Rosenhill

Om bohemernas högborg

Ett ställe som vi ofta besöker på somrarna är Rosenhill på Ekerö. Inte för att det är så fancy men de har nåt annat också som lockar min fru. Ett bakluckeloppis varje söndag mellan kl 12-16. Frugan går på loppiset och jag går till caféet och deras lilla fasta loppmarknad. Caféet är inte som andra. Här är allt udda. Om man olyckligtvis hittar något som är likadant så blir man nästan irriterad. Hit kommer många unga familjer, antingen för att de trivs  med att det kanske är som hemma eller att de behöver en annan upplevelse än det perfekt designade hemmet med sitt moderna kök med rostfria vitvaror och andra rum i perfekt motsvarande stil. Om hösten mustas här äpplen på löpande band. De unga familjernas bilar står i långan kö med bakluckorna fulla med äpplen från deras villaträdgårdar. Deras barn får handgripligt förstå hur äpplen blir drickbara i ett nafs. Det ser långt ifrån hygieniskt ut där äpplena pressas men lyckan över några flaskor äpplemust grumlas inte av sådana petitesser. Det är upplevelsen som räknas.

(Förstora gärna bilderna)

Rosenhills välkomnande entré

Växthusserveringen

Uteserveringen vid ladan

Ställ disken här, tack

Musteriet var inte öppet sist jag var där

Egenodlade plantor till salu

Samtliga bilder fastnade på film, Agfa Vista 400, i en Nikon F6.

Eders Hängivne

PS
Under de nu drygt åtta år vi bott i Stockholm har jag tagit bilder på Rosenhill varje sommarhalvår och har en diger samling bilder. Jag funderar på att göra en fotobok om detta fascinerande ställe.

Det kostar på att hålla igång en massa kameror

Om att koncentrera sig

Jag har haft ganska många kameror med film i igång samtidigt. Det är både bra och dåligt. Bra är det att alltid kunna välja en som passar för tillfället. Mindre bra är det att komma ihåg hur man gjorde med just den kameran. Inte för att de jag använder är särskilt komplicerade, de har ofta basfunktionalitetet. Det man behöver och inget mer. Men att hålla igång ett femtontal kameror samtidigt känns för mycket och varje film sitter i för länge. Det är ingen risk för två jular på samma rulle i mitt fall men att somliga rullar sitter i sex till nio månader är inget ovanligt. Jag har bestämt mig för att koncentrera mig på fyra kameror som har film hela tiden. Två småbild, en mellanformat och en storformat. Så här kommer det att bli:

Småformat: Zeiss ZM (mätsökare) med svartvit film. Nikon F6 (spegelreflex) med färgfilm.

Mellanformat: Rolleiflexen med svartvit film.

Storformat: Toyo 45CF med svartvit film och en del positiv färgfilm.

För att, trots allt, hålla mina gamla klenoder vid god vigör ska jag fortsätta kamerastafetten. Bara en i taget, alltså.
Projektet med utvärdering av 400 ISO-filmer ska avslutas den närmaste tiden så den binder upp OM-2N ett litet tag till. Men sen så...

Och så en bild. Alltid en bild.

Toyo 45 CF med 210 mm. Väl lagrad och utgången Fuji Astia 100.

Eders hängivne

PS
Nu går jag strax på föreläsning med Sanna Sjöswärd på Åmåls Fotofest 

Parallella världar

Om att se verkligheten på mer än ett sätt

Under ett par år har jag bedrivit ett projekt där jag fotograferar samma motiv med olika sorters film. Från början var det bara svartvitt och infrarött men så kom jag över lite utgången färgfilm till ett hyggligt pris på ebay. Så i somras då IR-säsongen är som bäst (och gräset fortfarande grönt) tog jag tre sorters film i mina kassetter med mig till Skogskyrkogården. Så här ser verkligheten ut i tre versioner.

Fuji Astia 100 (utgången 1998)

Fomapan 200

Efke IR 820 Aura (utgången). Exponerad som ISO 2

Så ser världen ut men vi ser bara den första versionen.

Eders hängivne

PS
Det här projektet är väldigt väderberoende så det bedrivs bara under korta perioder varje sommar. 

Ungdomsbil nr 1

Flirt med poolvärden

När jag var ung så var den populäraste bilen en Amazon. Jag hade ingen men många av mina bekanta och många bilburna med nytaget körkort hade en Amazon. Crusingrundorna, eller "raggarrundorna", i Åmål bestod till minst 50% av gamla Amazoner i väldigt varierande skick. I Rättviks Classic Car Week såg jag bara en (!) Intresset för Amazoner kanske är i avtagande? Mammas kusin Berta i Västerås hade en petroliumblå Amazon i kalasskick. Ja, eller mint condition för er som har en mer förfinad vokabulär. När den försvann hade jag ännu inte fått intresse för gamla bilar men jag är säker på att den fortfarande lever.

Den här enda Amazonen jag såg i Rättvik får bli en liten tribut till vår trevliga poolvärd, Erik Madsen.

Amazon 1960

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera... 

Gula ramar

Gult som motiv

Ibland leker arktitekterna som om de nyss varit på Legoland. Barnsligt snyggt kan det bli men hur det kommer att se ut om 25 år är det nog svårt att sia om.

Det är inte färdigbyggt, förstås.

Så här såg det ut en vinterkväll. Nu har man fått upp siffror också.

Vi upptäckte en gul ram på en utställning på Skokloster slott sommaren 2014. Vi tog en del egna "barockmålningar" vid denna ram som hängde där i slottsgången.

Den får bli mars månads profilbild

Eders hängivne kolorist