Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Livskamrater

Lika bra att säga det med en gång. Det här handlar inte om människor i mitt liv. Då skulle det bli ett alldeles för långt inlägg. Det här handlar om saker som troget följt mig genom livet.

Den första jag vill berätta om är en Victorinox fickkniv som en god vän (T-Gunnar) inhandlade i Schweiz på hemresa till Sverige 1982. Den var mycket liten och gjorde verkligen skäl för benämningen fickkniv. Detta lilla mästerverk innehöll ett knivblad, en sax, en nagelfil, en pincett och en tandpetare. Allt inom längden 4 cm, bredden 1 cm och tjockleken 6 mm. Alla mått är ca-mått då jag mäter i minnet. Den hade jag alltid i fickan. Även då byxorna gick i tvättmaskinen. Utom då jag lånade ut den tillfälligt. Allt som gick att göra med det innehållet hade den gjort. Och lite till. 2006 skulle jag på tjänsteresa till Polen och det var längesedan jag hade flugit. Det gick bra dit men inte hem. Jag fastnade hos en pedantisk säkerhetsvakt, tillika kvinna, som absolut skulle avkräva mig min trogna och mångåriga livskamrat och förpassa den till en transparent kontainer där alla brottslingar och terrorister fick slänga sina vapen. Inga argument bevekade denna @&?#@! kvinna. Kontainern innehöll långt farligare redskap än min gamla vän. Det fanns ingen återvändo och vi skildes för alltid. Jag ville ju inte söka politisk asyl i Polen! 24 år är ett långt äktenskap och en del slutar i en smärtsdam skilsmässa. Jag har ingen bild på vännen men har ersatt den med en äldre som jag köpte på Tradera för en mindre peng. Den har bara två knivblad och det ena är toppen bruten på. Båda sidorna har jugendmönster i silver och har potential att bli en lika långvarig vän.

Min andra vän i livet är min ryggsäck som inköptes på 80-talet och har följt mig på alla resor, korta som långa. Utom möjligen några tjänsteresor. Jag ska inte här beskriva alla dess förtjänster för jag vill ju gärna att du läser till slut. Jag nöjer mig med en bild. Är den inte vacker, så säg?

Min tredje livskamrat är en som varit borta ett tag men kom tillbaka häromdagen. Min Chinon Genesis II. En kompaktkamera med imponerande storlek (och då menar jag inte liten). Vi köpte den i slutet på 80-talet i akt och mening att enkelt kunna fotografera våra rörliga barns uppväxt. Den användes otroligt flitigt och vi fick öka på filmkontot rejält för att hinna med alla tre sönerna. Jag har förresten lagt märke till att vid denna tid upphörde jag så gott som helt att ta diabilder. Även denna livskamrat försvann i en skilsmässa när frun drog åt sitt håll med kameran. (Den sörjde nog ihjäl sig i min frånvaro, ty den finns inte mer). För ett par veckor sedan kände jag saknad och ett retrosug efter den och sökte effektivt (som alltid) upp en likadan i Arizona för 50$. Ägaren var nog en fotohandlare och sålde den villigt. I förrgår kom den och den förtjusande fotohandlaren och hans fru på Passion for Photo hade t o m skickat med ett batteri! Idag köpte jag en diafilm för att känna på min egen Dogmatik vid något högtidligt ögonblick. Här en bild på härligheten. Är den inte imponerande?

Postat 2008-08-23 21:15 | Läst 12006 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Råg i ryggen

Jag hade en gång en kompis som heter Gunnar. Hade, ty han försvann till Linköping via en missionsstation i Tunisien där han tillika fann sin svenska fru. Numera har jag bara kontakt med honom i minnet. Vi kallade honom T-Gunnar. Han var från Örebro i T-län, hade en gammal Audi med registreringsnummer som började på T och han drack té i stora mängder. Han bjöd alltid på té i Gröna Annas halvliters vällingkoppar. Te bryggt på lösvikt av utsökta smaker och kvalitéer. Smörgåsar fick man dock fixa själv ända från limpstadiet till den färdiga, ätliga mackan. T-Gunnar var en bohemisk natur. Så till den grad att hans mor nämnde om hans ”ostrukturerade postgymnasiala tid” i sitt bröllopstal. Han hade också en del säregna ordstäv som han levde efter. ”Bättre rik och frisk än sjuk och fattig” sa han ofta när någon krämpa gjorde sig påmind. Men det bästa visdomsordet som gör att jag än idag ser tillbaka på vår vänskap med välbehag och ett flin i hela ansiktet är detta:

”Bättre råg i ryggen än kli i rôven”

Otaliga minnen finns att berätta om vänskapen med T-Gunnar men det skulle tråka ut dig, käre läsare. Precis som en diabildsvisning från semestern.

Naturligtvis har jag bilder på T-Gunnar. Här ett par från våra många midsommarpaddlingar på Dalslands underbara sjösystem. Regnbilden gillar jag särskilt.

Efter ett dopp mitt i natten

Gunnars trygga ryggtavla. Vi räddes varken paddling eller fotografering under dessa regniga omständigheter.

Postat 2008-08-10 10:54 | Läst 7443 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Föregående 1 ... 4 5

Bloggar

Pro Memoria

Livskamrater

Råg i ryggen

N Thomas Meldert

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bildlistor

Favoritbloggare

Gatufotografi av god klass

Leica

Läsvärt

Mina favoritfotografer

Retrokamera

Bloggar

Pro Memoria

Livskamrater

Råg i ryggen

N Thomas Meldert

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Bildlistor

Favoritbloggare

Gatufotografi av god klass

Leica

Läsvärt

Mina favoritfotografer

Retrokamera