Plastbandsfotografi

Om en nyupptäckt

Min gode vän i Vimseby återgav vad han sett i ett lokalt tv-program. En ung tjej hade fått tag på en gammal Trip 35:a och fått den laddad med film. Hon var så fascinerad av att bilderna fastnade på det där "plastbandet" och hon ville gärna visa för reportern hur det såg ut. "Förstör du inte bilderna då?" frågade reportern försynt. "Närå, titta bara" och så öppnade hon kameran och visade underverket. Plastbandet där bilderna fastnade.

En fascinerande historia om den är sann. Att det inte har blivit en snackis på Facebook med en massa delningar är en gåta. Men det kan bero på att tjejens eller de lokala tv-tittarnas bekantskapskrets är lika okunniga.

Det bästa med den här historien är att jag fått ett nytt bra ord för det jag håller på med när jag tar bilder. För en vanlig svensk betyder ju film att det är fråga om rörliga bilder. När man säger att man använder en filmkamera så tror många att man filmar. Icke. Men att kalla det för analog fotografi gillar jag egentligen inte. Därför kommer det nya ordet väl till pass. Plastbandet får bli förleden till mina fotografiska aktiviteter i fortsättningen. Plastbandskamera, plastbandsfotografi och kanske också plastblads-o s v

Plastbandskasetter 

Men man slipper nog aldrig ifrån frågan från de bättre vetande, "går det fortfarande att få tag på film till den där?"

Eders hängivne
Plastbandsfotografen 

PS
Som vanligt är det inte på fullt allvar. Men snutten på tv är dagsens sanning enligt min vän. Och honom tror jag på. 

Det närmar sig

Bara 28 dagar kvar som 50-plussare

Sen är det kört. Juli månads profilbild är tagen utanför Swedbank i Åmål. Alltid något...

Eders hängivne

PS
Bilden är tagen med mitt Dogma-ekipage men jag har beskurit den för att profilbilden ska bli kvadratisk. 

Minimalistiskt

Om att jag fått igång min Minox 35 GT

Genom hela min karriär som konstruktör har jag ägnat mig åt små saker så det är väl följdriktigt att jag en gång skulle skaffa en minimal kamera. För ett par år sedan vann jag en Minox 35 GT på en nätauktion men har sedan dess inte lyckats få fart på den. När den kom skulle den ha kvicksilverbatteriet PX27 som inte går att få tag på längre. Ett alkaliskt alternativ finns, PX27A, men tyvärr har jag inte hittat detta i Sverige. Dessutom är batterifacket lite lömskt konstruerat. Vid minuspolen i botten på batterifacket sitter en plastkuts som verkar hålla minuspolen. Så som det ser ut kan omöjligen minuspolen få kontakt med batteriet. Nå, på rekommendation av klubbkompisen Roos tejpade jag ihop fyra stycken SR44 (som jag har gott om till andra kameror) och stoppade i facket. Magi! Det fungerade. Hur vette tjyven men jag bryr mig inte alltid om att få förklaringar till livets mysterier. Nu är den laddad med en HP5+ och solen bryter just igenom molntäcket. Ingen blöta idag. Ännu i alla fall.

Både bländare och slutare verkar vara tvåbladiga

Eders Hängivne

PS
Ja, den får plats i vilken ficka som helst. Jag har den i skjortfickan.

Det är mycket om Vivian Maier nu

Men jag skrev om henne redan i april 2011

Här är en lista på blogginlägg där jag refererat till henne på något sätt.

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/vivian-maier.htm  (april 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/skarpa-vs-kansla-eller-bada.htm   (oktober 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/den-som-vantar-pa-nagot-gott-5.htm   (december 2011)

http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/alder-som-adelforfarande-med-bilder.htm   (september 2013)

Och så har hon suttit på min favoritlista på min profil på FS ett par år.

Vi lämnar Stockholm bakom oss

Och det märktes

Förra året var jag inne i city och Gamla stan på Midsommardagens morgon för att kolla "leget". Det var folktomt förstås, så när som på en klok turistguide som guidade sin flock kineser (eller japaner) genom de trånga gatorna. Det var ju bara att vänta tills de gått vidare. Som fotograf är det enkelt att inkludera eller exkludera med den ram man har till förfogande. Eller att bara vänta ut att motivet ska bli "rent".

Igår gjorde jag likadant men den här gången började jag på Hötorget och gick via Sergels torg och Hamngatan till Kungsträdgården. Platser som normalt sjuder av liv. Men inte den här gången. Se själva.

 Ingen torgmarknad. Ännu.

 Sergelgången brukar vara folkfylld andra dagar och andra tider.

 Sergels torg i bara mässingen. Naket på folk, menar jag.

 Hamngatan. Men det gick en spårvagn då och då.

 Här brukar det vara fullt.

 Vapenvila

 Promenaden var tom.

 Lite tidigt för lunch. Men billigt är det.

Det är sällan man får stå mitt på Kungsgatan utan att bli tutad på. Oj, där går visst en vaken människa. Dags att åka hem.

Eders hängivne

PS
Jag träffade på några fotografer som var ute i samma ärende. Vi hejade på varandra förstås. 

PPS
Jag använde min svarta OM-2N med f2/35 mm och Acros 100 som sensor.