En 39:a tar sjunde sträckan

Stafetten går vidare

Contaxen har just avslutat en rulle men det dröjer lite med framkallningen då mitt labb har stängt. Jag får framkalla själv vad det lider och då kommer det bilder i bloggen.

Nu blir det en mellanformatare igen, Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2 med en rulle Rollei 400 IR. Åtta bilder att vänta, alltså, om solen är mig nådig. Zeiss har varit dåliga på att ge information om tillverkningsår trots att något liknande serienummer finns på huset men kunniga Zeisskännare har daterat den till ca 1939. Objektivet är en Novar Anastigmat f3,5/10,5 cm. Super Ikontorna var Zeiss' flaggskepp. Den mest avancerade kameran för sin tid och har kopplad mätsökare som visserligen är svår att ställa in, men det går.

Färgsättningen på bakgrunden ska antyda att kameran är tysk, om någon undrar. Och Tyskland vann fotbolls-VM om någon nu kan ha missat det.

Eders hängivne

Norrtälje i svartvitt

Om bilars själ

Som jag antydde i mitt förra inlägg gjorde jag ett varv till på bilshowen i Norrtälje med min gamla 60-åriga Rolleiflex. Det var då det roliga började. Och det var då man fick kontakt med veteranbilsägarna. Rollein är bra som samtalsöppnare och ägare till gamla bilar har en djup förståelse för kameravalet, om jag säger så. Lika imponerande som om jag kommit dit med en bil. Jag ska inte prata sönder det här så nu kommer några utvalda bilder. Många fler finns i mitt album "Veteranbilar".

Eders hängivne

PS
Tessaren bekänner färg. Äckligt skarp i vissa lägen men soft när man vill det. Den kemiska fotografins goa känsla. 

Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg. 

Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

Stafetten går vidare

Ensign Ful-Vue  har levererat!

Sin enkelhet till trots har Ful-Vue:n levererat. Kolla här.

Bilar, människor och flygplan. Jag misstänker att den passar utmärkt till andra motivkategorier också.

Nu blir det en snyggare kanon på nästa sträcka. Den legendariska Contax IIa med Sonnar f2/50 och Superia 200. Den kommer att gå som på räls, tror jag. Inget konstigt med den. Den har alla nödvändiga funktioner och inget extra. Old school, som en del säger.

Men blixten ska jag inte använda. Det är ju sommar!

Eders hängivne