Hilda - Vänerns okrönta drottning

Om att leva sin dröm

Hilda är en Colin Archer-kopia som är byggd av Tore Wahlström från Åmål. Han byggde henne under 18 år och sjösattes för första gången 1989. Tore gjorde allt arbete själv i trädgården bakom hans hus. När hon var klar lyfte en kranbil henne från trädgården över huset och ner på en transportbil på gatan för vidare transport till hamnen i Åmål där samma kranbil lyfte ner henne i vattnet. I hamnen var hon en given juvel och attraktion för turister.

Hilda av Åmål, 2014. Nikkor-W f5,6/135 mm. Acros 100.

Märkena i kanten på bilden i himlen kommer sig av att jag vände bladen fel i mod54-insatsen till framkallningsdosan. Emulsionen ska vara vänd inåt. Jag vände dem utåt och då kom emulsionen att ligga mot stöden för bladen och framkallningen kom inte riktigt åt. Alla sex bladen jag framkallade vid det tillfället fick samma fel.

Eders Hängivne

Världen i infrarött

Om långa exponeringstider

Ett tag hade jag dille på att fotografera infrarött. Jag hade kommit över ett paket Efke Aura IR 820 på ebay från en säljare i Israel. Utrustad med ett stort IR-filter och lämplig stepring drog jag ut på motivsök och hamnade på Skytteholm på Ekerö. Ett IR filter har hög filterfaktor så när jag skulle exponera blev det efter ISO 1,6. Som du förstår blev det en ansenlig exponeringstid mot vad man är van vid vid 100 ISO. Blåste lite gjorde det också  så grenar och Framför allt löv har rörelseoskärpa. IR ska fotas i flödande solljus för att komma till sin rätt.

Parken vid Skytteholm, Ekerö, 2014. Nikkor-W 5,6/135 mm, Efke Aura IR 820, IR-filter 720 nm.

Eders Hängivne

Nitar till Eiffeltornet

Om ett svenskt järnbruk

Jag har inte lyckats bekräfta det som en anställd i restaurangen hävdade: att nitarna till Eiffeltornet smiddes i Värmländska Borgvik. Det är väl inte otroligt att de i alla fall gjorde några av de 2,5 miljoner nitar som användes när tornet sattes ihop.

I den här hyttan skulle det i så fall ha smälts det stål som användes.

Smältugnen i Borgvik, Grums kommun, 2014.  Nikkor-W 5,6/135 mm, Acros 100.

Eders Hängivne

Lok utan hjul

Om att stå i vägen 

Jag fortsätter visa äldre storformatsbilder. Någon privatperson hade förvärvat ett diesellok och ställt upp det på ett gammalt sidospår i Åmål, nära Järnvägsmuséet. Han hade dessutom tagit bort hjulboggierna. Det var förstås ett irritationsmoment, både för staden och muséet. Åren gick och så småningom lät ägaren muséet ta över loket. Vad de skulle med det till förstår jag inte. De har nog besvär med att underhålla det de redan har.

Diesellok, 2014. Nikkor-W 5,6/135 mm, Acros 100.

Eders Hängivne

PS
Lite fint med alla blommor i spåret framför loket.

Storformat i år

Nytt år och nya tag med gammalt format

Jag köpte min storformatskamera för tio år sedan och har tagit en bra bit mer än etthundra bilder under åren. Jag har drygt hundra blad i frysen så det kommer att räcka ett tag. Jag kommer att ägna mig åt de motivområden som jag angett i min profil: Porträtt, arkitektur och fotokonst. Det kommer att bli uteslutande svartvita bilder. Bladfilm i färg med framkallning kostar för mycket.

Toyo Field 45CF

Att fotografera med en storformatskamera är väldigt meditativt och långsamt. Det är många moment som ska genomföras i en bestämd ordning. Men jag är ju pensionär och har all tid i världen, medan jag ännu lever förstås. Här följer några tidigare bilder som exempel.

Porträtt med Tmax 400, Brorsonen Marcus

Arkitektur med FP4+, Alvastra klosterruin

Fotokonst? med efke Aura 400IR, Skytteholm

Eders Hängivne