Ljuva 50-tal och färgframkallning

En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.

Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.

Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.

M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II

Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab

Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.

Klart, slut från Finspång.

Oväntat pris korsade min väg

Det märkliga är att jag fått den av en människa som jag, föralldel omedvetet, lurat att köpa en gammal lådkamera! Det får mig att undra om det här är en hämnd eller i varje fall en reprimand trots att jag noterat hur förtjust hon blev i både kamera och resultat. Nej, jag väljer att tro att det är av tacksamhet för mellanformatsfröet. Ivriga försök att få henne att ta nästa steg med t ex en Zeiss Ikon Nettar har dock misslyckats så glädjen blev kortvarig på båda sidor. Det är ett hårt liv att vara mellanformatsmissionär. Nå, fröet är sått och det kommer nog upp så småningom bland det digitala ogräset. Hoppet har inte övergivit mig!

Jag har lite problem med hur jag ska ställa mig till den denna kedjebrevsutmärkelse. I min ungdom fick jag otaliga kedjebrev som nogsamt kopierades (för hand!) och skickades till intet ont anande kusiner och klasskamrater. Jag kan fortfarande känna tvånget och skrivkrampen och belöningen var noll och ingenting. Aldrig fick jag det utlovade! Nå, här utlovas ingenting och det började med en belöning. Men minnet sitter hårt i handen och i sinnet så jag följer det beslut som jag fattade för decennier sedan. Aldrig mera kedjebrev! Detta kan i sig betraktas som en belöning för alla de fotografiska vänner som klarar sig undan =) Och de är många! Luta er tillbaka i skrivbordsstolen och känn hur blodtrycket och pulsen lägger sig tillrätta. Du slapp! Den här gången. Tills någon annan får tag i dig =)

Med denna bild i nationalformatet (6x6) tillägnas vännen Anna Forsman ett varmt tack för utmärkelsen med en stark förhoppning att hennes mellanformatssjäl ska finna nog med näring för att blomma ut i den rätta storleken! (Hon har f ö den allra finaste profilbilden på FS)

En favoritblomma ur en kamera från 1931

Jag kan väl ändå kosta på mig att berätta sju officiella hemligheter om mig själv.

1.  Vuxit upp i frikyrklighet och är fortfarande kvar

2.  Barn till fotograferande föräldrar

3.  Mellanformatare i anden, kroppen och själen.

4.  Pappa 3x, Farfar 2x, Gift 2x

5.  Vill göra själv! Musik, bilder, allt jag intresserar mig för får all min energi.

6.  Hopplöst intresserad (och förlorad) i fotografins historia, både teknik och bilder

7.  Vill dö med Rolleiflexen i handen

Nationalformataren och amatörfilosofen

PS
Den digitala eran går mot sitt slut och filmen kommer tillbaka. Är du redo?!

6x6-dagen i färg

Andra halvan av 6x6-dagen spenderades med färgfilm. Det var liksom läge för det. Vi är kvar på Bergianska och njuter av försommarens botaniska fröjder. Här är färgversionen av nationalformatets dag.

Turistsäsongen har kommit igång.

Blommorna tar fram sina krämigaste färger.

Här har vi snabbt förflyttat oss till varmare breddgrader.

Porten in till tropikerna.

Sedan handlade vi lite grönsaker för balkongen och åkte hem för en paus med middag på färsk torsk. Lite vila och laddning för nästa pass. Då tog jag med 79-åringen som var riktigt på alerten i den varma försommarkvällen.

Margueriteträdet som nyss inhandlats pryder nu balkongen.

Street basket i Vällingby centrum.

Den välkända trappan.

En SL-buss som nyss har varit hos frissan.

Samtliga bilder är tagna på Kodak Portra

Den gamla Rolleiflex Original från 1931 överraskade med fint resultat. Den förtjänar nog en rulle lite oftare efter det här.

6x6-dagen i svart/vitt

Genom mina förberedelser vet ni vilka kameror som användes för svart/vit-fotografering. Utrustningen är egentligen ganska ointressant då det är bilden som är det viktiga. Den här dagen var det bara kameror som kan ge bilder i 6x6 cm som var "godkända". Att ta välkomponerade bilder i kvadratiskt format är inte det enklaste men övning ger färdighet. "De första 10.000 bilderna blir bara skit", eller hur var det han sa, Bresson?

En pyramid i oasen

Vita blommor

Väntan på sällskap i solen

Visst, jag kunde gått närmare och svalkat fötterna.

De har rejäla kaktusar i denna storstadsöken

Lite närmare och motljus

Solen och skuggan här vandra tillsammans

I Plantagets växthus var det bastuvärme

6x6 - andra ronden

"Ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll..." För att stilla de nervösa ryckningarna i avtryckarfingret tog jag en runda till idag. Gamlingen fick bekänna färg igen (och jag undrar om han tålde det). Rolleiflex Original med Portra 160 NC i Vällingby Centrum. Utan käpp. 79 bast och lite skumögd men det gick bra.

Mellanformataren