England och hade planerat att först åka till Oxford ett par dagar innan vi landade vid kvarnen. Överfarten var planerad att vidtagas med färja. Jag minns inte om det var från Göteborg eller Esbjerg i Danmark. Det spelar mindre roll. En dryg vecka innan avfärd fick vi reda på att färjan var trasig och gick för halv maskin. Överfarten skulle komma att ta 1,5 dygn istället för ett dygn. Vi fick modifiera våra planser lite i all hast. Ett par dagar senare får vi veta att färjan hade tagits in i torrdocka i Oslo och inte skulle ta några bilar och passagerare till England överhuvudtaget. Vi hade redan bokat lägenheten på kvarnen och betalat samt bokat Bed & Breakfast utanför Oxford. Det var för sent att avboka och att få pengarna tillbaka. Det här var innan internet var var mans kommunikation med omvärlden och email knappt något som någon kände till. Vi hade bokat allt via telefon direkt till England. Jag störtade ner till resebyrån för att boka flyg och hyrbil innan någon annan kom på samma idé. Planen hade varit att ta vår egen bil med färjan men nu fick det bli en högerstyrd bil istället. Vi hade tur. Det fanns gott om plats på flyget och hyrbil var heller inget problem. Bara timmar senare var alla flyg till England fullbokade.

Bed & Breakfast i Oxford

Den här dagen hade vi en osedvanlig tur. Vi letade efter ett världsberömt modelljärnvägsmuseum, The Pendon Museum,  och det föll sig så att just den dagen firade klubben 40-års-jubileum (helt utan vår kännedom). Där satt både gubbar och gummor och visade hur de tillverkade allt som skulle användas på museibanan. Inte en köpt pryl. Allt var handgjort och handmålat. T o m lok och vagnar. Ett enastående museum som är väl värt ett besök. Jag har tyvärr inga bilder därfrån men köpte ett antal små häften om anläggningen.

Det gick att bada i Engelska kanalen.

HMS Victory i Portsmouth's Royal Naval Dockyard.

Vi gick en guidad tur på skeppet och när vi just gått upp för trappan till Quarter deck snubblade jag på en lite träkubbe som stod upp ur däcket. På toppen av den fanns en liten plakett som förkunnade att det var där Nelson stupade.

Djupt inne i New Forrest ligger ett stort bilmuseum, Beaulieu, som har en särskild utställning med hastighetsrekordbilar. Här är det Bluebird med linslusen Viktor i kanten

Stonehenge. Till vår besvikelse fick man inte gå fram till stenarna och känna på dem.

Tangmere Military Aviation Museum. Som synes har de inte bara flygplan. Ett fint museum som försöker bevara hur flygfältet såg ut under kriget. Mycket intressant material att titta på.

Avresedag utanför lägenheten. Vårt värdfolk tog bilden som blev julkort senare samma år. 

Sista dagen i London. Här på rundtur.

Klockan är slagen. Dags att åka till flygplatsen

Och så till sist profilbilden som som är cropad ur bilden nedan. Att döma av höjden över havet är det Pehr eller Philip som tog bilden med Genesis II på strandpromenaden bara någon mil från där vi bodde.

Mellanformataren

Pro Memoria

Om att bilder är ett bra stöd för minnet

Känner ni igen de här? Det är den där lilla spexargruppen jag och några kompisar fördrev tiden med 1969-70 ungefär.

Nu träffas vi då och då för att umgås. Oftast på somrarna då det är lätt att umgås ute och för att vår gemensamma punkt Åmål drar som en magnet vid denna årstid. De flesta söker sig dit någon tid på semestern till sin sommarstuga i närheten och då är det liksom enklare att bara råkas nästan apropå.

1993 träffades vi alla familjerna med barn fruar och husdjur i Ånimskog. Det är från detta tillfälle december månads profilbild kommer. En härlig sommardag med lek och bad, mat och fika och mycket gemyt och olika upptåg. En av oss fyllde dessutom 40 år så det blev lite extra kul av allt. Här kommer nu lite bilder från tillfället.

Årfyllaren gratuleras

Tillökning i en av familjerna

Bad före maten

Sport efter maten

Mellanformataren

PS
Det var lika idylliskt som det ser ut.