Olympus 35 SP - Stafettkamera 11

Om en kompetent kompaktkamera för film

Olympus 35SP tillverkades mellan 1969-1976 och trots sina gedigna prestanda hamnade den i skuggan av de alltmer populära spegelreflexkamerorna (SLR). Tack vare sin storlek och låga vikt blev den ändå en framgång. Det fasta objektivet 42 mm/1,7 med sina 7 linser i 5 grupper får nog sägas vara top-of-the line för kompaktkameror från den här tiden. SP står för spotmätning och detta är den enda mätsökarkompakten någonsin med både automatisk exponering och spotmätning. Det där med spotmätning ska man nog ta med en nypa salt. Det enda som händer när man trycker in knappen är att EV-värdet sjunker 2 steg (oavsett vad man siktar på). Motljuskompensationsknapp skulle man nog hellre kalla det, men det säljer bättre om man kallar det spotmätning. När man fotograferar manuellt använder man EV-läsningen för att ställa in objektivet för EV-talet som man läser i sökaren. Nog om detta. Det här är en utmärkt kamera både för den som kör Auto och den som hellre kör manuellt och är en utmärkt resekamrat. Objektivet är det bästa på kameran, förutom att den är kompakt och lätt. Idealisk för gatufoto med objektivet ställt på 3 m. Då är det bara att gå runt och knäppa och dra fram film.

Som jag sa i mitt förra inlägg så har jag två st 35SP. Här presenterar jag bilder från den första (f ö den med lägst serienummer). Filmen jag använt är den numera utdöda Fuji Neopan 400.

Lekpark i Linköping

Födelsedagskalas i Björkvik (söder om Katrineholm)

Efter festen. Äldste sonen med fru och barn tar igen sig i soffan och farfar fotografen förevigar med hjälp av blixt.

Eders hängivne

PS
Olympus 35SP är eftertraktad på auktionssajterna och inte så "billig" som man kan tro för en gammal kompaktkamera. Mina två köpte jag av en gammal klasskamrat i Säffle.

Dubbelfel

Om det vore som att spela tennis

Min gamla Leica IIIf blev stafettkamera 11 och jag stoppade i en rulle Neopan 400 som jag lyckats komma över på ebay till hyfsat pris. Jag tog med den till Åmål i helgen i akt och mening att skjuta upp rullen med bilder från hemstaden. Jag brukar ta några rundor och dokumentera läget i hemstaden. Jag tyckte mig ha fått till en bra blandning Åmålsbilder men ännu en gång hade filmmatningen felat mig trots kontroll och filmen hade stått stilla på första rutan hela tiden. När jag passerat 40 på räkneverket blev jag förstås misstänksam och försökte än en gång att spola tillbaka filmen. Det gick inte. Jag gick in i mörkret och kontrollerade. Filmen hade slirat på perforeringen, inget ovanligt på en gäng-Leica.

Det andra felet var lite värre. Jag tyckte den lät konstigt på långa tider, en slags dubbelsvisch. På 100-delen och snabbare lät det som vanligt lika läckert tyst som är Leicas signatur. Jag tog av objektivet för kontroll och konstaterade katastrofen. Ridån var trasig. Den var nyss genomgången när jag köpte den och sååå många rullar har jag inte kört. Det blir ett besök hos kameradoktorn så småningom.

Den tyske patienten

Stafettkamera 11 kommer i stället att bli Olympus 35SP. Jag har två fungerande och en reservdelskamera. Jag kör nog igenom båda för att se om de är ok och sedan säljer jag den ena. Jag klipper av den skadade änden på Neopan 400 och använder den i den ena.

Eders hängivne

PS
Det var vernissage på Konsthallen i Åmål idag. Tre fotografer presenterade bilder från Andalusien. Mäktigt fina bilder. Är du i närheten de närmaste dagarna är det väl värt ett besök.

Hårdkodad vinjettering - stafettkamera 10

Om att köra halvformatsobjektiv på fullformatskamera

Min stafettkamera 10 har äntligen kommit till films ände. Jag har haft ett stort missöde med den. När räkneverket passerade 40 blev jag misstänksam på riktigt och gjorde en koll. Jorå, den hade inte fastnat på spolen. Jag brukar alltid kolla genom att försöka spola tillbaka, eller så missade jag det den här gången. Eller kanske den hade lossnat efter den första rutan. Nåväl, jag har alltså tagit rullen två gånger utan att dubbelexponera den.

Zorki 3 från 1954 var det som fick köra en hemrullad HP5+. Från början satte jag på ett 28 mm halvformatsobjektiv, Industar 69,  väl medveten om att nu blir det vinjettering. Men hur mycket och hur klädsamt? Jag körde bara halva rullen med det objektivet. Sedan bytte jag till ett Jupiter 12, 35mm/f2,8) för fullformatsfilm, och körde den till slutet.

Bilder blev det förstås. Här kommer några vinjetterade och några utan.

Industar 69. Mycket mjukt och vinjetteringen kan man vara utan.

Jupiter 12

Nästa stafettkamera blir nog Leica IIIf med Summicron 5 cm/f2. Som alltid deklarerar jag vilken film mina kameror har för tillfället på min profilsida. Där kan du snart läsa vilken film som hamnar i IIIf.

Eders Hängivne

PS
Det går bra att fixa vinjettering direkt i en digitalkamera också. Fullformats sensor + objektiv för APS-C så blir det mörkt i hörnen.

Kvalitativt mörkrumsarbete

Om att välja stil på sina bilder

För några år sedan såg jag en utställning på Arbetets museum i Norrköping som hänförde mig. Bilderna visade vardagen för en beriden matador, hur han tränade med sin häst, förberedelser inför tjurfäktningen och det vardagliga livet på gården. Rejoneo är namnet på denna form av tjurfäktning. Bilderna var mycket vackra och lockade till detaljstudium. Jag har inte sett så vackra printar sedan dess. Djupt varmsvart svärta (tänk mörkt mörkbrunt men inte mörk choklad) på vitt papper. Jag kommer inte ihåg om detta var digitala printar eller mörkrumsprintar men jag misstänker att de riktigt stora bilderna var digitalt printade från negativ. Säkert var dock att bilderna var fotograferade analogt, d v s på film.

Efter mycket experimenterande med olika kombinationer av fotopapper och framkallare har jag till sist fastnat för en kombo som passar mig, och som i någon mån liknar det uttryck jag såg på Arbetets museum. Jag har kommit att gilla Ilfords Multigrade RC warmtone med pärlyta. Jag gillar inte högblanka bilder och matt fiberpapper som jag kört mycket tidigare har jag tröttnat på lite. Det är svårare att få kontrasten dit man vill med matt fiber men den återhållna glansen i pärlytan och lättheten att styra kontrasten dit man vill har fått mig till att fastna för det.

Sen är det ju det där med framkallare. För ett par år sedan gjorde jag ett större test av olika fotopapper, både plast- och fiberpapper. Jag använde samma negativ till alla, just för att kunna jämföra resultaten och få en inblick i hur olika papper kan ge samma bild olika uttryck. Jag använde då samma framkallare till alla papper, Compard MC Dev, och resultaten skiftade verkligen. En intressant studie som jag delat med mig av för klubbkompisarna i Analogfotograferna Stockholm.

Testnegativ 

Nu har jag alltså även testat olika framkallare på detta enda papper, Ilford MG RC Warmtone. Samma negativ som tidigare har fått framkallas i Moersch ECO 4512, Tetenal Variobrom WA, Ilford Harman warmtone och Compard MC dev. Resultaten blev olika men inte så markant olika som tidigare. Mest olik blev Moersch ECO som gav en fullständigt neutral bildton på detta warmtone-papper. De andra tre blev olika men inte så mycket som jag trodde. Variobrom WA gav en verkligt djupt varmsvart ton. I min ögon riktigt elegant och vackert. Harman warmtone något ljusare varmsvärta och till sist MC Dev ännu något ljusare. Men skillnaden mellan dessa tre på samma negativ är ganska liten och jag misstänker att bildens motiv kommer att sudda ut skillnaderna mellan bilder kopierade i dessa tre. Hur som helst, jag kommer att delta i klubbens båda utställningar i år och jag kommer att använda samma kombo inom varje utställning. Till att börja med blir det bilder framkallade i Tetenal Variobrom WA. Som ett brev på posten kommer några paket MG RC warmtone-papper nästa vecka från Silverprint i England. Billigaste stället för Ilfordpapper som jag hittat.

Nu gäller det bara att välja bilder till vårsalongen. Och då är det viktigt med vackra kopior, tycker jag. Bildinnehåll också förstås...

Eders Hängivne

PS
Moerschen kommer jag nog att förbruka på kopior till familjebilder som ska spridas inom familjen. Den är inte bara miljövänlig, den är ekonomisk också. Räcker länge trots blandning 1+14. Och till dessa bilder tar jag vilket papper som helst jag råkar ha hemma, men troligtvis Ilford MG RC DeLuxe som jag har en hel del av.

Ett intressant år till ända

Shit happens som man brukar säga

2016 har varit ett annorlunda år på många fronter:

• En väldig massa kändisar har gått bort.
• Världens bästa svartvita film har gått ur tiden (Fuji Neopan 400)
• Engelsmännen tackar för sig och lämnar Europa. Drar sig nog längre ut i Atlanten kan man förmoda.
• Amerika är det räddaste folket i världen. Nu har de valt en sån president också.
• Jag har inte tagit en enda bild med storformataren. Det måste bli ändring på det nästa år.
• En beställning hos Macodirect tog vägen om Spanien och  är ännu inte helt levererad efter 4 månader.
• Jag blev av med bilen när grannbilen brann.

Bästa bilden 2016. Soluppgång vid Örnäs camping i Åmål 

Men det finns ljuspunkter 2016 också

• Inte på tio år har jag tagit så lite digitalbilder
• Det har varit ett friskt år men jag avslutade det med en kraftig förkylning. Nedrans.
• Fick fast anställning som 60+are
• Uppgraderade mitt lilla mörkrum
• Jag har gjort mig av med fler kameror än jag köpt vilket gör mig stolt.
• Jag träffade min klasskamrat från 60-talet. Vi skildes åt när han tog värvning i Frälsningarmén.
• Jag köpte min första Chevrolet

2017 kan bara bli bättre. På min profil står det vad jag tänker rikta in mig på. Men Gud rår...