Pro Memoria
Avslutat årsprojekt
Och jag krönte det med en bok
Sent 2010 gick jag kursen "Ditt personliga bildspråk" på Fotografiska med Göran Segeholm som ledare. När vi slutade kursen uppmanades vi att starta något personligt fotografiskt projekt och berätta om det för varandra vid en senare återträff. Träffen blev inte riktigt av men med en exklusiv grupp, Bildspråk 2.0, på Facebook höll vi i alla fall kontakt ett tag. Jag startade STREET-bloggen med dagliga snapshots från gatan. Nu, efter ett år, lägger jag ner den men kröner den med en bok på Blurb. Så nu är det bara att trycka på köpknappen, kära läsare =)
Nu går jag vidare med några andra projekt. Tyvärr har jag lite för många idéer just nu. Några fotoböcker ligger i pipen varav de flesta är av privat natur för den närmaste familjen, syskon, barn och barnbarn, men även ett par mer publika. Porträtt är också "hett" just nu. D v s i naturligt ljus och naturliga miljöer. Studio, blixtar mm är inte riktigt min grej. Jag gillar spontana porträtt i situationer och miljöer. Lite av gatufotostuk fast mer personligt engagerande i de jag fotograferar. Ja, ja, vi får väl se vartåt det bär. Gatufoto kommer jag förstås inte att sluta med. Jag tänker fortfarande "gå på stan" och en kamera hänger alltid med.
Syns vi där ute så heja gärna. Jag är öppen för en fika för det mesta (om jag inte nyss tagit en).
Avslutar dagens blogg med en "äkta" gatufotograf som pappa fotograferade i Uppsala 1966.
Foto: Leiler Norén
Håll slutaren igång!
Mellanformataren
Första fotoboken - lätt som en plätt
Även jag, min Brutus
Nu e're gjort! Första fotoboken är hemma och jag är nöjd med resultatet. Och det var fantastiskt kul att göra den. Det tog en dag från det att bilderna var utvalda och färdigbehandlade (jag fick skanna om några negativ) tills boken var färdig. Det tog förstås några dagar av vånda att välja innan dess också. Den består av ett 60-tal av de bästa bilderna på STREET-bloggen men nu är det på allvar. Jag menar på papper. Där bilder gör sig bäst. Urvalet är förstås mitt, det är ju min bok.
Boken finns på Blurb om någon är intresserad av att köpa den. Jag tar hem ett tiotal exemplar för den fotografiska bekantskapskretsen. Här nedan kan du se delar av boken.
Min kamerakrönika - del 19
Olympus OM-2n
Strax innan det blev populärt att skriva om OM-1 på FS (höst 2011) så erövrade jag den här av en arbetskamrat som erbjöd mig den gratis. Jag betalade i alla fall då det kändes bättre att ha gjort en "affär" för oss båda. Ett härligt stycke kamera i samma storlek som min M3. Det enda som är större på den är objektiven. De blir lite biffigare när det sitter en spegel i vägen.
Till den följde flera objektiv och andra tillbehör och jag har skaffat ett par objektiv till. Jag saknade t ex en 35:a. Eftersom jag kommit över den nyss har jag inte tagit mer än ett några rullar med den. Till skillnad från andra som använder samma kamera jämt så växlar jag ju kamera ganska ofta nu för tiden. Jag är dock helt överens med Bengt Björkbom om att Olympus OM-system är ett mycket trevligt och kompetent kamerasystem i en storlek som passar mig och min typ av fotografering.
Här kommer några få bildexempel från de få rullar jag hittills kört.
Klubbkompisar i befintligt ljus. Det är ytterst sällan jag dammar av blixten.
Och nu ett svep i Slussen. Charmigt dyster.
Betydligt charmigare är det i Gamla stan
Men en del ställen är svårhittade
Mera fjäderprakt. Sergels torg.
Mellanformataren
PS
Den här kameran kommer att få många fler rullar vad det lider. Nu sitter det en Portra i den. Färg, alltså.
Min kamerakrönika - del 18
Nikon S
Den senaste kameran i stallet som är tillverkad 1954 landade i Vällingby bara någon månad efter X100. Ett Traderafynd som visserligen hade en trasig slutare men som jag lät reparera omedelbart när jag fick den. Schönherrs Foto har en duktig Nikon-reparatör som såg fram emot ännu en mätsökare. Han hade nyligen reparerat poolvärdskompanjonens dito. Det har inte gått så många rullar i den ännu, då den blev färdig först på sensommaren, men på vanligt mätsökarvis är den rolig att fota med, liten och smidig men inte lätt. Utan att veta i kalla siffror känns den tyngre än en Leica. En härlig kamera med Contax/Kiev-look men med ett innanmäte som Leica. Made in Japan.
Kameran kom med ett Nikkor 1,4/5 cm och jag har inte ens tittat efter andra brännvidder. Ännu.
Här kommer några bilder. Bara svartvitt har passerat denna i min ägo. 100% Tmax 400. Bildformatet är 24x34 mm. Först med Nikon S2 kom man upp till standardformatet.
Och så lite kackel i hönsgården.
State of the art 1954
Behöver jag säga att det sitter en rulle i den?
Mellanformataren
PS
Än är det inte slut...
Min kamerakrönika - del 17
Fujifilm Finepix X100
I väntan på en digital Zeiss ZM köpte jag våren 2011 den nyss utkomna X100. Ett sista försök att trivas med en digitalkamera. Den här gången gick det bra, trots en haltande inledning. Den första kameran exponerade konstigt och efter en del kontakter med Fujis utmärkta support blev den utbytt. Nr 2 fungerar alldeles utmärkt och jag är nu helt oförstående till den massiva negativa kritik den fått. Den passar min typ av fotografering perfekt. Låt vara att det är en massa funktioner jag låter bli att använda men jag har i alla fall börjat använda ISO flitigare än på Nikon D80. Det är onekligen lite flexiblare att ha en tredje parameter att spela med när ljusförhållandena inte är de bästa.
X100 fullt utrustad med tumgrepp, softrelease, motljusskydd, UV-filter, handlovsrem och väska.
Den förra softreleasen försvann på väg till Fotomässan så jag köpte en ny och mindre som inte gängar ur sig när jag stänger av kameran.
Som ni förstår är det här min nya digitala arbetshäst. Men den är ändå tvåa efter Zeiss ZM. Jag kör alla bilder i denna som RAW utan att ta ut svartvita jpeg. De bilder jag vill konvertera kör jag manuellt i Silver Efex Pro där jag har mina favoritinställningar för ett snabbt arbetsflöde. Jag kan dock konstatera att inte alla bilder blir bra i svartvitt medan andra blir bättre när färgen försvinner.
Här kommer ett parti bilder av varierande slag från den korta tid jag haft den, drygt ett halvår. Ändå har jag tagit fler bilder med den här än med Zeiss Ikon ZM utan att jag för den skull tagit flera bilder på samma motiv. Jag kör den som om den hade film.
Carl Milles tyckte att himlen behövde hållas uppe med pelare.
Tre kvinnor studerar snoppar på fullt allvar
Självporträtt à la Vivian Maier
Café Ogräs
Fotografiskt gatlopp i Sergelgången
Höststämning på Gröna linjen
Frestelser på Stockholm Central
Trångt i hytten. NASA-utställningen på Tekniska muséet
Södra teatern. Manipulerat perspektiv.
Bogesunds slott under renovering
Utställningshängning, Midsommargården
Fotoarkeologi
Brownies till kaffet
Undertecknad efter dokumentation av TV-eken
Under vintern har jag använt kameran till att fotografera - kameror (!)
Mellanformataren
PS
Några X100-bilder kom med i min nya fotobok på Blurb. Release 18 februari i STREET-bloggen.