Pro Memoria
Kan något gott komma från Polen?
Om DRUH Syncro från Warszawskie Zakłady Fotooptyczne
Jag har aldrig tidigare hört talas om ett polskt kameramärke så när jag fick veta att en av mina fotovänner hade fått en blev jag förstås nyfiken. Dessutom hade han i sinnet att ge den till mig i tron att jag skulle ha större glädje av den än han. Annars hade den hamnat i ett vitrinskåp i Vimmerby. Värre öden kan ju inte drabba en fungerande kamera! Och då menar jag vitrinskåpet, inte Vimmerby. I början av februari träffades vi och jag fick den tillsammans med en annan ännu äldre kamera. Men nu vill jag presentera den polska kameran DRUH Syncro tillverkad av WZFO. Efterkrigstidens billiga insteg till mellanformatsvärlden. I alla fall i Polen. Den fick ingen vidare spridning utanför landet och ni ska snart få reda på varför.
Kameran tillverkades i Warzawa mellan ca 1956-1960. Den var inte konstruerad i Polen utan en direkt kopia av östtyska Pouva Start men också lik Yunkor från ryska KMZ. Många nya namn här!
Specifikationer
Film: 120 rullfilm
Bildformat: 6x6 och 4,5x6 (med lös mask)
Objektiv: Bilar 1:8/65 mm. Infällbar medelst skruvgänga. Påsticksfilter. Blixtsynk på framsidan.
Bländare: f8 och f16. Omställbart med en spak på framsidan.
Slutartid: 1/50 och B. Omställbart med en spak på framsidan. M (moment) och B (bulb). Fjäderbelastad rotationsslutare.
Genomsiktsökare, tillbehörssko och dubbla röda fönster för de två formaten. På insidan av locket kan man vrida en skiva som täcker över det fönster som inte används.
Material: Bakelit
Min recension
Kameran är lite svår att öppna även om man gör rätt. Passformen mellan bakstycket och kamerahuset är minst sagt tajt. Mitt exemplar visar sig sakna masken för 6x4,5 men det gör inget. Stående bilder i detta format är inget jag är så förtjust i. På bakstycket finns en ratt där man täcker över det röda fönster som inte ska användas. Den ratten går onödigt trögt. Lika bra det när jag väl lyckats ställa in den för 6x6. Då ramlar den inte fel.
Filmladdningen är nästa svårighet. Det finns bara styrning för filmspolen i frammatningsratten! Ingen alls på motsatta sidan eller på laddsidan. Den fjäder som ska spjärna emot på laddsidan så att rullen inte rullar upp sig har närapå motsatt effekt. Den är så hård att man måste ha ett tunt verktyg att hålla tillbaka den med när man lägger i rullen. När man väl lyckats få dit rullen och ska dra papperet över till mottagarspolen MÅSTE man hålla emot med ett finger annars sprätter filmen obönhörligt ur kamerahuset. Det var här jag nästan fick en nära-döden-upplevelse. Det var i alla fall nära ögat att få en 120-rulle att sprätta upp i ögat. Naturligtvis blir det svårare att ladda mottagarspolen med ett finger upptaget med att pressa ner laddspolen. Men det gick. Eftersom mottagarsspolen bara har styrning på ratten så måste man hålla ner den också med ett finger. Nu har jag vänsterhandens tumme på laddspolen och pekfingret på mottagarspolen och drar hårt i papperet för nå fram till och trä in i mottagarspolen. Min tunga arbetar lika febrilt som den gör på Janne Schaffer när han lirar på sin gitarr. Sedan drar jag fram till dess att startpilarna syns. Nu ska locket på medan tummen ligger kvar på laddspolen. Det gick bra, jag klämde tummen lite. Passformen var förstås lika tajt som när jag öppnade kameran men med lite milt våld kom den på plats.
Det röda fönstret på bakstycket är verkligen mörkrött. Trots att skyddspapperet är vit med kolsvart text så är det svårt att se vad som händer där bakom. Vid första försöket lyckades jag se med hjälp av lupp och min starka arbetslampa att jag hade hamnat på nr 6. Det dög förstås inte. Jag gick in i mörkrummet och började om. Den här gången gick det bättre. Nu stannade jag på ruta 1 och funderade på hur jag skulle hamna rätt när jag var ute i fält. Man vill ju inte åka hem mellan varje ruta.
Nå, det löste sig (det var Sunny 16-väder) och jag hade till slut tagit alla 12 rutor på filmen som var en Ilford Delta 100.
Och så naturligtvis bilder tagna med denna enkla kamera.
Fikaställe på Munsö. I mina ögon den bästa bilden. Bländare 8
Livet på landet. Postlådor och anslagstavla. Bländare 16.
Menhammars stuteri. Bländare 16
Häst i hage vid Asknäs gård. Bländare 16.
Charmigt, eller hur? Men knappast värt allt besvär.
Både ni och jag förstår varför den polska kameraindustrin rann ut i Östersjön. Polackerna visste nog redan att det fanns finfina kameror i Öst-Tyskland.
Eders Hängivne
PS
Den andra kameran är en Kodak Brownie Six-20 "Hawkeye" från 1938. Men den tar jag en annan gång
Redskapskoll
Om att förbereda sig
Den kalla våren har inte inbjudit mig till några större fotografiska aktiviteter. Men så kom plötsligt sommaren. Eller ja, försommaren. Lusten att fotografera återvänder.
Idag, förutom att ta igen mig lite efter en hektisk period på jobbet satte jag mig i sinnet att förbereda min storformatsutrustning. D v s funktionskontroll och packa väskan.
Stativ och snabbkoppling. Jag låter kameran sitta på under transport. Dock ihopfälld. Normalen på 135 mm kan sitta på när den är ihopfälld.
Min gamla fotoväska inköpt till Nikon D80 passar utmärkt. Standardinnehåll
- 6 st 4x5"-kassetter till vänster
- I mittfacket ett kompendium (motsljusskydd) samt ett objektiv med platta (vanligtvis 210 mm)
- En lupp uppe till höger (för skärpeinställning på mattskivan)
- En exponeringsmätare och en trådutlösare nere till höger
- I främre facket en linsduk och ett fodral med de vanligaste färgfiltren
Och så en extra väska med 6 st filmkassetter samt skynket. Skynket brukar jag förvara i toppen på väskan innan jag stänger locket.
Just nu har jag 6 kassetter med FP4+ och 6 kassetter med Pancro 400
Hemma har jag ytterligare 6 tomma kassetter för spontan användning för särskilda tillfällen. Dessutom fyra andra objektiv att välja på när jag vet att jag behöver dem. Och ballongutlösaren förstås. Jag kanske får lust att ta en selfie. Vem vet.
Eders Hängivne
PS
Men idag, Kristi Himmelsfärds Dag, åker jag till Nifsta gård och fotar gamla bilar med Rolleiflexen. Det ska bli härligt att smeka avtrycket på den igen.
Bilkamera
Om filmval
Jag har just fått hem 20 svartvita 120-rullar från Macodirect i Tyskland. Det är en förberedelse för säsongens fotografering av klassiska bilar. Jag brukar använda min Rolleiflex årsmodell -54 när jag fotograferar veteranerna i en annan bransch. Ägarna till bilarna har full förståelse för kameravalet och den är en samtalsöppnare lika väl som bilarna. Nu har jag laddat den med Ilford HP5+. Jag har ju sagt tidigare att det blir ett Ilfordår i år. Jag varvar den med Delta 400 och någon gång emellanåt slinker det nog in en Fuji Acros 100 om jag är på det humöret.
Ford coupé 1934 med V8 Norrtälje 2010
Auto Union 1000S coupé 1962 Torggatan, Åmål 2012
Bugatti 1926 Djurgården 2013 Här använde jag pistolgrepp och sportsökaren
Buick Roadmaster Sedan 1948 Nivsta gård 2014
Chevrolet Pickup Norrtälje 2014
Eders Hängivne
PS
Nikon F6 får nog hänga med också. Laddad med någon Ilford-rulle.
Olympus OM-4 vs OM-4Ti
Om ett par dyra features
Jag har en längre tid letat efter en OM-4Ti till ett bra pris. Den har en stomme av titan och är alltså ganska mycket lättare än OM-4 vars stomme är av gjuten aluminium.
Strax före jul kom jag över en OM-4 för en ganska billig peng och kan bara konstatera att den nog är bättre än titanmodellen. Efter att jag har gått igenom manualen för OM-4Ti kan jag konstatera att det skiljer endast på två punkter.
OM-4 OM-4Ti
Kamerahusstomme Aluminium Titan
Blixtsko 4-polig (T32) 5-polig (F280)
Titanmodellen är typ 200% mer pengar på auktionssajterna och ja, titan är inte billigt. Men lätt. Om nu lätt är att betrakta som en fördel. Jag föredrar nog hellre den tyngre och stadigare varianten (aluminium är också lätt).
Jag lägger inte upp någon bild på kameran. Googla om du vill se den. Min är svart.
Däremot lägger jag upp några bildexempel från första rullen.
Skisskurs på jobbet kan vara muntert
Hemma på gården. Siffrorna i överkant såg jag faktiskt helt i sökaren.
Eders Hängivne
PS
Och alla gamla ZUIKO OM-objektiv passar.
Ett Ilford-år
Paradigmskifte i Vällingby
Efter åratal med Tmax 400 och Xtol gör jag nu ett skifte från Kodak till Ilford. Jag har för all del ett par, tre rullar kvar av Tmaxen men de försvinner nog fort när väl ljuset återvänder. Likaså har jag några liter kvar av Xtol men de försvinner i takt med att jag framkallar mina filmer.
Sedan jag gjorde min stora utvärdering av 400 ISO-filmer har Kodaks blivit dyrare och Ilfords billigare, typ 3 kr/rulle skiljer dem åt. Då blir incitamentet för byte ganska klart. Ilfords Delta 400 var ju en av de filmer som nästan nådde upp till Tmaxens kvaliteter i min mycket subjektiva bedömning. Jag ska också överge Ilfords FP4+ för Delta 100 som jag har noll erfarenhet av men hört och sett mycket gott om. Jag har en hel del Acros 100 som borde betas av eftersom de passerat rekommenderat exponera-före-datum men det oroar mig inte särskilt.
När det gäller framkallare så är det en annan bevekelsegrund som får mig att byta. Jag vill slippa blanda pulver. 5 liter förrådslösning Xtol tar också sin plats att förvara. Nu byter jag till flytande och blandar eftersom jag behöver. Det tar mindre plats än en 5-liters flexdunk som jag använder nu. Och det betyder en hel del i mitt mörkrum på 2,5 kvadratmeter. Pappas första mörkrum på Kyrkogatan var ännu mindre, typ 1 kvadratmeter. Jag fattar inte hur han fixade det. Min nya framkallare heter Ilford Ilfotec DD-X och ska, enligt Ilford själva, vara den bästa framkallaren för Ilfords filmer. Vi får väl se. Jag hoppas att det är så att Delta 400 blir snäppet bättre med Ilfotec än med Xtol. Jag tänker ju gärna så att tillverkarna har optimerat sina filmer för de egna framkallarna (eller tvärtom) även om de också tar fram ftramkallningstider för andra framkallare.
Så, 2018 kommer att gå i Ilfords tecken
Delta 100
Delta 400
Ilfotec DD-X
Multigrade RC warmtone för kopiorna
Framkallaren för papper är inte skriven i sten ännu. Jag letar fortfarande efter den bästa i mitt tycke. Men jag har så mycket av andra att jag måste förbruka det jag har först.
Eders Hängivne
PS
Jag fotograferar till största delen småbild men kommer naturligtvis att köra de nya filmerna även i mellan- och storformat. Jag vill ju hålla igång de kamerorna också.