Pro Memoria
Argan list
Åttonde sträckan startar tveksamt
Min kamerastafett kom av sig lite när kombon Super Ikonta och IR-film lade sig platt på mållinjen. Negativen blev nästan osynliga =) Men med min sedvanliga kreativitet och en god portion argan list har jag i alla fall lyckats få fram några bilder. Ett par av dem återfinns längst ned i detta inlägg. Inget att skicka in till tävlingar men i alla fall ett resultat efter mycket möda.
Under tiden har jag grunnat på vilken kamera som ska få äran på nästa sträcka. Nu har jag grunnat färdigt. Det blir min Praktica IVB med en rulle Velvia 100. Den har stått laddad sen i våras för att då och då kunna användas för nostalgiska återblickar. När jag började fotografera på allvar 1974 lånade jag pappas dito och körde diafilm i drygt tio år och hade stor glädje med den. Men hur är det att köra den idag? Det ska jag ta reda på nu.
Jag har visserligen ett par Kodachrome 64 i frysen men det går ju inte att framkalla dem nuförtiden. Annars var min favoritfilm Ektachrome 200, som också har slutat tillverkas för längsedan. Därav valet av Velvia 100. Den här östtysken är tung och klumpig och man talar verkligen om att man tar en bild. Slutarljudet kommer i närheten av Bronicans i decibel räknat. Den har inbyggd selenmätare av halvautomattyp. Man ställer två pilar mot varandra, läser av värden och ställer in kameran därefter. Men jag ska nog köra en handhållen exponeringsmätare som kontroll, bara uti fall att...
Jag lovade ett par bilder från Super Ikontan med IR-film. Här kommer de. Jag har inte lagt ner för stor möda att få dem perfekta men det syns i alla fall att det är infrarött.
Jordbruksredskap på kollektivet Rosenhill på Ekerö. Café Ogräs för de som varit där förut.
Den fina utsikten över Mälaren och Ekerö kyrka från landsvägen vid Träkvista.
Eders Hängivne
PS
Det blir inget PS denna gång.
Contaxsträckan
Bildresultat från stafetten
Min Contax IIa tog ju bilder på min kamerastafetts sjätte sträcka. Jag hade tänkt framkalla rullen själv men eftersom det lär dröja fuskade jag och skickade den till Crimson. På grund av ett missöde när jag skulle ta ur filmen blev halva rullen förstörd. Men jag fick i alla fall några bilder som jag kan visa.
Jag skrev att jag skulle använda ett Sonnar f2/50 men när jag väl var där ute såg jag att det var ett Jupiter 8 jag hade på. Men det är ju samma sak. Jupiter 8 är också ett f2/50-objektiv. Nu bilder.
Vi var på Bergianska och utanför det stora växthuset låg den här.
Vi gjorde en tur till Millesgården som vi gör varje år.
Minimalistiskt
Om att jag fått igång min Minox 35 GT
Genom hela min karriär som konstruktör har jag ägnat mig åt små saker så det är väl följdriktigt att jag en gång skulle skaffa en minimal kamera. För ett par år sedan vann jag en Minox 35 GT på en nätauktion men har sedan dess inte lyckats få fart på den. När den kom skulle den ha kvicksilverbatteriet PX27 som inte går att få tag på längre. Ett alkaliskt alternativ finns, PX27A, men tyvärr har jag inte hittat detta i Sverige. Dessutom är batterifacket lite lömskt konstruerat. Vid minuspolen i botten på batterifacket sitter en plastkuts som verkar hålla minuspolen. Så som det ser ut kan omöjligen minuspolen få kontakt med batteriet. Nå, på rekommendation av klubbkompisen Roos tejpade jag ihop fyra stycken SR44 (som jag har gott om till andra kameror) och stoppade i facket. Magi! Det fungerade. Hur vette tjyven men jag bryr mig inte alltid om att få förklaringar till livets mysterier. Nu är den laddad med en HP5+ och solen bryter just igenom molntäcket. Ingen blöta idag. Ännu i alla fall.
Både bländare och slutare verkar vara tvåbladiga
Eders Hängivne
PS
Ja, den får plats i vilken ficka som helst. Jag har den i skjortfickan.
Stafetten går vidare
Ensign Ful-Vue har levererat!
Sin enkelhet till trots har Ful-Vue:n levererat. Kolla här.
Bilar, människor och flygplan. Jag misstänker att den passar utmärkt till andra motivkategorier också.
Nu blir det en snyggare kanon på nästa sträcka. Den legendariska Contax IIa med Sonnar f2/50 och Superia 200. Den kommer att gå som på räls, tror jag. Inget konstigt med den. Den har alla nödvändiga funktioner och inget extra. Old school, som en del säger.
Men blixten ska jag inte använda. Det är ju sommar!
Eders hängivne
Fjärde sträckan blev seg
Kamerastafetten som kom av sig
Det var väl givet på förhand, att ladda en Brownie med sommarfilm i början av vintern var väl en dålig planering. Det gick som det gick, den blev stående hela vintern. Vintern var ju dessutom mörkare än vanligt då den i stort sett var snöfri. Nå, nu är rullen slut och framkallad. I slutet av detta inlägg visar jag några bilder tagna med den.
På femte sträckan blir det en 6x6-kamera som är något av det fulaste man kan hänga runt halsen. Men man kan ta bilder med den. En Barnet Ensign Ful-Vue. En tid + Bulb, en bländare och två fokuseringslägen (upp till 3 m och 3 - oändligt). Enklare kan det inte bli. En kamera med så lite grejer kan inte gå sönder om man inte slänger den under en ångvält. Robust ingenjörskonst á la England.
Här är objektivet utdraget till porträttläge. Upp till 3 meter, alltså. Helt intryckt för landskap. Om du tittar noga kan du se att avtryckaren är punktpräglad. Ingen risk att slinta där inte.
Det blir en sommarfilm i den här också. Det är ju säsong. Observera originalspolen i plåt.
Man laddar filmen i magasinet utanför kameran som hos de större 6x6-bröderna. Sedan skjuter man in magasinet från sidan och låser med en ratt på andra sidan.
Dra fram till första rutan och sen är det klart, liksom. Kameran väger 444 gram. Med film.
Det var just den här modellen som min mamma började fotografera med i slutet av 40-talet. Gick det då så går det nu också. Det är min paroll för att fotografera med gamla kameror. Bilderna blir inte perfekta men de mognar med åren. En vacker dag blir de dyrbara minnen, de också.
Eders Hängivne
PS
Och så några bilder från förra stafettsträckan med Brownie Flash IV .
Analogfotograferna Stockholm:s högsäte på Mejselvägen 33 i Hägersten. Högsäte och högsäte, mörkrummet ligger i källaren men är rikt utrustat.
Järnvägsmuséet i Åmål. Det var inte öppet men jag fotade genom grindspjälorna.
Restaurang Kungskvarnen i Borgvik, Grums kommun. Restaurangen är stängd och väntar på en ny ägare. Borgvik är ett idylliskt litet brukssamhälle med en hyttruin. Här gjordes nitarna till Eiffeltornet.
För mig andas bilderna 50-tal lång väg. Som hämtade ur mitt eget album.