Ford Crestline Sunliner -54

Om ovanliga bilar

För några år sedan på American Car Show i Norrtälje hittade jag den här godingen. En Ford Crestline Sunliner med overdrive från 1954. Jämnårig med mig, alltså. Modeller från det året är jag lite extra svag för, oavsett vad det handlar om. Men nu lite om bilen. Modellen Crestline tillverkades mellan 1952-1954. 1954 ersattes den tidigare sidventilsmotorn med en V8 på 130 hk (Y-block) och med toppventiler. Den tillverkades endast i 36.685 exemplar. Sunliner antyder förstås att den är öppen för solen, en convertible. 1955 ersattes Crestline-serien med den sedermera mycket omtyckta och beundrade Ford Fairlane, en mycket populär bil bland cruisingfolket.

Mycket krom är det

Närgångna fotgängare kan spetsas på huvprydnaden

Rent och prydligt men långt kvar till Volkswagens minimalism.

Som oftast är en gammal amerikanare snyggast bakifrån. Den här kan man ta rygg på i trafiken och njuta av utsikten.

Eders Hängivne, modellår -54

PS
Under Crestlines tre modellår tillverkades drygt en halv miljon bilar i fem modeller. Åtminstone en av dem är en röd cabriolet och finns i Sverige.

Norrtälje i svartvitt

Om bilars själ

Som jag antydde i mitt förra inlägg gjorde jag ett varv till på bilshowen i Norrtälje med min gamla 60-åriga Rolleiflex. Det var då det roliga började. Och det var då man fick kontakt med veteranbilsägarna. Rollein är bra som samtalsöppnare och ägare till gamla bilar har en djup förståelse för kameravalet, om jag säger så. Lika imponerande som om jag kommit dit med en bil. Jag ska inte prata sönder det här så nu kommer några utvalda bilder. Många fler finns i mitt album "Veteranbilar".

Eders hängivne

PS
Tessaren bekänner färg. Äckligt skarp i vissa lägen men soft när man vill det. Den kemiska fotografins goa känsla. 

Nördarnas träff

American Car Show i Norrtälje 2014

Det var kalasväder för bilnördarna att visa sin klenoder. Tyvärr var det inte lika kalasigt att fotografera dem. Flödande solsken var väl rätt ok men skuggvärlden under träden i Socitetsparken  var riktigt besvärligt.

Jag gick runt hela hamnplanen, sedan över till parken. När jag gått runt allt och fotograferat de bilar som intresserade mig (50-talare och äldre) packade jag ner digitalkameran och tog fram Rolleiflexen och gjorde om rundan åt andra hållet. Jag missade säkert några bilar men man blir fort mätt på ögonfägnaden. Jag förblir fast i min övertygelse att det är trevligast att fotografera gamla bilar när de är i bruk på gator och vägar. Nåväl, nu kommer ett urval bilder.

Eders hängivne

PS
Det var fyra år sedan sist. Nu tar det nog fyra år till innan jag känner suget =) 

Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg. 

Gengasmacken i Tösse

Om återanvändning av en gammal bensinmack

Krigets dagar är sedan länge förbi men någon kanske anar en otäck framtid? En gammal bensinmack stängde för många år sedan i Tösse. Macken bytte också ägare. Ägaren fick ett ultimatum beträffande sanering mm. Jag tror t o m att rivning ingick. Det hotades med vite, sånt som myndigheter använder som vapen för att få sin vilja fram. Jag har inte följt ärendet men kan konstatera att macken står kvar och används för framställning av björkved i säck för alla som gillar en brasa i öppna spisen under mysiga, mörka vinterkvällar. Om kriget kommer igen och bensinransonering återuppstår kommer den att göra sig goda inkomster på vedförsäljning till bilars gengasaggregat. Jag har förstås inget men tyckte det var lite kul att använda bilen som motiv vid "gengasmacken" i Tösse. Nu blir det lite bilder på det förutseende företaget.

Ingen idé att stjäla veden. Larmat.

Sedelautomat har de också. Direkt intill bränsleförrådet.

Arla har en reserverad parkering för mjölkbilen. Jag förstår inte vitsen. Tydligen förstår inte Arla heller. Den verkar oanvänd.

Ur funktion

Timmerslipen

Banan in till vedfabriken.

Och ut genom porten kommer den färdiga veden med kvalitetsmärkning.

Men det är lögn att svalka strupen efter lastningen.

Men medhavd matsäck är tillåtet att förtära.

En mack som har det nödvändigaste.

Eders hängivne

PS
Macken ligger ca 10 km söder om Åmål på höger sida om du kommer norrifrån. Det finns gott om plats att parkera bilen.