Pro Memoria
Min kamerakrönika - del 12 retrofnatt
Retroperioden inleds
Tradera och ebay är skyldiga till min fullständigt urflippade kameraorgie som startar senhösten 2008. Det började med att jag köpte en likadan kamera som jag började med 1964. Och det har inte gått över än. För att inte den här krönikan ska bli onödigt lång ska jag begränsa mig till de av alla mina retrokameror som är i flitigt bruk och alltid har film i huset. De som är riktigt roliga att använda, med andra ord. De som jag mer sporadiskt kör en rulle i lämnar jag från denna krönika eftersom avsikten var att beskriva mina brukskameror i något så när kronologisk ordning.
Zenza Bronica S2A
Nå, jag börjar väl med det allra första stora förvärvet. Zenza Bronica S2A. En japansk Hasselbladskopia från 1973. Denna införskaffades från ebay i England i januari 2009 och har endast feet-skala på objektivet. En fantastisk SLR-maskin på två kilo polerat aluminium, mässing och glas. Jag brukar använda ett enbent stativ till den här och därmed kan jag låta seismologerna följa mina vandringar på seismograferna. Är de riktigt vakna kan de tala om vilken slutartid jag använt och var jag befinner mig. Den här kameran är ännu brutalare än Praktican. Jag är mest förvånad över att bilderna blir skarpa ty kamerans konvulsioner är omfattande när spegeln och ridån går.
Zenza Bronica S2A med extra magasin för 6x4,5. Det vanliga magasinet kan ta både 120 och 220-film och ger formatet 6x6.
Dags för lite bilder då. Vad får man ut av en sån här apparat?
Första bilden med kameran tog jag på föräldrahemmet. Det är sålt och ser inte likadant ut idag. Med bilden minns man hur det såg ut. Detta var f ö den första rullen någonsin jag framkallade själv. Det har blivit åtskilliga fler sedan dess.
Olle Janson m fl på Ellens academy, Hornsgatan 32. Våren 2009.
Sånga skola. Utflykt på Färingsö.
Svart eka vid Svartsjö slott. 2010
Nationaldagsfirande på Bergianska 2010. 6x6-dagen, alltså.
Dött träd i Drottningholmsparken vårvintern 2011
Mellanformataren
Semesterfacit
Varning! Bildfrossa!
378 digitala bilder (Ändrat då jag hittade fler den 16 aug, tidigare angivelse var 323)
356 bilder på film
40-tal bilder på papper i mörkrummet
Det blir ca 1,5 bild/vaken timme
Flitig, va? Men långt från digitalsprutet *. Här är några ur bildfloden
Agitatorn. Glaskonst av Mats Jonsson, Steninge slott
Och så lite "riktig" fotografi =)
Tjuven behövde bara en enhjuling
Ja, då vet ni vad jag har gjort i sommar. Bortsett från att äta och sova, alltså
Mellanformataren
* Angående digitalsprut. Jag avskyr att sitta och sortera en massa nästan likadana bilder. Om du gillar det - varsågod. Jag avundas dig inte.
PS
Det blir nog bara svart/vitt i höstens utställning på Midsommargården. Jag har några kollektioner som miniberättelser som jag går och filar på...
Min 127-dag
Det blev inte många timmar jag var ute men två rullar Bluefire Murano 160 hann jag i alla fall köra genom en av mina Rolleiflex Baby. Den äldsta av dem. Den ena är några månader yngre än den andra. Jag körde först slut på en Tri-X 400 som var egenhändigt skuren från en 120-film tidigare i vår. Men här visar jag bara några färgbilder.
Mellanformataren
15 mm Åmål
Två rullar i fullformat
Lika bra att göra det klart för alla och envar: Åmål är en liten stad. Så liten att det borde räcka med fyra bilder för att beskriva den. Typ en i varje väderstreck med ett objektiv som har en bildvinkel på 90°. Teoretiskt sett, alltså. Jag har försökt men det gick inte helt bra. Två rullar och fyra timmar senare har jag ännu inte täckt allt. Dessutom hade jag glömt sökaren hemma i Stockholm men jag löste det genom att titta med båda ögonen för att få lite split vision som objektivet har. Ändå blev jag överrsakad av hur mycket som kom med i bilderna.
Här är den. Men tänk bort sökaren på taket. 15 mm Super-Wide Heliar asfärisk
Söder. Det stod en massa hus och träd i vägen
Öster. Åmålsviken ser ut som ett tjärn. Lika bra att det storslagna havet därutanför inte kan ses. Horisonten är ju bara vatten
That's it folks. Nu behöver ni inte åka hit. Bakom 15 mm ser det ut som byggt av lego.
Både land- och sjömärke. You can't miss it.
Det är fredag. Jag är ledig och hälsar på hemma i Åmål. Jag åkte ner på torsdag fm. Alla i Åmål som har ett jobb jobbar. Det kan förklara den skenbara ödsligheten. Jag har stan för mig själv känns det som. Ändå vet jag att mellan 16 och 17 är det lögn att komma fram i en del korsningar. Inga trafikljus och högerregeln tillämpas slumpmässigt i denna, av alla svenskar, förgätna plats. Utom de som bor här förstås. Som återvändande utvandrare ser jag att staden förändras. Inga stora saker, men i alla fall märkbart för den som varit hemma här i 54 år och kan varenda skrymsle.
Stadshotellet är i alla fall lika gästfritt som vanligt
Kommunen fick ny regering i sista valet så nu renoveras kommunhuset. Järnvägsstationen har rustats upp till storstadsstatus, nästan. Den tidigare så öde perrongen har fått inglasade väntkurer och massor med bänkar istället för de två antika SJ-gröna som stod ensamma på den hundra meter långa perrongen. Det fattas bara att kalla stationen Åmål Central. Åmål Östra finns ju redan 100 meter söderut (!)
Torghandeln har krympt. Ebbe på torget står där med sina grönsaker och blommor granne med ett stånd med kläder. That's it! Fjärran från fornstora dar när lantisarna kom in till stan och sålde ägg och potatis och åkte hem när allt var slut.
Jag träffade en tidigare arbetskamrat och gjorde en dundertabbe. Jag tog ett steg bakåt och vips blev han liten som en pojkvasker. Den förkrympta torghandeln skymtar till höger.
Ungefär hälften av alla båtplatser har båt redan. Inga träbåtar ännu. Det dröjer nog ett par veckor till. Det är nog samma gubbe som är först. Restaurang Hamncompagniet med sitt utsökta läge vid hamninloppet har kursat. Jag anar varför.
Stadens sista fotohandlare har lämnat in framkallningsdosan. Någon utsocknes har köpt hela inredningen. Jag går inte ens dit och tittar. Jag får rysningar av tomma fotoaffärer.
Fotohandlaren låg långt där borta till vänster på stadens enda gågata. Den behövs inte. Men det är modernt med gågator.
Och så lite nostalgi
Mitt första föräldrahem. Min säng stod där till vänster om cyklarna. Men då var det inomhus!
Och det sista. Båda med nya ägare.
Kyrkogatan. Min gata. Och lekplats. Kyrkan ligger i den andra änden. På behörigt avstånd.
Mellanformataren
Super Ikonta 531 - bildexempel
Jag har äntligen kört klart en rulle ur min Zeiss Ikon Super Ikonta 531 och tänker visa några bildexempel. Först en titt på kameran.
Alla Super Ikontor är mätsökare och på var sida om den stora sökaren sitter två små hål som tillsammans med den vridbara linsen framme på objektivet ger en liten men fungerande mätsökarfunktion. Det är inte mycket att ha om det är dåligt med ljus. Hålet man kikar igenom är endast 4 mm i diameter!
På mitt exemplar tiltar dessutom objektivet synbart framåt så här får man en skärpedjupseffekt à la storformatare. Det gäller bara att vända kameran åt rätt håll så att skärpedjupet hamnar på rätt ställe i bilden!
Runsten på Ekerö, alldeles intill vägen på en liten höjd.
Midsommargårdens Fotoklubb har möte. Här tittar vi på varandras bilder i den på varje möte återkommande Fikabilden. Befintligt ljus.
Ann-Sofie Rosenqvist var gästföreläsare denna gång och fick dessutom vara domare och utse en
vinnare i Fikabilden.
Igår var vi till Kina för att kolla penséeutställningen. Jag hade med mig Bronican men den filmen är inte avslutad ännu. 531:an fick rycka in och ta den sista bilden vid det fina tältet bredvid Kina slott.
Här syns det tydligt att jag har tilt på objektivet. Till vänster om dörren är det oskarpt, till höger skarpt. Och det här beror ju i det här fallet på att motivet är platt mot objektivet. Hade det varit ett i djupet mer utdraget motiv hade jag kunnat få ett större skärpedjup i bilden utan att minska bländaröppningen.
En mycket behändig kamera som lätt slinker ner i fickan.
Mellanformataren