Getting the Big Picture

Om att fotografera storformat - för god hälsa

För någon månad sen fick jag långlåna en storformatskamera av en kollega. Han hade tänkt fota en del under sommaren, köpt och laddat kassetterna med film men därav blev intet. Så nu under den senaste månaden har jag torrkört metodiken med uppriggning, inställningar, objektivbyten, handgrepp mm mm. Idag kände jag mig mogen för den första sessionen. Förra helgen rekade jag lite extra ute på Ekerö och igår tog jag en tur på Färingsö för att leta lämpliga placeringar av kameran för bästa utsnitt på ett par sajter.

Jag packade hela utrustningen i min lilla resväska med mycket bolster mellan prylarna. Med en resväska blir det  bekvämare att transportera de tunga grejerna. En termos med kaffe och ett par mesostmackor packade jag i ryggan för att konsumeras vid det andra stoppet. Två stativ hängde med. Ett av naturliga skäl. Det andra för dokumentationens skull.

Vädret var väl inte sådär lysande idag för positiv färgfilm med ISO 100. Inte heller har hösten brakat igång på allvar därute på mina sajter. Men första gången fick bli en övning. Och övningen gick bra. Det vill säga beträffande handgreppen och sånt. Resultatet får jag vänta på ett tag.

Rigggat och klart för tagning. Det är fint med fjärrkontroll till digitalen på det andra stativet

Första motivet. Ekerö kyrka från en utsiktspunkt på Ekerövägen strax bortom Träkvista. Bilden är tagen med motsvarande 75 mm. Med storformataren tog jag två bilder, en med 135 mm och den andra med 210 mm. Dessa brännvidder blir, i storformatet 4"x5", motsvarande 40,4 mm och 62,8 mm i 35 mm fullformat. Jag körde alltså ganska normalt.

Av tidigare aktiviteter under dagen var jag ganska uppskruvad och jag funderade ett tag på att stanna hemma bara för att lugna ner mig. Men jag upptäckte en sak. Ganska snart efter den första riggningen hamnade jag i en lugn och skön stämning. Det fanns nu ingen orsak att ha bråttom. Bara att göra jobbet lugnt och metodiskt. Att njuta av hantverket och njuta av att vara ute. (Nå det blåste lite snålt men jag frös inte). Storformatsfotografi passar mitt kynne och gynnar nog hälsan mer än jag begriper.

Packa ner och åka vidare. Nästa ställe var Munsö kyrka. Packa ur, gå en liten bit, dricka kaffe och äta medhavda smörgåsar. Just då kändes det väldigt klokt att jag tog med lite fika.

Andra motivet men taget tidigare i år med D80. Jag satte på 135 mm-objektivet och så höjde jag objektivet för att räta upp de fallande väggarna. Det såg väldigt bra ut på mattskivan och det ska bli kul att se resultatet så småningom. Sånt här gillar jag. Bildbehandling direkt i klameran, menar jag. Photoshop naturae

Jag tog också en bild på hästarna i hagen intill kyrkogården med klockstapeln i bakgrunden. Sedan nerriggning och hemfärd. Tre timmar var jag ute och transporten tog en av dem. Sex bilder tog jag på de återstående två. Det är långt till 6 bilder/sek. Och det känns bara fint.... 

Mellanformataren

PS
Kameran jag använder är en TOYO Field 45CF med Nikon och Hasselblads objektiv.

Scoyt ålråjt

"Robert Stephenson Smyth Baden-Powell, Lord Baden-Powell från 1921, född 22 februari 1857 i Paddington, London, död 8 januari 1941 i Nyeri, Kenya, var en brittisk militär, författare och grundare av scoutrörelsen. Veteran från strider i Indien och Afrika. Vid boerkrigets inledning britternas yngste överste, 1903 general, tillika generalinspektör för kavalleriet. Författare till Scouting for Boys. Baronet 1922."

Så långt Wikipedia

Ett par decennier av mitt unga liv har ägnats åt scouting, "the BP spirit"-folket som försöker överleva i naturen och hjälpa gamla tanter över övergångsställena. Och allt mysigt och trevligt däremellan. Ja, det där med gamla tanter är väl lite överdrivet. Det finns sällan hårt trafikerade övergångsställen i skogen. Däremot kan det finnas en del gamla tanter i skogen men då är de i regel så friska att de ingen hjälp behöver. Jag har utstått otaliga läger och hajker, vandringar och myggeländen, elakartade scouter (som ännu inte impregnerats helt och fullt av scoutandan) och många trevliga ögonblick. Kort sagt, min tid som scout har gett mig många fina minnen och vänner som fortfarande pratar om det när vi träffas. Man förtränger myggbetten, yxan i foten och andra olyckor och kommer ihåg lägerelden, pinnbröden och de lyckosamma strapatserna. Här kommer lite glimtar i form av bilder.

Min patrull Pidi 1974

Lägerbål 1975

En glad scout är ledarens bästa belöning

Några drar ut från lägret för att gå på hajk

Elden har en central roll inom scouting

Patrullen Biet på en av mina ledarscoututbildningar 1977

Profilbilden är hämtad från en av de sista scoutledarutbildningarna jag deltog i som ledare/lärare. Den är tagen av min fästmö Eva 1978. Kort därefter förlovade vi oss och i oktober bytte jag efternamn till Meldert, min mammas flicknamn taget 1942 av syskonen Johansson.

Mellanformataren

PS
Ni vet väl hur man gör upp eld? Man gnider två torra scouter mot varandra!

Nästa månad händer nåt speciellt...

Vackraste kyrkan i Stockholm

Jag har inte sett alla kyrkor i Stockholm eller dess utmarker men Munsö kyrka är en klar favorit bland dem jag sett. Den har väl egentligen en lite egendomlig arkitektur med tornet som är, förutom att det är runt, så stort att det bildar huvudskeppet. Sedan har den utbyggnader åt lite olika håll. Altaret är som vanligt i öster. Orgeln står åt andra hållet. Varje gång jag kommer dit är det öppet. Det är det bästa av allt. Kyrkan omgav sig med försommardofter idag och en lantligt ljuvlig och somrig stillhet. En lätt molnslöja hindrade solljuset något och gav ett mjukare ljus utan för hårda kontraster.

Färgversionen

Svart/vit version från SEP. Rödfilter, lättat och dämpat ljus i några kontrollpunkter, neutral film.

Ett besynnerligt kort staket i smide.

Ramp har de också. Ingen är utestängd.
Några fönster har smidda ramar runt de blyinfattade glasen.

Det var det här jag egentligen åkte ut för. Sveriges bästa tid är nu.

Och imorgon är det 6x6-dagen! Glöm inte detta! Direkt efter frukost är det val av utustning och ev. val av film också! Det går nog åt några rullar...

Fotograf från maktens korridorer

Al Gores fru, Tipper Gore, försöker lansera sig som fotograf. Hon har förstås hållit på ett tag.

Tipper Gore

Jag hittade nyheten här.

Vad är väl en bal på Slottet?

Slottet i Finspång ligger, på holländskt vis, på en holme i Finspångsån. Det byggdes på order av Louis De Geer mellan 1668-1685. Det är ett typiskt lantslott från den karolinska tiden. Jag var där igår och njöt av den fina slottsparken med dess många små öar och broar. Nu är jag ingen naturfotograf så ni får ta mina snapshots som ett tips om ett fint ställe att fota på.

Slottet ägs idag av Siemens som för tillfället är min uppdragsgivare. De använder slottet som huvudkontor för turbintillverkningen och för representation. Ett imponerande ställe att ta emot besökare på!

 
Slottets framsida

Den fina slottsparken på baksidan.

En del av Finspångsåns många grenar som omsluter slottet.

Orangeriet från 1832

En annan gren av Finspångsån.

En mycket liten del av Siemens i Finspång. En imponerande anläggning (fabrik) och granne med slottet.

Auroratemplet från 1791

Några av de många broarna. Här bakom Orangeriet.

Mer finns att läsa om slottet på svenska Wikipedia.

Idag blir det fotopromenad i Norrköping med ZM och en X1-lös Berlinare =)