Gubbracer

Imorgon är det dags igen - i Uppsala. Slottsparken 10-17. Jag planerar att åka dit men... man vet ju aldrig

D80, Lightroom - Old polar

PS
Chevrolet Impala -58

Storleken har ingen betydelse - jag vet för jag har tre barn

Om hur man gör mycket med lite

Korta brännvidder måste ha uppfunnits av ekonomer eller snåljåpar. Man behöver bara ta en bild så har man fått med allt, typ. Inget slöseri med film här inte. Digitalfotografer sprutar väl på av gammal vana ändå medan filmfotografen lugnt lutar sig tillbaka och småler åt sitt fynd efter att ha tagit EN bild. Det ultimata turistobjektivet skulle man kunna säga. Hela Stockholm ryms nog på en rulle. Och tar man en bild i varje kompassriktning så har man fångat hela Gamla stan i fyra bilder. Sedan kan man åka hem. Eller fota något annat.

Med en 15 mm:s pannkaka kan man trycka in ganska mycket i bilden. Här sitter jag i en hörnsoffa i ett rum på kanske 12 m^{2­ ­}och får med det mesta som händer.

Ok, det blir lite av omvänt tele. Ni vet, när man tittar i en kikare från fel ände. Det som är långt bort kommer ännu längre bort. Men det som är nära blir större!

Min 15 mm:are är en Voigtländer Super-Wide Heliar, asfärisk till och med och mätsökaren är inte kopplad. Men det är helt onödigt egentligen. Skärpedjupet vid bländare 8 omfattar nästan hela HELA objektivets omfång! Så jag kör nästan full glugg för det mesta och ställer in på 2 m. Vem behöver autofokus? Om jag kunde sälja den jag har i min D80 skulle jag göra just det. Sälja den alltså. Autofokus finns f ö inte på min ZM-kamera. Lite hantverk ska det vara.

Man får mera rymd i bilderna också. Rymdbolagets fikarum fick mera space med 15 mm framför filmen.

Grannhusen som står obehagligt nära får min privata sfär att vidgas, känns det som.

Bekvämlighetszonen utökas. Man kanske skulle skaffa ett par 15 mm glasögon? Men då riskerar man kanske att få lappsjuka.

Så här ser mitt korta ekipage ut. Den extra sökaren är nödvändig då den ordinarie sökaren stoppar vid 28 mm.

Tog bilden med D80. Nåt ska jag ju ha den till!

Kunskapens hus

Vishetens begynnelse är "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

Salomo

Kunskapens källa i Stockholm

I som här inträden, låten dårskapen fara. Eller hur var det?

Upplysningens sal.

Kunskapstörsten släcks.

Kunskap mäts i meter.

Ooops. Kunskapsluckor.

Med kunskap öppnas nya vyer.

Dogmafotografi. ZM, 35 mm och Tri-X

127-Dagen. Summering och lärdom

Om att göra misstag och göra rätt nästa gång

127-dagen gick för min del i svart/vitt och dia. Jag hade rustat mig med tvenne fotoapparater av äldre snitt. Den ena 86 år gammal och den andra 52 år. Båda började med efke R100 i kroppen. För 86-åringen var det den första rullen i min ägo (och sannolikt den första rullen på decennier). Den andra har redan kört en hel del rullar men varit lite kinkig på slutet. Den kinkade nu med men inte förrän den fick en omrullad diafilm i kroppen. Jag antar att den var dåligt rullad . Efter 10 bilder gick det så trögt att den släppte från mottagarspolen (jag trodde först att filmen gått av). Jag avbröt vidare fotografering och åkte hem.

    
127-dagens kameror

Jag hade nu bara Xtol hemma och tänkte framkalla i den. Jag sökte information på the Massive Dev Chart och fann att efke R100 kan framkallas i Xtol 1+0. Alla kemikalier var varma, ca 27°C, så jag fick först kyla ner framkallaren till 24°C innan framkallningen tog vid. Jag korrrigerade tiden enligt Ilfords temperaturkompenseringstabell och började framkalla. Resultatet blev inte bra. efke R100 ur Babyn brukar bli bra men här var det allt annat än bra. Den äldre Piccoletten med sin klart äldre optik blev ännu sämre. Se exempel nedan.

     
Dessa tre bilder tagna med Rolleiflex Baby på efke R100. Sista motivet även tagen med Piccoletten.

Alla bilder är ordentligt bearbetade i PS för att alls kunna visas.

Slutsats: Framkalla inte efke R100 i Xtol. Nästa gång kör jag den som vanligt i Tmax developer.

När båda kamerorna kört färdigt sina efke bytte jag i Babyn till Fujichrome Velvia 100. Filmen kom tillbaka från labbet idag och nu kändes det bättre. Äntligen kan jag montera några superslides =) Här är några exempel.

Det står visst alltid en buss där när jag kommer!

Mellanformataren

Café Ogräs

På besök i bohemernas paradis

Vi letade egentligen efter självplockning av jordgubbar men en intressant skylt ledde oss djupt in i Rosenhill på Ekerö. Skylten utlovade ett loppis och ett café. Vi hamnade , som det uppenbarade sig, i något som bäst kan liknas vid ett paradis för bohemer. Ingen plats för den som vill ha ordning omkring sig, alltså. Varning utfärdas. Solen var obarmhärtigt stark och varm och kameran suckade inför de omöjliga kontrasterna. Loppiset var i högre prisklassen förutom ett hörn bakom vedboden som kallades Ge & Få. Man kunde ta med sig saker dit och man kunde ta med sig saker därifrån om man hittade något passande. Caféet hade gäster så det smakade nog bra. Vi hade redan druckit kaffe innan vi åkte så vi drack inget här. Inte köpte vi något heller. Vi tog inte ens med oss något av det som var gratis. Här kommer lite bilder från Café Ogräs. De blir intressantare i förstorat tillstånd.

Alla bilder enligt mitt Dogma-löfte. Zeiss Ikon ZM, 35 mm och Tri-X