Pro Memoria
Contaxsträckan
Bildresultat från stafetten
Min Contax IIa tog ju bilder på min kamerastafetts sjätte sträcka. Jag hade tänkt framkalla rullen själv men eftersom det lär dröja fuskade jag och skickade den till Crimson. På grund av ett missöde när jag skulle ta ur filmen blev halva rullen förstörd. Men jag fick i alla fall några bilder som jag kan visa.
Jag skrev att jag skulle använda ett Sonnar f2/50 men när jag väl var där ute såg jag att det var ett Jupiter 8 jag hade på. Men det är ju samma sak. Jupiter 8 är också ett f2/50-objektiv. Nu bilder.
Vi var på Bergianska och utanför det stora växthuset låg den här.
Vi gjorde en tur till Millesgården som vi gör varje år.
En 39:a tar sjunde sträckan
Stafetten går vidare
Contaxen har just avslutat en rulle men det dröjer lite med framkallningen då mitt labb har stängt. Jag får framkalla själv vad det lider och då kommer det bilder i bloggen.
Nu blir det en mellanformatare igen, Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2 med en rulle Rollei 400 IR. Åtta bilder att vänta, alltså, om solen är mig nådig. Zeiss har varit dåliga på att ge information om tillverkningsår trots att något liknande serienummer finns på huset men kunniga Zeisskännare har daterat den till ca 1939. Objektivet är en Novar Anastigmat f3,5/10,5 cm. Super Ikontorna var Zeiss' flaggskepp. Den mest avancerade kameran för sin tid och har kopplad mätsökare som visserligen är svår att ställa in, men det går.
Färgsättningen på bakgrunden ska antyda att kameran är tysk, om någon undrar. Och Tyskland vann fotbolls-VM om någon nu kan ha missat det.
Eders hängivne
Paradigmskifte i fotoväskan
Inte helt, men nånting ditåt
I flera år har min standardfilm varit Tmax 400, men i sommar tänkte jag svida om till en annan 400 ISO-film. Jag har just inhandlat 30,5 meter (100 fot) Ilford HP5+ och laddat i mina laddningsbara kassetter. En finess med film på metervara är att man kan ladda en kassett med valfritt antal bilder. Jag har några korta rullar gammal Tmax 400 som är utmärkta som testfilmer för en "ny" kamera eller objektiv. Nackdelen är väl att numreringen är lite annorlunda för de som vill hålla ordning på negativen. Men det ska nog gå bra ändå. Att hålla ordning, menar jag. Jag har en beprövad metod som hjälper mig att hitta mina bilder.
Min laddningsapparat för småbildsfilm. Hansa film loader.
100 fot HP5+
Nu är det bara skjuthumöret som fattas mig. Jag får en chans imorgon. Klubben ska till Slussen och fota porträtt. Då blir det en 85:a och HP5+
Eders hängivne
Min analoga sommar
Eller vart tog digitaltekniken vägen?
Jag vet egentligen inte riktigt varför det blev så här. Jag menar, jag har ju en riktigt bra digital systemkamera som ger mig allt jag behöver och t o m mer än jag behöver. Ändå blev den nästan dammig i somras. Jag använde i huvudsak en modern mätsökarkamera med bra objektiv till och fotade allt från promenader i staden till semesterbilderna på Gotland. Jag tänkte väl att frugan skulle ta lite turistbilder på semestern med den men när vi kom hem var bildmaterialet ett helt annat än turistbilder. Lång näsa.
Nu är jag inte det minsta missnöjd med det. Jag fick de bilder jag ville ha om än 100% i svartvitt. Som en semester på 50-talet. Barndomens bilsemestrar var så gott som helt svartvita. Ibland lyxade sig pappa med att stoppa in en färgfilm men annars var det svartvitt som gällde. Albumen är fulla av dem. Så här nära ett halvsekel senare är de likafullt dyrbara minnen. Värda sin vikt i färg.
Jag kan ännu inte riktigt förklara varför det känns bättre att lyfta en analog kamera för att ta en bild. Modus operandi är ju väldigt likartat mot en digitalkamera. Ok, de flesta av mina analoga kameror är lite mindre och lättare än den stora digitala systemkameran. Men ändå. Man trycker på samma avsedda knapp för att frysa ett ögonblick. Och egentligen är det ju inte så intressant vad man använder, bara bilden blir det man ville ha. Ett minne.
Här är några få minnen av min analoga sommar.
Och jovars, jag lyxade till det med lite färg också.
Eders hängivne
Daisy's
Om en minirestaurang
Daisy's ligger intill Vällingbyrondellen och jag har haft ögonen på den många gånger. Tagit några svartvita bilder också vid olika årstider och ljus. Ovetandes om dess öde fotograferade jag den i somras med F3, Zeissen och Fujican med Portra som minneskort vid olika tillfällen. Här är några av bilderna.
Nikon F3 + 24-85 en sommardag i flödande solsken
Denna och de två följande med Zeiss ZM + 35 mm en molnig sommarkväll. Jag ville ha neonrören lysande så därför blev det under mörkare förhållanden.
Så här såg gatuköket ut från Bergslagsvägen
Ännu senare en kväll. Fujica GW690 II, stativ och en exponering på 1/4 sekund. Gäller även nästa.
Neonet lyser för fullt. Men det är stängt.
Nå, har det hänt nåt, eller? Ja, de har målat gatuköket rött med vita knutar! Den amerikanska looken har blivit svensk. Jag tycker att det är hemskt. Jag undrar om Coca Cola betalade för färgen...
Eders hängivne