Retrokänsla

Idag fick jag ett retrosug. Längtade efter mina gamla Chinon-kameror. De två första köpte min brors fru för att ge honom som present. Han var sugen på att köpa hela kitet men jag sa att det var sålt. Han grämde sig ända tills desamma dök upp som en present, komplett med två objektiv, några filter och en välanvänd fotoväska.

Jag ringde lillbrorsan idag och undrade om han hade dom kvar. Jodå, det hade han. Var han intresserad av att sälja? Jodå, det var han. Vi kom överens om priset väldigt fort och jag ska hämta dom nästa gång jag åker hem till Åmål. Det känns lite härligt.

Min absoluta favorit köpte jag senare. Även det en Chinon. En Genesis II med autofokus och moderat zoom, makroläge och motoriserad filmmatning. Det var mest för att enkelt kunna fotografera barnens uppväxt. Riktiga snapshots var det meningen. Snabbt sikta och skjuta. Barn har ju en sedvanlig rörlighet. Den använde vi MYCKET. Den kameran är dock förlorad för alltid men jag hittade en till salu i Amerika och jag har mailat säljaren. Väntar nu på positivt svar.

Praktikan som jag började fota med finns kvar hemma hos pappa. Den är ju hans så den ärver jag väl en sorglig dag i framtiden. Det kan gärna vänta många år...