Pro Memoria
Retroanfall
När jag såg den blev suget för starkt. Förra veckan vann jag en auktion på Tradera och i måndags kom den. En riktig klassiker som sannolikt är lite äldre än jag. Jag, som inte ens går in i ett mörkrum utan att ha fullt ljus först, har införskaffat en Kodak Six-20 Brownie C i hyfsat bruksskick. Min fru tycker jag har blivit galen och det kanske jag har. Jag samlar inte på någonting och i senaste flytten var det minimalism som gällde. Det är det fortfarande men lite kuliga saker kan man väl unna sig. Nu jagar jag film till kameran och har hittat sajter som säljer utgångna filmtyper till gamla kameror. I USA förstås. Det verkar inte finnas några firmor för entusiaster i Sverige. Tänker lägga bud på några tomspolar i England också. Se här min nya klenod med fler rynkor i skinnet än jag, som väl är. Tänker prova några rullar senare i höst. Dogma, helt automagiskt.
Kodak Six-20 Brownie C
Fast bländare: f11
Brännvidd: 100 mm
Fast tid: ett ögonblink (1/50s såg jag någonstans) + Briefläge (tryck-håll inne-släpp när du är färdig 1-30s)
Manualen hittade jag på internet förstås. Var annars?
Såldes mellan åren 1946 och 1957. Det här exemplaret är sannolikt tidigt. Sökarna har platta glas istället för konvexa.
Här är en retrobild från en annan klassiker som jag försöker övertala pappa att få låna. Zeiss Ikon Ikonta B. Bilden föreställer Åmåls äldsta hus och är tagen 1966 av mig (12 år) från Kungsberget. Av husen på bilden återstår endast det lilla ljusa i högerkanten. Där bodde min mormor och morfar som nygifta. Resten har blivit en parkeringsplats.
Ny månad - ny profilbild
Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.
Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23 i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.
Knappt ett år gammal. Juni 1955.
Foto: Pappa Leiler
Livet är härligt i en balja.
Tänkte inte på det...
Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.
Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.
Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.
Skannat original. Bearbetat i Lightroom.
Avfotograferat original. Obearbetat.
Nu är jag ju min pappas son så jag har fått en idé. När jag blir färdig med den och har testat den ordentligt någon gång i vinter kanske jag publicerar den här.
1000 kommentarer på 331 dagar...
Eller var det jorden runt på 80...? Elin fick min tusende kommentar när jag lyckades i mitt uppsåt att ge tusen kommentarer innan jag varit med på Fotosidan ett år. Jag platsar inte i FS Hall of Fame när det gäller kommentarer. Det är verkligen långt till medaljplats här. Här är bilden som jag kommenterade.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1210545.htm?set=mp
Elin och jag har varit med i samma Fotoklubb (Åmåls) men aldrig träffats så vitt jag vet. Vi var väl inte alltför flitiga samtidigt =)
Fler bilder från vinden
Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).
Här kommer lite smakprov från vinden igen.
Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.
Siesta 1985 i Skånes djurpark
Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.
Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.
Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden