Rolleiflex och de praktiska tillbehören - slutord

Som ni har sett och läst är fotografisk prylsjuka ingen ny företeelse. Sedan 50-talet har den grasserat och gjort fotografer tokiga i dessas tekniska finesser och framkallat måste-ha-begär hos alla sina utövare, då som nu =) Även jag, skall jag klädsamt bekänna! Men allt oftare gör jag tvärsom, lämnar det mesta hemma och tar min Rolleiflex och går. Då jag avskyr att bära mycket saker gillar jag att vara minimalistisk när jag ska ut med kameran. Då kan jag fokusera på bilden =)

Fotoglädje för mig är: Rolleiflexen med ljusgult filter, motljusskydd, Tri-X och Sunny 16. Och gott om tid. Kan det vara enklare och roligare att samla på minnen?

Mellanformataren

PS
Jag har samlat många Rolleibilder på min Retrofotografiblogg men numera laddar jag upp nya Rolleibilder på min Rolleipixblogg. Välkommen in att titta.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 13

Nu kommer det äntligen. Avsnittet för alla diaälskare. När man fotograferar dia så vill man ju visa sina bilder projicerade på en duk i mörker. Det här var förra seklets hemmabio och oändliga är väl de gånger man hänfört tittat på semesterbilder. Tills någon börjat snarka. Projektorer som tar mellanformat var vanligare förr men oftast då av den manuella typen som tog en bild i taget. En Rolleiflex kunde ju köra flera format så det var naturligt för Franke & Heidecke att skapa en projektor som tar samtliga deras format  som diabilder. En projektor utvecklades som klarar 24x36, 4x4 och 6x6. De båda första formaten får plats i ramar av storlek 5x5 cm och de senare i ramar av storleken 7x7 cm. Till projektorn fanns 7 olika objektiv för den som hade behov av att visa bilder i olika stora lokaler. Manövreringen sköttes med knappar på projektorn eller med en fjärrmanövreringskabel eller helautomatiskt med en bandspelare.

Men om man inte hade råd med denna lyxvariant kunde man använda kameran som projektor! Kolla här vad de hittade på!

Man tog bort schaktsökaren och satte helt enkelt kameran uppochned på "bordslampan". Bilderna lade man i sliden och sköt in mellan kameran och lampan. Med 70 cm avstånd från duken blev bilden 45x45cm. Med Rolleinar 0,75 påsatt på sökarobjektivet blev bilden i storlek upp till 1x1 m.

Tro't eller ej. Ibland dyker dessa båda upp på auktionssajterna.

Rollei hade förstås också en duk av storlek 45x45 cm som var lätt att ta med och hänga upp. Men att visa en bild på den skulle ju bara bli en fyrkantig vit ruta =)

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 11

Vad sägs om en Rolleiflex med motor? Finns det? Jovisst! Rolleimot kallas den. Fast nu börjar man ju undra om det där med det praktiska i tillbehöret. Praktiskt för somliga men inte för dig och mig. Rolleimot är nog egentligen ett tillbehör för fjärsstyrning av kameran. Ni vet, sånt där som ska dokumenteras i en farlig miljö eller i bevakningsändamål. Eller en naturfotograf som vill trycka av utan att vara nära kameran. Det var nog lite svårt för säljarna att hitta på argument för detta batteridrivna tillbehör. Man kunde i alla fall fjärrutlösa kameran på upp till 200 meters avstånd. Med kabel! Det är nog inte läge att köra 120-film om man inte behöver mycket motion =) Lämpligast var det nog med 220-film (och det går ju inte i alla modeller) eller småbild med Rolleikin. Den här verkar endast kunna köra med Rolleiflex då den opererar på veven. Rolleicord har ju ingen vev. Det är förstås omöjligt att ställa skärpan. Autofokus var ännu inte uppfunnet! Men så används den nog mest i fasta situationer där fokus kan ställas in före. Så här ser den ut.

Drivs med 4 st 1,5V-batterier. Lampor indikerar när kameran är redo efter filmframdragning och när filmen är slut.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg av första graden

PS
Bilden ser nästan ut som en önskedröm ur en projektkatalog men jag har sett livs levande exemplar på bild. Dock var bildens kvalitet och storlek inte så passande för det här inlägget.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 10

Ajdå. Det var ett tag sen sist så nu trodde du kanske att det var slut med tillbehören till Rolleiflex. Så är icke fallet. Den här gången tänkte jag ägna mig åt det som många både hatar och älskar, kameraväskan.

De flesta kameror vid den här tiden levererades med en kameraväska för att skydda den nyinköpta familjeklenoden i generationer. Filosofin vid denna tid var att en kamera var för livet och för kommande generationer. Det är ju därför vi fortfarande kan fotografera med de gamla kamerorna. Jag är rädd att de digitala modellerna inte kommer att göra mycket väsen av sig om 50-60 år. Tillverkarna och köparna tänkte likadant därvidlag så det föll sig naturligt att produkten skulle ha en välgjord väska. Även tillbehören fick sig en släng av samma inställning.

Ja, ursäkta, tillbaka till ämnet.

Kameraväskan till Rolleiflexar och Rolleicorder rymde nu inte hela kamerautrustningen. Men nära nog. Men med tanke på alla tillbehör de hittade på borde de nog ha uppfunnit den moderna kameraväskan/ryggsäcken tidigare. Franke & Heideckes kameraväskor för TLR:er var gjorda i brunt kvalitetsläder. Nu är det så med läder att utan adekvat skötsel så blir det sprött. Sömmarna äter sig ut ur lädret och många är de inlägg i olika forum som ägnar sig åt spekulationer om hur man ska laga ”ruttnande” kameraväskor och remmar. Den optimala lösningen är att låta bli att sätta på den enligt min mening. Här kommer några exempel på kameraväskor.







Väska till Telerolleiflexen




Babyn fick en egen design på kameraväskan av gråmålat läder med plast i kamerafästet och mellan väskan bakre och främre halva. 

Som jag tidigare sagt så spillde kvalitetstänket över till allt vad man gjorde så även tillbehören fick små söta läderfordral. Här är några exempel.

Filtren kunde sitta lättillgängliga i egna små fodral på kameraremmen. Med kameran runt halsen är det lätt att plocka fram och applicera. Jag har sett amerikakoffertliknande miniatyrfodral med plats för hela filtersatser Rolleinarer mm. Här är en annan variant.

Motljusskydd och Rolleinarer hade också små fodral som var lite tjockare än filterfodralen. Alla kunde sättas på kameraremmen. En välutrustad TLR-fotograf kunde nog vara en imponerande syn.

Ytterligare fodral fanns till Pentaprisma, Rolleikin mm. En riktig kameraväska var av nöden redan på 50-talet!



Finns det ett tillbehör till Rolleiflex så finns det en väska eller fodral till det, kan man tro. Emellertid saknas det till några. Stativtillbehören och pistolgreppet t ex.

Om man skulle ut och resa i tropiska eller annars fuktiga klimat utvecklade F & H en tropikväska av metall. Hermetiskt tät och målad i gedigen hammarlack i diverse kulörer allt efter årens mode.

Nu får det vara nog med kameraväskor och fodral. Jag tillhör den kategorin som menar att en kamera är bara redo om den inte är instängd i ett föralldel välment skydd.

Samtliga bilder har jag funnit på ebay

Nu börjar vi närma oss specialtillbehören vars praktiska funktion nog kan diskuteras i en del fall. Du får döma själv vad det lider.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 7

Detta avsnitt ska handla om Rolleiflash, TLR:ernas genialiska blixtaggregat.

Den enda information jag hittat om Rolleiflash indikerar att det funnits tre modeller varav jag bara har information och bilder för Rolleiflash 2 och Rolleiflash M, den senare bara en variant av 2:an med blixtskofäste.

Lamphållaren kan ta tre olika lampsocklar m h a adaptrar och risken att stå utan lampor blir därmed mindre. Förutsatt att man har blixtlampor med någon av de tre socklar som passar. På den tiden var det inga problem att få tag på blixtlampor men idag är det ett detektivarbete. Jag brukar fråga varje ny fotohandlare jag kommer till om de har några blixtlampor. Om de har det köper jag på mig några askar.

Rolleiflash monteras, helt genialiskt, på sökarobjektivets bajonett och finns naturligtvis för alla fyra bajonetter. Den går att ställa inom ett, föralldel begränsat, område men kan också vinklas nästan varvet runt genom att lossa på en låsmutter vid fästet och ställa den önskade vinkeln.

Batteri behövs förstås och här duger det inte med en massa 1,5-Voltare. Ett på 22,5 V ska det vara och det går fortfarande att köpa hos välsorterade batterihandlare (sök på nätet med ”everready 22,5v”). Kabeln sitter på en vinda inne i huvudet och kan enkelt dras ut och anslutas i blixtsynkkontakten. När man är klar spolar man tillbaka den. Som en kabelvinda.



Några passande lampor. Den stora till vänster ser hotfullt stor ut.

Glöm inte att ställa kameran på lampblixt. Annars blir det felexponerat. Blixtlampor brinner visserligen längre än en elektronblixt men de har en startsträcka som är ganska lång. Kamerans slutare är öppen ganska länge innan blixtlampan tänder om den är inställd på elektronblixt, X.

Förlängningskablar fanns att köpa då men nuförtiden ser jag inga på sajterna. Man kan också koppla ihop flera Rolleiflash på liknande sätt som man gör nuförtiden. Dock inte trådlöst om man inte går utanför originaltillbehören och letar.

Rolleiflash M var en specialmodell med ett fäste för Rolleiflex Magic-modellerna då dessa hade den vanliga tillbehörsskon på vänster sida.



Rolleiflash med bajonett resp. blixtsko (endast Rollei Magic)


Jag noterade också att Walter Heering på fullt allvar behandlade blixtpulver i ett avsnitt i sin Rolleibuch 1952! Men det tycker jag är överkurs för den här artikelserien =)


Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg.