The decisive moment

Om att ta bilden eller släppa den

Det var Henri Cartier-Bresson  som myntade uttrycket "The decisive moment", det avgörande ögonblicket. Att trycka på knappen i rätt ögonblick, att äntligen besluta sig för att ta Bilden. Jag har sett flera bilder av den här typen och det mest framträdande med flera av dem är att de inte är skarpa då de är tagna i flykten, så att säga. Här länkar jag till ett par exempel där motivet inte är skarpt även om en del annat är det. Bilder som är legendariska och tagna av Cartier-Bresson.

Mannen som hoppar över en vattenpöl.

Den cyklande mannen som dyker upp mellan en öppning mellan väggar nedanför en trappa.

(Som grädde på moset finns just dessa två bilder i större storlek på papper i dagens annonsbilaga från Fotografiska i Dagens Nyheter. Det visste jag inte när jag skrev det här inlägget igår)

Inom gatufotogenren har man ofta inte mycket tid på sig att fixa allt, som skärpa t ex. Man kan förbereda sig till en viss grad förstås. Ställa in bländare, tid och grov fokusering (om man vet var motivet kommer att befinna sig när man trycker av). Nu pratar jag förstås om att gatufotografera på det klassiska sättet med en helmanuell kamera och på film. Med en digitalkamera med snabb autofokus och det mesta på automatik  tar man antagligen perfekta bilder "hver gang". Men jag trivs med att göra det på det gamla sättet.

Nu till ett eget exempel på det avgörande ögonblicket. Det är ögonblicket som står i centrum.

Hur bilden blev till:

Jag var på väg upp i den Gula trappan vid Slussen och mötte den vite mannen halvvägs. Någonstans i mitt fotografiska bakhuvud anade jag en bild i vardande. När mannen passerat mig vände jag mig om och genade tvärs över trappan, fann en bra utsiktspunkt, vred bländaren till full glugg 2.0 (förödande för skärpedjupet förstås), kollade hastigt tiden (jag tror det var 1/60 från en tidigare bild i mörkret vid Slussen). Sedan försökte jag snabbt fokusera (manuellt) men träffade inte riktigt rätt innan mannen var precis där jag ville ha honom. Jag tryckte av. Mannen var där i öppningen kanske en halv sekund. Inom denna korta tidsrymd skulle jag placera min 1/60 på "rätt ställe", d v s ta bilden. I sådana ögonblick tänker jag inte, jag trycker bara. Jag tar hellre bilden än släpper den. Lite som Cartier-Bresson. Med den skillnaden att jag inte blir berömd på kuppen.

Nyligen hade jag med den här bilden till min fotoklubbs fikabildstävling. En namnkunnig domare skulle utse en vinnare. Han gillade den här bilden men släppte den p g a oskärpan på den vite mannen. Då frågar jag mig: Vad är det som skiljer min bild från Cartier-Bressons omhuldade och älskade bilder tagna på samma sätt? Är det namnet på fotografen? Är det bildens ålder (min är ju inte ens ett år gammal)? Är det något fel på motivet? Varför är skärpa det avgörande beviset för en bilds kvaliteter? Ge mig gärna en ledtråd!

Jag är nöjd med bilden. Ok, jag hade varit ännu mer nöjd om skärpan suttit på rätt ställe men jag anser att skärpa inte är allt i den fotografiska världen. Jag kanske borde börja kalla mig för en fotografisk impressionist =)

För övrigt kan man associera till andra saker utifrån bilden men det kräver förstås lite fantasi av betraktaren.  Jag ska inte ens exemplifiera var mina egna tankar förde mig utan låta dig associera fritt, gärna i en kommentar.

Mellanformataren

PS
Jag kommer att länka upp detta blogginlägg på sidan Ellens Fotografiska på Facebook där vi uppmanas att föra ett bildsamtal. Eftersom bilder som förstoras i Facebook knappast gör skäl för epitetet förstoring tyckte jag att det är bättre att se på bilden här där den blir något större.

Åmål - Stockholm enkel resa med bopålar och allt

Om att upptäcka en ny hemstad

Efter fem års veckopendlande till Stockholm för att arbeta tröttnade jag till sist och valde att flytta hit. En annan orsak var att min fru fått en livshotande sjukdom och jag ville helt enkelt träffa henne varje dag medan hon fick behandling. Storstadsbarn som hon är hade hon inga problem med att flytta till en småstad som Stockholm. Hennes hemstad har lika många invånare som hela Sverige.

Den här ingressen till mars månads profibild kommer att handla om hur vi bekantade oss med vår nya hemstad Stockholm och stadsdelen Vällingby där vi slog ner bopålarna 2008. Det blir en bildkavalkad från vårt första år med sporadiska kommentarer om våra fynd och andra händelser.

Det här flyttade vi ifrån. Fryxellsgatan 81, Åmål. Granne med Rösparksskogen. Blåbär på tomten.

Det här flyttade vi till. Grimsta, Vällingby, Stockholm. Granne med Grimstafältet

Vi bor nästgårds med med Sveriges majestäter.

Vi hittade Bergianska trädgården.

Och den italienska terassen.

En begravningsplats för rikemän

Vi hittade en omtalad förhandlingsplats men hittade inte andan.

Gott om runor. Den här i Bromsten. I Dalsland kallar vi det här hällristningar.

Vårt närmaste centrum. Vällingby.

Jordgubbar smakar precis lika bra i Stockholm.

Vi fann att det är gott om slott i närheten av Stockholm. Både små och stora.

Vi promenerade i Drottningholmsparken.

Mitt emellan Åmål och Moskva i tid räknat. Arlanda bara en halvtimme bort.

Jag blev medlem i Midsommargårdens Fotoklubb.

Tyvärr blir det vinter i Stockholm också.

Jag återvände till att fotografera på film med en likadan kamera som jag började min fotografiska karriär med.

Och så här såg jag ut efter nästan ett år i Stockholm. Jag trivs fortfarande utmärkt här.
Som ni förstår blir detta mars månads profilbild. 

Mellanformataren

I skolan en lördag

En berättelse om tomhet

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med en japansk mellanformatare från slutet av 50-talet. Utställningen är med nödvändighet vertikal då bloggformatet inte medger en horisontell presentation.

Reverend Bob & Just in time

Om en kväll med country & western

Jag fick en inbjudan på Facebook från en kollega att närvara vid en spelning med hans band. De skulle ha ett gig på Kolingen i restaurang Engelen i Gamla stan. Eftersom han också ingår i ett litet spontant uppkommet nätverk av konsultkollegor tyckte någon att det kunde vara kul om vi träffades igen för en middag som vi brukar ha då och då. Till slut blev vi åtta av nio som kom. Vår spelande kollega fick dock ingen mat, det hade han inte tid med. Det blev en lyckad kväll med god mat och levande musik. Här kommer lite konsertbilder.

Nå, vem av dessa musikanter är min kollega? Och vem är reverend Bob?

Mellanformataren

2012 i backspegeln

Om planer och utfall

I början av 2012 hade jag intentioner för det nya året. Inga nyårslöften som tidigare år, bara några mål att arbeta mot. På min profilsida har de stått att läsa under året och har varit;

Porträtt i miljö
Gatufotografi
Träd
Teknik och jobb
Dokumentär
Kommentarer till samtiden

Fotoböcker
Utställningar
Mörkrum

Portätt i miljö
Det har varit lite trögt med det här, kanske mest för att det blivit väldigt lite gatufotografi under året. På Midsommargårdens höstutställning ställde jag ut sex porträtt tagna i olika miljöer. Nu hänger den utställningen kompletterad med några fler bilder i en korridor på jobbet. Ett fåtal av visitkorten som också hänger där har försvunnit och till dags dato resulterat i ett porträttjobb. Märk väl att alla bilder jag ställt ut har varit tagna på film och kopierade i mörkrum och det är just det som jag deklarerar att jag vill göra. Via kontakter på Facebook har jag fått ännu ett porträttjobb av det större slaget men det infaller inte förrän i januari. Det har varit trögt i starten kan man säga men det artar sig.

2012-05-01

Gatufotografi
Det är sorgligt men sant. 2011 var jag ofta inne i city och fotade. 2012 bara ett fåtal gånger och jag är ledsen att det inte blev mer.

Juli 2012

Träd
Det började med en magisk morgon i början av mars på en äppelodling på Munsö. Frosten dekorerade varje grässtrå med sina diamanter. Solen höll på att stiga och dimman var på väg att lätta. Lite senare blev det ett par ekar som stod där i ensamt majestät en bit ifrån varandra. Det är något speciellt som händer när man får för sig att fokusera på något, man ser plötsligt motiven. Vart vi än åkte såg jag fina träd vars adress jag noterade i minnet och återvände till senare för att ta bilder. Bilden nedan vann klubbens tematävling på temat träd i höstas.

2012-06-17

Teknik och jobb
Jag är fortfarande kvar på uppdraget med fotoförbud så det blev naturligt nog få bilder. Jag hittade dock ett och annat. Här en teknikbild från ett loppis i Skå på Färingsö. Vad sägs om lite klassisk svensk teknik?

Hagström och Husqvarna. 2012-08-05

Dokumentär
Det händer en del hemma i min hemstad. Rivning och nybyggnation m a o. Det blev en del fotograferat de gånger jag varit hemma i syfte att dokumentera miljöer som försvinner eller förändras. Här är en bild på den numera rivna vagnexpeditionen vid Åmåls station tagen bara ett par månader innan den revs.

2012-05-25. Nu är det jämnat med marken.

Kommentarer till samtiden
Jag försöker lägga märke till samtidens egenheter och fånga dem på bild. Det är svårt men några bilder blev det.

Bönestund vid mobilaltaret. Juni 2012

Fotoböcker
Det blev bara en. Men jag har minst fem till på gång. Det tar bara en väldig tid att fixa bilder till dessa. De ska dessutom innehålla text så de kommer att ta ett tag att bli färdiga. Men det är riktigt kul med böcker. Här är den enda jag gjorde i år.

Januari 2012

Utställningar
Tidigare år har jag bara deltagit i en utställning. Klubbens höstutställning på Midsommargården. I år har det blivit fem.

2012 Åmåls Fotofest
2012 Gnestaplanket
2012 Stadsbiblioteket, Åmål (repris på Gnestplanket)
2012 Midsommargårdens höstutställning (MGFK)
2012 Miljöporträtt, SAAB Järfälla

Jag har också dekorerat min arbetsplats med några bilder som jag byter ut varje månad. De både betittas och pratas om och det är kul.

Mörkrum
Mörkrummet har varit flitigt använt i år. Tyvärr kan jag inte göra större kopior än 24x30 cm hemma och jag har börjat leta efter andra mörkrum för att tillfredsställa mina mörka begär och dessutom kunna göra större kopior. Det är något visst med varmtonade fiberpapperskopior.

Nu ser jag fram emot 2013 och håller som bäst på med att fundera på lämpliga projekt. Som tidigare kommer de att synas till vänster i min profil. Sannolikt kommer jag att fokusera på färre projekt medan många motivområden ligger konstant i bakgrunden. Jag slutar inte gatufotografera t ex men gör inget specifikt projekt av det. Det bara finns där, liksom. Lika naturligt som att andas.

Mellanformataren