Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

Stafetten går vidare

Ensign Ful-Vue  har levererat!

Sin enkelhet till trots har Ful-Vue:n levererat. Kolla här.

Bilar, människor och flygplan. Jag misstänker att den passar utmärkt till andra motivkategorier också.

Nu blir det en snyggare kanon på nästa sträcka. Den legendariska Contax IIa med Sonnar f2/50 och Superia 200. Den kommer att gå som på räls, tror jag. Inget konstigt med den. Den har alla nödvändiga funktioner och inget extra. Old school, som en del säger.

Men blixten ska jag inte använda. Det är ju sommar!

Eders hängivne

Min kamerakrönika - 22

Större fotografier!

Egentligen skulle det här kapitlet i min kamerakrönika handla om en annan kamera. Men jag använder den för lite för att den ska få komma med riktigt än. Istället blir det ett annat nyförvärv som jag dock använt ett par år på lån innan den blev min. Det är en Toyo Field 45 CF. Som siffrorna antyder är det en kamera för bladfilm med storleken 4"x5" (100x125 mm). Eftersom det är en fältkamera är den ihopfällbar och blir som en liten handväska när man ger sig ut. Nu är det ingen kamera för handhållet även om en rem antyder att det går. Jag tänker nog uteslutande att använda stativ till den här. Det är för mycket runt omkring att hålla reda på så det är bra att veta att den står där man ställt den.

Toyo Field 45 CF

Här är den i transportläge

Med kameran följde naturligtvis en hel del tillbehör men jag ska inte tråka ut er med en lista på allt. Jag fick t ex sex objektiv varav jag räknar med att använda tre för det mesta. 90, 135 och 210 mm, där det sistnämnda ligger närmast en småbildsnormal. Resten betraktas som vidvinkel i den här världen.

Fotoväskan med objektiv och en del av tillbehören. Jag slaktade en gammal verktygsväska med hjul och draghandtag för detta ändamål.

Fotoryggsäcken jag fick på köpet var väl lite överdimensionerad. Det var gott om plats för kameran t v, vinkelsökaren i mitten och kassettväskan till höger. Ändå blev det plats över om man tar bort en massa överflödiga mellanväggar.

Lite bilder från användningen då. Jag bad min pappa att fotografera mig medan jag fotograferar med den. Det här är inget för otåliga snabbskjutare. Det är en långsam och nästan meditativ typ av fotografering där man måste vara på alerten hela tiden för att inte "glömma" något grepp i den fastställda ordningen. Jag räknar med att det ganska snart sitter i ryggmärgen om jag använder den flitigt.

Jag har tidigare provat både positiv och negativ färg och svartvitt. Nu kör jag bara svartvitt men jag har en spännande filmsort i frysen som jag ska prova i sommar. Mer därom i ett senare inlägg.

Skynket är svart på ena sidan och vitt på det andra. När solen skiner tar man den vita utåt så blir det inte så varmt under skynket. När det är kallt gör man tvärsom.

Uppställt och klart på mitt Gitzo Explorer. Bara motivet som fattas. Men inte motivationen =)

Eders Hängivne

PS
Du har nog redan gissat. Det blir en Toyosommar.

En borg i ruiner

Om Edsholms borgruin

När jag senast åkte hem till Åmål tog jag mig tillfället att fotografera den där borgruinen i Gamla Slottsbron som ligger alldeles bredvid järnvägen och landsvägen. Jag har tänkt att göra det många gånger men det har aldrig blivit av. 

Här kommer lite information från Wikipedia:

"Edsholms borg är en medeltidsborg vid Slottsbrosundet i Grums i Värmland som uppfördes på 1300-talet, förmodligen på 1370-talet av marsken Erik Kettilsson Puke. Läget var en strategiskt viktig punkt, varifrån man behärskade sjöleden upp mot Värmeln och det inre av landskapet där även den viktiga färdleden från västkusten över Dalsland till Värmland och Bergslagen passerar.

Borgen var säte för kungens fogde i Värmland. Den siste hövitsmannen där var riddaren Herman Gisler, under vars tid slottet 1434 intogs och förstördes av Värmlandsbönderna under Peder Ulfsson (Roos) i samband med Engelbrektsupproret. Det återuppbyggdes aldrig.

1991-1992 genomfördes en arkeologisk undersökning som finns rapporterad i ett antal arkeologiska rapporter. Edsholm är en av Värmlands tre medeltidsborgar. De två andra är Saxholmens borg och Amneholm vid Gullspång.

Jag slösade med filmen (FP4+) och tog tre bilder med min Brownie Flash IV som ger 8 bilder per rulle

Här gick jag längs järnvägsvallen för att komma nära. Man ser riktigt bra om man sitter på rätt sida i ett tåg.

Här har jag fotat från västra sidan med småbåtshamnen i ryggen. Det var ganska mycket skrot i vägen. En annan gång ska jag nog knalla upp och kolla utsikten.

Det närmaste jag kom den här gången. Gulfiltret utdraget till strålgången.

Det här är förstås ett stycke meningslös dokumentärfoto. Borgruinen lär inte försvinna i brådrasket och är dokumenterad på andra sätt. De lär finnas kvar efter att jag gått till andra jaktmarker. Men det är lite kul att hålla liv i en gammal kamera.

Eders Hängivne

PS
Jag behövde inte använda blixten den här gången så jag sparade tre lampor =) 

Fjärde sträckan blev seg

Kamerastafetten som kom av sig

Det var väl givet på förhand, att ladda en Brownie med sommarfilm i början av vintern var väl en dålig planering. Det gick som det gick, den blev stående hela vintern. Vintern var ju dessutom mörkare än vanligt då den i stort sett var snöfri. Nå, nu är rullen slut och framkallad. I slutet av detta inlägg visar jag några bilder tagna med den.

På femte sträckan blir det  en 6x6-kamera som är något av det fulaste man kan hänga runt halsen. Men man kan ta bilder med den. En Barnet Ensign Ful-Vue. En tid + Bulb, en bländare och två fokuseringslägen (upp till 3 m och 3 - oändligt). Enklare kan det inte bli. En kamera med så lite grejer kan inte gå sönder om man inte slänger den under en ångvält. Robust ingenjörskonst á la England.

Här är objektivet utdraget till porträttläge. Upp till 3 meter, alltså. Helt intryckt för landskap. Om du tittar noga kan du se att avtryckaren är punktpräglad. Ingen risk att slinta där inte.

Det blir en sommarfilm i den här också. Det är ju säsong. Observera originalspolen i plåt.

Man laddar filmen i magasinet utanför kameran som hos de större 6x6-bröderna. Sedan skjuter man in magasinet  från sidan och låser med en ratt på andra sidan.

Dra fram till första rutan och sen är det klart, liksom. Kameran väger 444 gram. Med film.

Det var just den här modellen som min mamma började fotografera med i slutet av 40-talet. Gick det då så går det nu också. Det är min paroll för att fotografera med gamla kameror. Bilderna blir inte perfekta men de mognar med åren. En vacker dag blir de dyrbara minnen, de också.

Eders Hängivne

PS
Och så några bilder från förra stafettsträckan med Brownie Flash IV .

Analogfotograferna Stockholm:s högsäte på Mejselvägen 33 i Hägersten. Högsäte och högsäte, mörkrummet ligger i källaren men är rikt utrustat.

Järnvägsmuséet i Åmål. Det var inte öppet men jag fotade genom grindspjälorna.

Restaurang Kungskvarnen i Borgvik, Grums kommun. Restaurangen är stängd och väntar på en ny ägare. Borgvik är ett idylliskt litet brukssamhälle med en hyttruin. Här gjordes nitarna till Eiffeltornet.

För mig andas bilderna 50-tal lång väg. Som hämtade ur mitt eget album.