Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Långt från Västerlånggatan

Efter utställningen på Midsommargården stannade jag i Gamla stan på vägen hem. Stannade gjorde jag inte men tog en promenad och försökte hålla mig så långt bort från Västerlånggatan som möjligt. Jag korsade den förstås. Stortorget också med sin blodiga historia. Här lite smakprov utan bildtexter.

Det är jag som är Draken

Lika bra att säga det med en gång. Jag är ingen hjälte. Det är jag som är Draken. Här är jag illa ute när Hjälten Göran fått tag på mig. Den snuskigt sköna prinsessan glömmer jag nu. Göran är en förfärligt tuff rival. Skyr inga medel. Svärd och pansrad häst mot min krokodila hy. Jag dööör...

Hjälp! Han trampar på mig!

Lämna mig ifred! Jag dööör...

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.

1000 kommentarer på 331 dagar...

Eller var det jorden runt på 80...? Elin fick min tusende kommentar när jag lyckades i mitt uppsåt att ge tusen kommentarer innan jag varit med på Fotosidan ett år. Jag platsar inte i FS Hall of Fame när det gäller kommentarer. Det är verkligen långt till medaljplats här. Här är bilden som jag kommenterade.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1210545.htm?set=mp

Elin och jag har varit med i samma Fotoklubb (Åmåls) men aldrig träffats så vitt jag vet. Vi var väl inte alltför flitiga samtidigt =)