Kvalitativt mörkrumsarbete

Om att välja stil på sina bilder

För några år sedan såg jag en utställning på Arbetets museum i Norrköping som hänförde mig. Bilderna visade vardagen för en beriden matador, hur han tränade med sin häst, förberedelser inför tjurfäktningen och det vardagliga livet på gården. Rejoneo är namnet på denna form av tjurfäktning. Bilderna var mycket vackra och lockade till detaljstudium. Jag har inte sett så vackra printar sedan dess. Djupt varmsvart svärta (tänk mörkt mörkbrunt men inte mörk choklad) på vitt papper. Jag kommer inte ihåg om detta var digitala printar eller mörkrumsprintar men jag misstänker att de riktigt stora bilderna var digitalt printade från negativ. Säkert var dock att bilderna var fotograferade analogt, d v s på film.

Efter mycket experimenterande med olika kombinationer av fotopapper och framkallare har jag till sist fastnat för en kombo som passar mig, och som i någon mån liknar det uttryck jag såg på Arbetets museum. Jag har kommit att gilla Ilfords Multigrade RC warmtone med pärlyta. Jag gillar inte högblanka bilder och matt fiberpapper som jag kört mycket tidigare har jag tröttnat på lite. Det är svårare att få kontrasten dit man vill med matt fiber men den återhållna glansen i pärlytan och lättheten att styra kontrasten dit man vill har fått mig till att fastna för det.

Sen är det ju det där med framkallare. För ett par år sedan gjorde jag ett större test av olika fotopapper, både plast- och fiberpapper. Jag använde samma negativ till alla, just för att kunna jämföra resultaten och få en inblick i hur olika papper kan ge samma bild olika uttryck. Jag använde då samma framkallare till alla papper, Compard MC Dev, och resultaten skiftade verkligen. En intressant studie som jag delat med mig av för klubbkompisarna i Analogfotograferna Stockholm.

Testnegativ 

Nu har jag alltså även testat olika framkallare på detta enda papper, Ilford MG RC Warmtone. Samma negativ som tidigare har fått framkallas i Moersch ECO 4512, Tetenal Variobrom WA, Ilford Harman warmtone och Compard MC dev. Resultaten blev olika men inte så markant olika som tidigare. Mest olik blev Moersch ECO som gav en fullständigt neutral bildton på detta warmtone-papper. De andra tre blev olika men inte så mycket som jag trodde. Variobrom WA gav en verkligt djupt varmsvart ton. I min ögon riktigt elegant och vackert. Harman warmtone något ljusare varmsvärta och till sist MC Dev ännu något ljusare. Men skillnaden mellan dessa tre på samma negativ är ganska liten och jag misstänker att bildens motiv kommer att sudda ut skillnaderna mellan bilder kopierade i dessa tre. Hur som helst, jag kommer att delta i klubbens båda utställningar i år och jag kommer att använda samma kombo inom varje utställning. Till att börja med blir det bilder framkallade i Tetenal Variobrom WA. Som ett brev på posten kommer några paket MG RC warmtone-papper nästa vecka från Silverprint i England. Billigaste stället för Ilfordpapper som jag hittat.

Nu gäller det bara att välja bilder till vårsalongen. Och då är det viktigt med vackra kopior, tycker jag. Bildinnehåll också förstås...

Eders Hängivne

PS
Moerschen kommer jag nog att förbruka på kopior till familjebilder som ska spridas inom familjen. Den är inte bara miljövänlig, den är ekonomisk också. Räcker länge trots blandning 1+14. Och till dessa bilder tar jag vilket papper som helst jag råkar ha hemma, men troligtvis Ilford MG RC DeLuxe som jag har en hel del av.

400 ISO-filmer. Den slutliga domen

Har jag hittat en ny favorit eller inte?

Så kommer här min samlade bedömning av varje enskild film. Jag redovisar inte hur jag kom fram till enskilda betyg. (För att slippa kommentarer om att jag tycker fel). Beräkning av poängen var konstruerad så att den skulle ge stora poängskillnader och därmed vara tydlig. Bara en kortfattad beskrivning av varje film ur mitt perspektiv. Det är fortfarande ingen vetenskapligt objektiv undersökning utan min egen subjektiva bedömning. Det jag letat efter är en finkorning 400 ISO-film som skulle kunna ersätta eller vara ett alternativ till min favorit Tmax 400 i fortsättningen.

Jag anger också ett prisindex relativt Tmax 400 så att du ser om filmen är billigare (<1,0) eller dyrare (>1,0) än Tmaxen. Priserna är huvudsakligen hämtade från det billigaste priset på Macodirect idag, CHM400 från Fotoimpex och Fuji Neopan 400 från Brunos Bildverkstad (där jag senast såg den till salu).

Kodak Tmax 400 @160

Kodak Tmax 400 @1600

Agfa APX 400

Prisindex: 0,74
Poäng: 108
Rik gråskala när man exponerar på 400 men komprimerad på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Utsökt flat på alla ledder och därmed lättskannad. Den duger till mycket men inte riktigt det jag är ute efter. 

Bergger BRF 400+
Prisindex: 0,93
Poäng:  108
Mellankornig på 400 ISO, grövre på 1600 som det brukar bli. Fin gråskala på 400 men som komprimeras lite på 1600. Utmärkt flat på båda ledder gör den lättskannad. 

Fomapan 400
Prisindex:  0,69
Poäng: 16
Ganska komprimerad gråskala när man exponerar på 400. Likadant på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Lika dåligt kupig som Kodaks filmer och därför lika svårskannad. I mörkrummet spelar det ingen roll. Den är lite grov i karaktären och skulle nog passa för en del projekt som kan framställas med grov struktur. I mitt tycke en skitfilm.

Fotoimpex (Adox) CHM 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  72
Ingen höjdarfilm men hyfsad på 400 ISO. Flat på båda ledder och därmed en dröm att skanna. Billigaste filmen som finns tillsammans med Kentmere 400

Fujifilm Neopan 400
Prisindex: 2,91
Poäng: 216
Bäst i test som man brukar säga. Men vad hjälper det. Den säljs inte längre. Synd. Den hade alla de goda egenskaper jag var ute efter och om den funnits kvar till ett rimligt pris skulle jag fortsätta mitt fotograferande med den här. Ledsamt är det. Jag erbjöd mig köpa allt som fanns kvar på Brunos Bildverkstad för halva priset men det budet tog de inte. Det finns nog några rullar kvar i affären om du är sugen på att prova. Men jag ville inte betala 149:-/rulle.

Ilford Delta 400
Prisindex:  1,06
Poäng: 144 
Den här filmen kom nästan ända fram till Tmax 400.  Mellankornig på både 400 och 1600. Gråskalan är fin på 400 men komprimeras på 1600, som på de flesta filmer. Flat men krullar sig gärna så att få fast den i skannerns filmhållare var lite problematiskt. Men i mörkrummet kommer den att fungera fint.

Ilford HP5+
Prisindex: 0,88
Poäng:  144
Den här filmen körde jag ganska mycket med en hel sommar så här jag ett större material att utvärdera. Lika bra som Delta 400. Lite grövre korn och komprimerad gråskala på 1600 ISO. Men det är ju som det brukar vara. Tvärtemot vad jag tidigare tyckt så håller den här att fortsätta med.

Kentmere 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  144
Mellankornig på både 400 och 1600. Rik gråskala på 400 men mer komprimerad på 1600. Den här hade samma skanningsegenskaper som Delta 400. Flat men lite krullig. Liksom Delta 400 tror jag att den här skulle kunna ersätta Tmaxen. Billigaste filmen som finns tillsammans med Fotoimpex CHM400. Ännu billigare på 30-metersrulle.

Kodak Tmax 400  Den här filmen jämförs alla med
Prisindex: 1,00 
Poäng: 162 
Favoriten som alla andra jämförs med. Behåller sitt fina korn vid pressning upp till ISO 1600. Något reducerad gråskala dock. Tålig mot de flesta ljusförhållanden. Det enda jag inte gillar med den här filmen är att den kupar sig så bedrövligt. Det betyder inget när man använder den i mörkrummet men skanning i min flatbäddsskanner är ett elände. Jag har fått genomgående fina resultat på alla filmformat jag använt så den här kommer jag att fortsätta med.

Kodak Tri-X 400
Prisindex: 1,00
Poäng: 48 
Före Tmax 400 var detta min favorit. Mellanbetyg rakt igen utom på kupigheten som är lika illa som Tmax 400. Både kornighet och gråskala är rätt ok både på 400 och 1600.Men den kommer inte i närheten av favoriten.

Lomo Lady Grey 400
Prisindex: 0,99
Poäng:  54
Överraskande bra på 400 ISO. Helt i klass med Tmax 400. Men tappar ordentligt på 1600 ISO. lika svårt kupig som Kodaks filmer. Så länge man kör på 400 ISO är den här helt jämförbar med Tmax 400. 

Rollei Retro 400S
Prisindex: 0,79
Poäng:  18
Den här filmen har jag faktiskt kört igenom 2 ggr (2x3 rullar). Det berodde på felaktiga framkallningstider för Xtol i appen Film Developer som jag därmed felanmälde. Den senaste versionen har uppdaterade och förmodligen riktigare tider. Eftersom uppdateringen kom senare än min sista rulle blev framkallad så misslyckades jag ändå en aning. Men trenden var i alla fall klart godkänd beträffande kornighet och på 400 ISO men helt underkänd på 1600 ISO. På 400 ISO är väl inte gråskalan så väldigt rik men den är ändå ganska vacker. Alldeles för komprimerad på 1600 ISO dock. Filmen verkar ha en inbyggd förmåga att skapa konstraster även när det inte finns några. Stora kontraster verkar förstärkas. Den här filmen får man bäst resultat med om man kör nominellt på 400 ISO. Mitt personliga intryck är att detta är en skitfilm som jag aldrig mer kommer att sätta i en kamera.

Rollei RPX 400
Prisindex: 0,74
Poäng:  24
En riktig skitfilm. Passar nog bra om man ska skildra något riktigt grovt. Jag säger inget mer. Aldrig att jag sätter en RPX 400 i kameran igen.

Slutsats
Om Fuji Neopan 400 hade funnits kvar så hade jag nog köpt hem ett större parti. Utan den så står sig fortfarande Tmax 400 som en favorit för mitt fotograferande. Den är tålig och ger ett jämnt resultat, rulle efter rulle. Både vid 400 och 1600 ISO ger den mig det jag vill se,  finkorniga bilder med rik gråskala. Som alternativ skulle jag nu utan tvekan ta Lady Grey 400, Ilford Delta 400, Ilford HP5+ och Kentmere 400 så länge jag kör nominellt på 400 ISO. Behöver jag pressa så är det Kodak Tmax 400 som gäller.

Iakttagelser och reflektioner
Jag har fått det definitiva intrycket att filmernas tekniska uttryck varierar beroende på motiv och ljusförhållanden. Även med rätt exponerade bilder på en och samma rulle kan både kornighet och gråskala variera. Till detta kommer variationer i framkallningen som bidrar med kontrastverkan. Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid lyckas med Tmax 400 heller men då beror det oftast på felexponering. En del av dessa kan man rädda i mörkrummet när man ju gör en ny exponering. Jag funderar vidare på att minska på agiteringen då jag genomgående ser en i mitt tycke för hög kontrast. Eventuellt kanske jag t o m går tillbaka till stående framkallning som jag körde ganska mycket för ett par år sedan.

Lomo Lady Grey 400 @400

Ilford Delta 400 @400

Ilford HP5+ @400

Kentmere 400 @400 

Eders Hängivne

PS
Nu skulle man ju göra ett liknande test på filmer runt 100 ISO men där har jag ju redan två dugliga favoriter. Fuji Acros 100 och Ilford FP4+. Vackra resultat varje gång, särskilt i mellanformat och större.

En kväll i Kronobergsparken

Och en kväll med en 85:a

Analogfotografernas Stockholm vistas ute och fotograferar flera gånger per termin. Den här gången skulle vi ha porträttfotografering i Kronobergsparken som ligger ett stenkast från klubblokalen. Det är sensommar och hyfsat varmt. Jag använde min Nikon S från -54 med ett Nikkor f2/8,5 cm från samma årtionde men med en färsk HP5+ i kamerahuset. Filmen har suttit i hela vintern men jag tog slut på den härom dan. Här kommer lite av de bilder jag tog. De finns också i mitt album Projekt 85 mm.

Jesper Hasselblad

Hanna Horizon

Johan Yashica

Martin Fujica

Mikael Canon

Johan Nikon

Eders hängivne

PS
Nu när den kameran är tömd har jag satt på en f1,4/5 cm istället men den får vila lite nu. Nästa kamera att tömma blir Contax IIa med Jupiter 3 (f1,5/50). Eller Canon Dial, men där tar ju filmen aldrig slut...

Graderade filter och tömda magasin

Bronican på utflykt

Annandag Påsk bjöd på fint väder för svartvitfotografering. Mycket sol och kontraster. Dessutom var det varmt och skönt ute på Mälaröarna. Frun vill aldrig hänga med på dessa exkursioner.

Jag hade två magasin laddade med film och tanken var att köra slut på rullarna. Eller ja, slut och slut, båda var fullständigt oexponerade så det blev att bränna 24 rutor. Som extra drivkraft hade jag satt på ett graderat ND2 gråfilter. I lördags provade jag detsamma på OM-2N med  varierande framgång. Graderingen, som inte syns i sökaren, visade sig svårbemästrad. Det blev gärna för mycket om man säger så. Nya försök med Bronican så kanske jag kan få kläm på det där med graderade filter.

Lika brutal som den ser ut. Här dock utan Cokin P och filter. 2 kg fotoapparat.

Förra veckan fick jag hem ett set Cokin P filterset med hållare och ND 2,4,8 och 16 både graderade och ograderade gråfilter. Tillika adapterringar från 49 till 82 mm. Nu kan jag köra dessa och andra filter på snart sagt vartenda ekipage jag har. Här kommer nu ett axplock ur 24-bildershögen från en rulle Tmax 400 och en rulle FP4+, den senare exponerad  som 500 ISO.

Tmax 400, hyfsat bra placering av det graderade filtret

Tmax 400,  hyfsad placering även här

FP4+ @500 ISO (+2), för hög placering av filtret tycker jag

FP4+ @500 ISO (+2), aningens hög placering

FP4+ @500 ISO (+2), aningens högt även här. Avsikten var att göra alla moln tydliga.

Konklusion. Graderade filter passar nog bäst till färgfotografering. Jag hade nog nått bättre resultat med ett vanligt gulfilter på denna utflykt. Det var en stor svårighet att placera filtret på "rätt höjd" i motivet. En tätare gradering, typ ND4 eller ND8, hade nog varit enklare.

Eders Hängivne

PS
Ja, jag vet. Det här är fjärran från mina ambitioner vad gäller bildval men jag ursäktar mig med att det här var fråga om ett test av graderade filter.

Mobiltelefon eller kamera?

Om en kamera med "oändliga" möjligheter

För flera år sedan fick jag min mammas Canon Dial 35. En riktig kultkamera på sin tid. Kompakt point-and-shot. Tjejkamera. Inte för att den var lätt att fota med men den är ju så himla söt. En perfekt accessoar i handväskan bland läppstift och puderdosa. Den enda stora nackdelen är att den behöver ett sånt där batteri som man inte kan köpa längre*. Men det går att skjuta manuellt med den också. Så nu har jag laddat den med en hemrullad HP5+.

Det bästa med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.
Det sämsta med den här kameran är att filmen aldrig tar slut.

Det dröjer alltså innan man får se resultatet av sitt knäppande men man har roligt ganska länge.

*1,35V kvicksilverbatteri. Och ja, jag vet att det finns substitut men eftersom jag kan fotografera ändå så gör jag det. Kan själv.

Eders hängivne

PS
Trots att den ser ut som en gammal telefon med fingerskiva går det inte att ringa med den. Den utvecklades på den tiden då ingen hade kommit på den befängda tanken att kombinera telefon och kamera.