För- och nackdelar med en modulbyggd mellanformatare

Lika bra att säga det med en gång. Det här är inget vanligt kameratest med betygsättning och ”Bästa köp”-rekommendation. Härtill anser jag mig sedvanligt inkompetent och f ö ointresserad av att utföra. Det här är ett kåseri.

Jag är nu i besittning av ett antal mellanformatskameror som det är mig en stor glädje att använda. Jag har en som är modulbyggd och den ska det här blogginlägget handla om. Ingenting ska jag berätta om dess historia och uppkomst, ej heller om dess tekniska finesser och tillbehör. Snarare blir det en filosofisk betraktelse av hur det är att äga den och stå bakom den och fånga saker och skeenden i min omedelbara närhet. Jag är ju lyckligtvis, ännu så länge, begränsad till en kroppshydda som ännu ingen har kommit på hur man ska stråla bort, eller upp, till ett annat ställe eller klona. Lika bra det. För om jag inte får ta med mig kameran kan det kvitta. Fotoapparaten heter Zenza Bronica S2A med krom som lyser ikapp med vilken gammal amerikanare som helst. Och, tro mig, jag är tillräckligt gammal för att ha sett ordentligt mycket krom åkandes i både höga och låga hastigheter. Ändå har jag klarat mig från kromallergi. Nåväl, till saken.

Jag börjar med nackdelarna:

• Den är tung. Nära 2 kg onoga räknat (med stora motljusskyddet, filter och film). Polerat rostfritt stål och mässing i massor. Därtill en massa glas i tuben framtill. I avsaknad av elektronik är det här ett mekanikens underverk. Och mekanik är tyngre än elektronik.
• Black slide. Ett måste då man vill byta ISO lite hur som helst. Glömmer man den så är det bara att glömma att byta magasin mitt i en rulle. När så mycket annat är inbyggt i kameran kunde de väl ha byggt in en jalusi också. Men jag har sett på bilder på kamerans innanmäte att det är fullt.
• Service. Som alla avsomnade kameramärken är det svårt att hitta kompetent service. Kamerareparatörer verkar vara ett utdöende släkte. För den här modellen finns kompetent service på andra sidan klotet. Österut eller västerut spelar ingen roll. Det är alldeles för långt bort.
  
  

Och så till fördelarna:

• Det är ingen tvekan om mina avsikter när jag kommer gående med den här apparaten. Liksom med mannen i pappas bild är det ju en självklarhet för alla jag möter vad jag är ute efter. Det är skönt och avslappnande.
• Tyngden och vibrationerna vid ”tagning” gör det nästan nödvändigt att använda stativ. Det är en antik metod att använda en stor massa (som planeten jorden) som vibrations- och stötdämpare. Min fru har i flera år ansatt mig om att börja använda käpp p g a mina dåliga ben. Jag har hela tiden strävat emot. Här har jag funnit en utmärkt ursäkt för att använda ett enbent stativ som, givetvis, i prekära lägen får agera käpp. Den egentliga orsaken är förstås att få skarpa bilder. Dessutom kan jag ju då bära kameran på axeln medan jag luffar mellan motiven.
• Schaktsökaren. Överraskande nog går det att smygfotografera med den här apparaten och det är nog schaktsökarens förtjänst. Få tänker på eller vet att det går att ta bilder utan en kamera i trynet. Det går ju att smygfota med alla kameror som inte har autofokus men här blir det lättare. Jag ser fokus kontinuerligt.
• Byta film/ISO när som helst. Ja, förutsatt att du har extra magasin och inte glömmer svartsliden.
• Det lilla minneskortet. 12, 16 eller 24 bilder kan jag klämma ur min apparat. Per film. Man tänker sig alltså för innan man bränner en ruta. Och ju längre man tänker sig för, desto färre bilder blir det. Vad har man då för nytta av stora minneskort? Det mesta av det som digitalapparaterna levererar slängs ju ändå bort! Det är en särskild konstform att hela tiden ta bra bilder och inte behöva kasta bort någon. En utmaning som passar mitt lynne. 

Att äga:

Lycklig över att ha kommit över en. Punkt. Salig är jag inte än. Himlen kan vänta.

Att använda:

Vikten är nu inget problem så länge man har käp.. öh stativet påsatt. Man slänger bara upp den på axeln som man gör med de långa skjutjärnen.

Roligt är det när alla tittar nyfiket så det är svårt att ha den som Dogmakamera då den påverkar motiven alldeles av sig själv. Den är ju allt annat än diskret, varken i storlek eller ljudnivå. Den har en sån där personlighet som ”tar scenen i besittning”. Tar sin plats om du nu vill förstå vad jag menar.

Krånglar gör den nästan aldrig men en gång hängde sig avtryckaren i intryckt läge som resulterade i ett par blindskott vid framdragning av film. De bilderna kanske jag ska skicka in till Galleri FS. De letar ju efter bilder som de verkar ha svårt att hitta. Och de här är unika, det kan jag garantera. Oskarpa och i konstig vinkel vid Helgumannen på Fårö. Varsågod, det är färdigletat.

Öh... sade jag att det är roligt att fotografera med den?

Det övre magasinet tar 16 bilder 6x4,5 cm på 120-film.
Objektivet består av två delar, objektivhållare och objektiv.

 

Gatufotoekipage

PS

Förekommer hyfsat ofta på ebay

Vem behöver en ny Olympus PEN?

Det duger så bra med en gammal. Och den är ju lika snygg som den nya. Nu har jag laddat min med en kort rulle Tmax 400 som jag ska köra på ISO 200. Kameran klarar inte mer. Jag har en idé som jag vill prova och det räcker gott och väl med en rulle på tolv bilder. Då blir det tjugofyra att leka med ty det är en halvformatare.

 

Min Pen EE från tidigt 60-tal. Den söta blixten ska jag inte använda.

Retrokameratipsen går i pension

Det är dags för retrokameratipsen att ta pension. Syftet med dem har varit att väcka intresse för gamla kameror och berätta var man kan hitta dem. Jag tror ni har fattat =) Det finns hur många fina, fungerande och intressanta gamla kameror som helst där ute i världen. Du har fått ledtrådarna. Godbitarna kommer du att hitta. Många fina står och samlar damm och bara längtar efter en filmrulle, eller bladfilm. Många som inte fungerar skulle säkert, med minimal omvårdnad, börja fungera bra igen.

Ett annat syfte har varit att väcka intresse för Retrokamerapoolen och där tror jag att jag lyckats. Poolen har redan ganska många medlemmar som laddar upp bilder. I skrivande stund är det 43 medlemmar, 127 bilder varav inga okommenterade.

Jag har fastnat för film i gamla kameror och tycker det är så kul att jag startat två bilderbloggar för att visa mina bilder. Helt ostrukturerat men nu, ett tag efter starten så är det dagsaktuella bilder. En del framkallade samma dag. Den första bilderbloggen är bilder från kameror äldre än 1960. Den andra har bilder från kameror från 1960 och framåt. Jag har ju några såna också som är roliga att fotografera med. Välkommen in att kika på bilder och kommentera där också. Om du har lust. Kanske väcks lusten att fotografera på film hos dig också. Det bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den,  sa Oscar Wilde. Gör det du också!

Retrokamerabilderbloggen för (film)kameror -1960

Filmkamerabilderbloggen för (film)kameror 1960-

 

Zeiss Ikon Super Ikonta B. En av mina favoriter.

PS

Retrokameratipsen kanske droppar in ändå lite då och då. En pensionär mår bäst av lite aktivitet.

Retrokameratips - 59

En lite ovanligare boxkamera finns nu till salu på Tradera. Det är en engelsktillverkad Coronet 0.20 med menisklins, rotationsslutare och, som vanligt, dubbla sökare. En för liggande och en för stående bilder. Sannolikt bara en slutartid samt B och fast bländare så det är läge att bevisa att man kan fotografera =) Kameran laddas med 120-film och ger åtta bilder med format 6x9 cm. Den är tillverkad någon gång på 30- eller 40-talet. Det är inte mycket som kan gå sönder på en sån här kamera så ett köp får anses som nästan riskfritt. Och 120-film har alla seriösa fotohandlare hemma i kylen. Köp en med runt 100 ISO och ta en runda på stan. Åtta bilder tar man i ett nafs.

En 80-årings sista suck

Eller hur, Rolle? Upp med hakan! Inte hänga läpp sådär när alla ser!