Om konsten att överleva en dag med färg

Leica M3, Elmar 3,5/5 cm och Portra 160NC

Det firades födelsedag i vårt hem idag och eftersom födelsedagsbarnet är mycket förtjust i den blommande delen av världen åkte vi till Rosendal på Djurgården. Nu är blomprakt och svart/vitt en dålig kombination så jag tog med två färgladdade kameror, Leica M3 och Nikon Coolpix S710. Den senare för att kunna skriva ett färskt blogginlägg. Den förra för nöjet =) (Jag samlar på mig lite färgrullar för att ta itu med färgframkallning i höst)

Blå sol och konstregn

En dag för långsamhet och njutning

Lättlunch i trädgården

Väl hemma blev det kantareller med vitt och Sommar med Ernst

PS
Att fira födelsedag är att fira livet. Var rädda om er!

Om att fotografera bilar - färgversionen

Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig

Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*.  Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)

Inbjudande för ingenjörer

     
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis

     
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.

     
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge

Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.

Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)

     
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...

     
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).

En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack

Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!

Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser. 
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst

Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.

Och så lite Hot Rod

Björn Power 2009. Nybygge

    
                                                       Och så en färgkoll för John-Eriks M8

Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)

Cadillac coupé -53. Original

Packard 120 convertible -37. Original

Buick Sedanette -49. Custom

En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!

Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.

Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)

Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)

Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.

Chevrolet Bel-Air -55

Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.

Ja, nu vet du redan vad det är =)

Den digitale mellanformataren

PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!

* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!

Om att fotografera bilar - svart/vita versionen

Eller om konsten att undvika självporträtt

Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.

Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.

Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.

Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!

Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.

     
Ford Fairlane -56                 Cheva                                        Volvo Duett -60

En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.

     
Badbrygga                               Ford coupé -34                     Chevrolet 2103 -53

     
Chevrolet Bel Air -55         Renoveringsobjekt              Ford Crown Victoria -56

På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...

Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61

From back home. Lincoln Cosmopolitan -51

Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.

Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.

Den unge mannen med Rolleiflexen

PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.

PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.

Dax igen - för filmfolket finns det många dagar att fira

Olle, Ylva, Monica m fl som äger en kamera som kräver lite utöver det vanliga i form att filmtillgång. Och då menar jag detektivarbetet med att hitta inköpsställena. Bäst att passa på medan vi har lite film att spendera. På måndag är det 127-filmens dag. IGEN! Det var visst en förra året också. Och till hösten kommer 6x9 och lite senare 8"x10" och sen... =) Ni fattar. Filmfolket slutar inte att fira i första taget. (Dessvärre blir det knepigt med 24x36. Kanske förhållandet 3:2 går att använda)

Nåväl, jag är peppad för stordåd på måndag med dessa kameror. Det är första dagen på min semester så här ska det njutas långsamt.

Contessa Nettel Piccolette DeLuxe från 1924. Köpt hos Sergel Foto i sina dödsryckningar. Redan laddad med efke R100.

Rolleiflex Baby från 1958. Redan laddad med Macocolor 200. Trilskades för nån månad sen men har i alla fall funkat en halv rulle.

Garderar med lite mer efke, Fuji Velvia och Portra.

Mellanformataren

PS
Glöm inte att ladda filmen "in subdued light". Vi vill ju se dina kreationer utan ljusskador =)

Loppisrally och pengatorsk

Idag åkte vi ut på Mälarörna för att leta loppisar. Min fru letar fynd och jag tittar om det finns något som liknar en kamera. För det mesta tar jag bara bilder.

Första stoppet i Svanhagen på Färingsö

Hyfsat utbud och bra priser men inget köp

Andra stoppet, Kungsberga långt upp på Färingsö. Denna velociped från 1882 var till salu. Mint condition men verkade ha lite för moderna prylar monterade för att vara genuint retro. Ett objekt för Per-Anders D. men inte för mig.

60-talskärra i fint skick. En baby från samma år har nog egna barnbarn nu.

Tredje stoppet blev Rosenhill på Ekerö. Bakluckeloppis och en veteran som inte var till salu.

Äntligen utdelning i kamerasöket. Den här killen sålde Nikonprylar och hade ett intressant objektiv som jag har försökt att få tag i. 24 mm/2,8. Bilden är tagen med just det objektivet . Jag var dock illa rustad för ett köp. Han ville ha mer än jag hade med mig. Och han tog inte kort, tänka sig! På min D80  blir 24 mm till en ca 35:a, just det som jag vill ha. Visserligen utan autofokus och allt det där men det ska ju en fotograf kunna hantera. Han stannar över hos vänner i Hässelby så vi får se. Han snackade bra svenska med perfekt amerikansk brytning. En kille som man kunde göra affärer med.

Loppistorsken

PS

Den här dagen var jag "all digital". Det ni! =)