400 ISO delrapport 2

Om de sex första filmerna

Nu börjar det roliga. Att titta på bilder och ge ett omdöme om filmerna. Jag måste nog påminna om att det här inte är fråga om en vetenskaplig bedömning eller utvärdering med hjälp av  fysiskt mätbara storheter. Det är min alldeles egen subjektiva bedömning och känsla (för att retas lite med de som inte förstår ordet "känsla" i fotografiska sammanhang). Här ska jag redovisa de sex första filmerna med två bilder från vardera film, en tagen nominellt på 400 ISO och en på 1600 ISO. Jag har försökt välja en representativ bild från varje rulle men jag kan inte garantera att urvalet helt motsvarar den bedömning jag har gjort. Jag har ju då tittat på alla bilder i rullen och gjort en helhetsbedömning. Nu kör vi.

Agfa APX 400 @400

Agfa APX 400 @1600

Ilford Delta 400 @400

Ilford Delta 400 @1600

Fomapan 400 @400

Fomapan 400 @1600 

Kentmere 400 @400

Kentmere 400 @1600

Fuji Neopan 400 @400

Fuji Neopan 400 @1600

Kodak Tri-X 400 @400

Kodak Tri-X 400 @1600 

Jag har bedömt korn och tonalitet vid ISO 400 och 1600. Dessutom har jag betygsatt kupighet och krullighet. De två första är ju det första man tänker på. Vilket intryck får jag av bilderna. Det andra är en mer praktisk fråga. Kupiga filmer är hopplösa att skanna. Krulliga kan vara irriterande.

Värsta kupigheten står Kodak för, alla andra är platta och fina. Möjligen kan Neopan 400 ha lite kupighet. Ingen av dessa har något större problem med att krulla sig. I synnerhet inte Kodak, förstås. Det är svårt att krulla en kraftigt kupig film.

När det gäller det visuella så är det fint korn och god tonalitet jag är ute efter. 

Efter en ingenjörsmässig kvantitativ analys med en enkel formel som skulle skilja ut agnarna från vetet blev slutligen vinnaren: Neopan 400. Roligt och tragiskt på samma gång. Priset är ca dubbelt så högt som alla andra och ingen leverantör har den på lager utan anger en leveranstid på ca 2 månader. Det kan bara betyda en sak för mig: GLÖM DEN.

Av de övriga är det två som kommer i mål jämsides: Ilford Delta 400 och Kentmere 400. Deras betyg ligger strax under Tmax 400. Alltså kan dessa två bli alternativ för mig.

Nu återstår 5 filmer att testa och jag ska leta reda på några rullar HP5+ ur arkivet att bedöma också.

Eders hängivne

PS
Nästa 400 ISO-rapport kommer till sommaren. 

Parallella världar

Om att se verkligheten på mer än ett sätt

Under ett par år har jag bedrivit ett projekt där jag fotograferar samma motiv med olika sorters film. Från början var det bara svartvitt och infrarött men så kom jag över lite utgången färgfilm till ett hyggligt pris på ebay. Så i somras då IR-säsongen är som bäst (och gräset fortfarande grönt) tog jag tre sorters film i mina kassetter med mig till Skogskyrkogården. Så här ser verkligheten ut i tre versioner.

Fuji Astia 100 (utgången 1998)

Fomapan 200

Efke IR 820 Aura (utgången). Exponerad som ISO 2

Så ser världen ut men vi ser bara den första versionen.

Eders hängivne

PS
Det här projektet är väldigt väderberoende så det bedrivs bara under korta perioder varje sommar. 

ISO 400 delrapport

Om nu någon trodde att jag glömt

Det går trögt, ska jag säga. Inte vet jag vad det beror på heller mer än det uppenbara. Den direkta orsaken är att jag inte  fotograferar så intensivt numera. Därför tar det extra tid att komma igenom rullarna. 2015 var dessutom ett år med mycket storformatsfotografering och en del mellanformat. Det har helt enkelt varit för lite tid ägnat åt 400 ISO-filmerna i småbildsformat. Och nu är det vinter. Min absoluta lågsäsong då jag hellre går in i mörkrummet. Ändå ska jag försöka sammanfatta mina erfarenheter, drygt halvvägs i undersökningen. Jag har avverkat 6 fabrikat och har börjat på de sista 5 sorterna. I detta inlägg kommer jag  dock att nöja mig med att jämföra priserna i dagsläget (2 januari 2016). Jag hittade f ö ännu en 400 ISO film att testa, Bergger BRF 400 plus som tagits med i tabellen. Tmax 400 är förstås med som min gamla favorit och HP5+ som jag körde hela 2014. Inalles omfattar nu undersökningen 13 st 400 ISO-filmer. Alla är tillgängliga i 135-format, i dagsläget är det bäst att tillägga. Alla priser i Euro/st. Prisindex är i förhållande till Tmax 400.

Sedan jag började jämföra priser i somras så har det hänt en del. Kodak har sänkt sina priser. Ilford likaså med ett undantag, Delta 400 som höjts något. Fujifilm har nästan dubblat priset på Neopan 400 och det sänder naturligtvis en signal om att den snart är borta. Vem vill köpa en så kostsam svartvit film? Jag skulle tro att den försvinner under 2016.

Kodak Tmax 400 är fortfarande min favorit så här långt men ett par uppstickare har fångat min uppmärksamhet, Ilford Delta 400 och Kentmere 400. Dessa två kommer nog att vara med i topp vid slutstriden. Avslutar med några favoritbilder från favoritfilmen.

Bilden tagen med en Smena 8M, en rysk Instamatic-kopia där man spänner slutaren manuellt som på en gammal bälgkamera. Tmax 400 av mycket gammal årgång (jag fick en oöppnad 30-metersrulle av pappa). Jag har försökt otaliga gånger med bättre kameror och färskare film men ingen kan mäta sig med den här.

Bakgator av det här slaget är det ont om i Sverige men inte i Montreal. Zeiss ZM och Sonnar f1,5/50

Samtidsdokument. Mobiltelefonen är vår tids viktigaste livstillbehör. Zeiss ZM och Sonnar f1,5/50 

Eders Hängivne

PS
Tidigare inlägg i den här serien i kronologisk ordning:
Starten
Strategibyte
Fyra nya filmer
Strategibyte igen

PPS
Inom kort kommer resultatet från de första sex filmerna. 

Mobiltelefon eller kamera?

Om en kamera med "oändliga" möjligheter

För flera år sedan fick jag min mammas Canon Dial 35. En riktig kultkamera på sin tid. Kompakt point-and-shot. Tjejkamera. Inte för att den var lätt att fota med men den är ju så himla söt. En perfekt accessoar i handväskan bland läppstift och puderdosa. Den enda stora nackdelen är att den behöver ett sånt där batteri som man inte kan köpa längre*. Men det går att skjuta manuellt med den också. Så nu har jag laddat den med en hemrullad HP5+.

Det bästa med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.
Det sämsta med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.

Det dröjer alltså innan man får se resultatet av sitt knäppande men man har roligt ganska länge.

*1,35V kvicksilverbatteri. Och ja, jag vet att det finns substitut men eftersom jag kan fotografera ändå så gör jag det. Kan själv.

Eders hängivne

PS
Trots att den ser ut som en gammal telefon med fingerskiva går det inte att ringa med den. Den utvecklades på den tiden då ingen hade kommit på den befängda tanken att kombinera telefon och kamera.

Flera 400 ISO svartvita filmer

Utökat testmaterial

Jag visste det ju redan i höstas när jag köpte hem tre rullar vardera av sex olika 400 ISO-filmer. Det finns fler därute. Nu har jag tagit hem fyra till. Och ändå räknar jag inte Tmax 400 och HP5+ som jag redan kört mycket av. De nya är Rollei RPX 400, Rollei Retro 400, Lomo Lady Grey 400 och Fotoimpex 400.

Rullen från Fotoimpex är lurig. Den hittar man inte om man letar på det vanliga sättet på deras hemsida. Jag hittade den för att jag sökte på tillverkare och då fann jag Fotoimpex i listan. Klickade på dem och då dök två svartvita filmer upp på skärmen, 100 och 400 ISO. Man vet ju aldrig, de kanske skäms för den eller så är det ett guldkorn som är värt att gömma. Det ska bli intressant att testa den i alla fall.

Som tidigare kommer jag att köra en av vardera pressad till 1600 till vintern samt en av vardera i OM-2N och Zeiss ZM nominellt. Den förra med Zuikooptik och den senare med Zeissoptik.

Jag har börjat göra en tabell över egenskaper som enbart handlar om deras egenskaper ur min synvinkel. Inget vetenskapligt/akademiskt eller ens uttömmande. Resultatet är min subjektiva bedömning om vad jag tycker om filmerna. T o m sådant som kupighet (hur den buktar sig på tvären), krullighet (hur den rullar upp sig på längden) och stabilitet (tjockleken på filmen). Skräckexemplet på stabilitet är Rollei IR 400 (som inte ingår i mitt test) som är den tunnaste film jag någonsin hanterat. En riktig skitfilm därvidlag och med en mycket lättskadad emulsion. Naturligtvis är kornen av betydelse och här ser man nog de största skillnaderna. Jag är en vän av finkorniga snabba filmer som ser likadana ut från film till film.

Eders hängivne

PS
När jag kört alla filmer kommer jag att bestämma mig för vilken/vilka jag ska köra som standard hädanefter.