Prerafaeliter och daguerrotyper

Det börjar likna en vana (eller ovana för en del) att gå på Nationalmuseum. Så gjorde frugan och jag idag också. Frugan har bra koll på vad som är intressant att se och jag hänger gärna på. Både av intresse och för tillfället att lufta kameran. Den här gången liksom förra gången tog jag med Dogmakameran och vardagskameran, Coolpixen, ligger alltid i rockfickan. På muséet får man naturligtvis inte fotografera så jag tittade bara på de fina färgstarka målningarna. Men det blev också en fotografihistorisk upplevelse. Ett ansenligt antal daguerrotyper var utställda tillsammans med målningarna. Den tidens fotografer levde liksom i symbios med prerafaeliterna då de senare ville avbilda naturen mycket naturtroget och fotograferna tog bilder av den precis som den var. De kände varandra och umgicks.

Vi brukar avsluta med en middag i restaurangen på muséet men eftersom utställningen nyss har öppnat var det knökfullt så vi tog en promenad till Gamla stan och satte oss på tehuset Chaikhana på Svartmannagatan och tog en lätt måltid med gott te.

Nära tröskeln

"Your first 10,000 photographs are your worst"

Henri Cartier-Bresson

När det gäller mitt analoga fotograferande har jag snart kommit fram till Cartier–Bressons tröskel. Fattas några hundra...

I närheten av Kungsträdgårdens T-banestation

När det gäller det digitala fotograferandet har jag en bra bit kvar. Med tanke på den digitala massproduktionen av skräpbilder kanske Cartier–Bressons citat skulle moderniseras till 100.000 bilder. Då har jag ännu längre kvar...

Fårskalle och herdestav

Att likt Jesus gå på vattnet

För oss nordbor ter sig undret att gå på vattnet kanske inte särskilt märkvärdigt. Vi gör det ju – varje vinter. Men försök till sommaren...

Här är lite bilder från lördagens utflykt. Var går man på vattnet i Vällingby? I Kanaan förstås! Alla bilder tagna med Bronica S2A.

Puck tur och retur, tack

Jag undrar vad spärrvakten skulle säga om den beställningen? Det var träff på Puck igår och jag tog som vanligt det blåa tåget från Råcksta till Slussen. Väl där gick jag en omväg till caféet. Här är bilder från min väg.

Saltsjöbanan

Stockholmarens kännetecken - hast

Guldfjärdsplan

Bäst att vara rädd om skylten. Allt som kan stjälas stjäls.

Hiltons allseende öga

Backen i början av Brännkyrkagatan e dryg. Säkert mer än 10% lutning.

Maria kyrka. På hörnet till vänster ligger Puck. För tidigt. Går längre.

Brännkyrkagatan har också en puckel

Bengan och Mats. Den här gången försökte vi klämma ur Bengan vilken den bästa Leican är. Vi fick reda på många som det inte är =) Han avslöjade sig dock lite för den som hade förstorat tratten på örat men här väljer jag att låta tiden ha sin gång med Bengans kommande förlösning av hemligheten. Det var uppenbart att han har födslovåndor men också en stor och respektingivande finkänslighet.

Trångt var det som vanligt på borden med kaffekoppar, bakverk och kameror.

Bernt makrofotograferar  Monicas bulle med en handhållen närbildslins.

Mats med sin mellanformatare. Ett härligt stycke kamera.

När alla kameror hade blivit klämda, kaffet urdrucket och allt var sagt så drog vi hemåt, var och en på sitt sätt.

Värmestuga i vintermörkret

Fel tåg

Väntan. 4 minuter till.

Första Dogma-rullen är klar

Så har jag då äntligen kört den första rullen från ax till limpa i mitt Dogmalöfte. Det är underbart befriande att gå omkring och skjuta snapshots och slippa tänka på att alla inställningar i digitalkameran ska vara rätt. Visserligen är skärpeinställningen manuell men vad gör det? Här några exempel. Mer finns att se i mitt Dogma-album.

Söder

k:fem

Medresenär