Grönsöö och andra dagsnoteringar

Igår, tisdag, hade mina flickor önskat  en tur till kvarnen i Kungs Husby och ta en fika där. Jag föreslog att vi först skulle ta en stund i Grönsöö slottspark vilket föll i god jord. Sagt och gjort, vi drog till Grönsöö via den vackra Grönsöövägen. Nu blir det lite bilder.

Här är sjösidan av slottet. Jag får lite Medelhavskänsla här.

Capri, eller nåt

Det kinesiska lusthuset är väl inte så medelhavslikt men en spännande detalj i slottsparken.

Lite snett är det också. Rätar man upp det blir horisonten sned.

Här är i alla fall ett rött hus med vita knutar men så är det mycket färskare än slottet. Det ligger på västra sidan. Ett mindre med samma färger, och äldre, ligger på östra sidan. Parken är en engelsk park och har slingrande gångar med lite spännande anhalter här och där.

Vi träffade slottsfrun och pratade om slottets rosor och planteringar en stund. Sjunde generationen von Ehrenheim bor här och förvaltar slottet som ägs av en stiftelse. Slottet är i princip helt intakt med möbler och allt sedan flera hundra år. Ok, tornen i slottets fyra hörn revs för längesedan samt den pampiga entrén mot sjön. Det är i alla fall ett av få slott som är i vardagligt bruk av sin ursprungliga ägarfamilj. TV8 visade ett bra program om slottet för ett tag sedan

På Grönsöö står också Sveriges äldsta lind planterad av drottning Kristina (Gutav II Adolfs mamma) 1623. Som synes lever den gott ännu.

~~ooOoo~~

Jag bedriver just nu ett projekt med att reducera antalet kameror med film i. Jag misstänker att en del film hinner bli för gammal i några kameror. Dock inte i den här. Alla bilder från Grönsiöö i det här blogginlägget är tagna med Nikon F3 och ett gammalt helmanuellt f2,8/24 mm och på Kodak Plus-X 125. En film som slutat  att tillverkas. Här på Grönsiöö spurtade jag också med en Portra 160 i Zeiss ZM men avslutade den först senare vid kvarnen. Zeissen står aldrig utan film. Den är min arbetshäst.

~~ooOoo~~

Efter Grönsöö åkte vi till kvarnen i Kungs Husby. En mäktig pjäs med sex blad och innandöme som en fabrik. Av någon anledning stod den öppen och jag är ju inte nödbedd av mig. Ingenjören i mig ville se det tekniskt historiska.

Kvarnen

Och vi fick vår fika till slut

Och jag fick vara med på bild. (Fast jag fick tala om avståndet för frun innan hon tog bilden. Manuellt det är svårt det!).

Bilderna inne i kvarnen blev inte bra. Jag strulade med laddningen av den rostfria spiralen och fick en massa följdproblem i den två timmar långa stående framkallningen. Bilderna blev starkt piktorialistiska. Men det blir nog bra till slut med lite mer övning.

Eders Hängivne

PS
Åk gärna till båda ställena en solig dag. Värt att se. Slottet kostar 40:- för att vandra fritt i parken. Kvarnen får man besöka gratis (om man hittar den). 

Skruvat i Malmö

Jag hade inte tänkt ta en enda bild på Turning Torso men det är nåt konstigt med den. Jag tror den är magnetisk på fotografer. Särskilt amatörfotografer.

Tom tomt för framtida bruk. Det här var kanske den sista. Till vänster om mig byggs det som bara den  på alla tomma plättar. Om nåt år eller två får vi se vad det blev.

Gyllene kulor. De ligger i centrum för att inte förväxlas med annat gyllene. Snitt och sånt...

En enorm kaffeböna och ett ont öga möter mig

En imponerande byggnad

T o m träden bredvid lät sig påverkas och skruvar sig åt samma håll som huset.

HSB Turning Torso

Mellanformataren

PS
En kamera, ett objektiv, en film. Dogma style men inte mitt löfte.

Malmö hamn

Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.

Malmöborna är ett cyklande folk

Fredliga är de också 

 De har snygga broar...

...och fyrar...

..och broar...

...och fyrar

Vad det här är kan  jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här

Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.

Kunde inte låta bli. Självporträttet.

Nästan FÖR prydligt välordnat

Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.

Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä

Proud Mary lägger ut för en fikasegling

Och andra lägger sista handen på vårrustningen

Resten av den här promenaden kommer senare

Mellanformataren

PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.

Backstreet Montreal

Om vardagens baksida i en storstad

Montreal har något som jag ännu inte sett motsvarigheten till i Stockholm. Skräpiga och skumma bakgator.  Jag gjorde mina egna vandringar i stan medan flickorna gjorde sina shoppingrundor. Det här är vad jag fann.

Så här ser de ut som regel.

Inbyggd spiraltrappa.

På bakgatorna är det lättare att klottra

Balkonger med nödutgångar

Inhägnade små täppor

Eller bara tegelväggar

Bakgatuloppis

"...som mitt i gatan står"

Man tager vad man haver...

Skydd eller fängelse, det är frågan.

Bekvämlighetsinrättning

Det är billigare med luftledningar.

Minimal täppa.

Jag ska nog försöka hitta något liknande hemmavid.  Jag tyckte det var charmigt i sin ruffighet.

Mellanformataren

Äntligen!

Om en dröm som blev sann

Ja, det behövs väl i det här fallet bara pengar och tålamod. För ett tag sedan vann jag en auktion på en Contax IIa med en hel del tidsenliga tillbehör. Just en IIa har jag gått och suktat efter ett bra tag men inte hittat någon till ett vettigt pris. Samlarna nyper dem direkt till onödigt höga priser. Men här annonserade säljaren objektivet som defekt eftersom han inte kunde säga motsatsen (!). Det höll säkert samlarna borta, tror jag. Kameran trodde han dock var helt ok då slutaren fungerade (?!). Jag är ju särskilt förtjust i 50-talskameror och denna är sannolikt tillverkad 1951 efter att ha rådfrågat historikern och Zeiss-experten Peter Hennig om saken.  Och milde tid! Det LUKTADE 50-tal när jag öppnade kartongen.

Contax IIa med Sonnar 2/50

Ok, det var lite fungus (svamp) på linserna men första rullen får visa om det har någon betydelse. Annars blir det till att jaga upp ett objektiv från samma tid i bättre tillstånd. 

Barnsligt förtjust som jag är i att ta bilder med mesta möjliga manualitet, på sin höjd med hjälp av en separat handhållen manuell exponeringsmätare, ska jag nu ge mig i kast med att pröva denna legendariska fotoapparat. Den symboliserar det Zeiss som reste sig ur ruinerna efter andra världskriget. Ryssarna tog Contax-programmet med fabrik och allt som krigsbyte och Zeissingenjörerna som blev kvar i väst fick konstruera en likadan ur minnet. Naturligtvis gjorde de den lite bättre än Contax II när de ändå höll på. Ryssarna döpte sedermera om sin till Kiev.

Förutom de tidstypiska tillbehören kanske jag också skulle investera i en Borsalinohatt och trenchcoat som personliga assessoarer att fullständiga bilden av en 50-tals amatörfotograf. Det är ju synd att jag aldrig köpte den där bull-Mercedesen modell -54 när möjligheten fanns på 80-talet. Men då hade allt tid förmodligen gått åt till en helt annan hobby...

Mellanformataren

PS
Det sitter förstås redan en rulle i kameran.