Pro Memoria
Första hålkameraförsöket
Om lärdomar
I våras fick jag för mig att konvertera min gamla Piccolette till en hålkamera. Den befintliga linsen var verkligen inget att ha så ett hål skulle nog bli bättre. Jag hade rätt beträffande distorsionen men med kamerakonstruktionens övriga detaljer hade jag fel. På Piccoletten sitter bländaren framför linsen och jag antog att om jag bara körde full öppning så skulle det inte vara något problem. Jag antog dessutom att bländaren kunde fungera som motljusskydd. Det gjorde den förvisso men den gav också en rejäl vinjettering. Och jag ville ju ha bild på hela bildytans 4x6,5 cm!
Contessa Nettel Piccolette från 1921
Jungfrusunds marina
Skytteholm
Det syns tydligt att bländarlamellerna begränsar bildvinkeln för hålet. Jag måste på något sätt flytta hålet längre fram. Ingenjören i mig får hitta på något verkningsfullt. Återkommer...
Eders hängivne
Klöver Kung
Om våra besök på Millesgården
Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.
Min favoritstil - Jugend
Koppla av...
Europa och tjuren med en kamera från 1939
Fiket är ok
Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.
Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes.
Mellanformataren
Gotland runt med en gammal besättning
Om en retrosemester
2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.
Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.
Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75
Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)
Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.
Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)
Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Mellanformataren
PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.
Åmål - Stockholm enkel resa med bopålar och allt
Om att upptäcka en ny hemstad
Efter fem års veckopendlande till Stockholm för att arbeta tröttnade jag till sist och valde att flytta hit. En annan orsak var att min fru fått en livshotande sjukdom och jag ville helt enkelt träffa henne varje dag medan hon fick behandling. Storstadsbarn som hon är hade hon inga problem med att flytta till en småstad som Stockholm. Hennes hemstad har lika många invånare som hela Sverige.
Den här ingressen till mars månads profibild kommer att handla om hur vi bekantade oss med vår nya hemstad Stockholm och stadsdelen Vällingby där vi slog ner bopålarna 2008. Det blir en bildkavalkad från vårt första år med sporadiska kommentarer om våra fynd och andra händelser.
Det här flyttade vi ifrån. Fryxellsgatan 81, Åmål. Granne med Rösparksskogen. Blåbär på tomten.
Det här flyttade vi till. Grimsta, Vällingby, Stockholm. Granne med Grimstafältet
Vi bor nästgårds med med Sveriges majestäter.
Vi hittade Bergianska trädgården.
Och den italienska terassen.
En begravningsplats för rikemän
Vi hittade en omtalad förhandlingsplats men hittade inte andan.
Gott om runor. Den här i Bromsten. I Dalsland kallar vi det här hällristningar.
Vårt närmaste centrum. Vällingby.
Jordgubbar smakar precis lika bra i Stockholm.
Vi fann att det är gott om slott i närheten av Stockholm. Både små och stora.
Vi promenerade i Drottningholmsparken.
Mitt emellan Åmål och Moskva i tid räknat. Arlanda bara en halvtimme bort.
Jag blev medlem i Midsommargårdens Fotoklubb.
Tyvärr blir det vinter i Stockholm också.
Jag återvände till att fotografera på film med en likadan kamera som jag började min fotografiska karriär med.
Och så här såg jag ut efter nästan ett år i Stockholm. Jag trivs fortfarande utmärkt här.
Som ni förstår blir detta mars månads profilbild.
Mellanformataren
Min farfar var spion
En familjeanekdot
Det har sina poänger att vara uppvuxen i en fotograferande familj. Farfar fotograferade redan från unga år och på 30-talet skaffade han en Balda Rollbox.
Det faktiska exemplaret. Kameran fungerar fortfarande.
När denna händelse utspelades bodde familjen i Bohus. En söndag 1944 tänkte de fara ut till Hönö för att bada. Farfar inhandlade en rulle film till kameran under veckan innan och laddade den. Farmor fixade matsäck med surrogatkaffe kokat på rostad havre, saft och tillräckligt med bullar. De åkte tåg från Bohus till Göteborg. Där gick de till Lilla Bommen där fiskebåten låg som skulle ta dem till Hönö.
Efter lång väntan brakade dieselmotorerna igång och spottade ut svarta rökringar ur skortstenen. Resan tog en bra stund och under tiden undersökte de fyra sönerna båten från för till akter till farmors oförställda förfäran. Väl framme gick de av båten och farfar hade, förstås, kameran i handen redo för att ta bilder. Där mötte en polis upp tillsammans med en soldat som var fullt stridsutrustad och hade patronbälten hängande över magen. Polismannen gjorde honnör och bad farfar följa med in i vaktkuren. Min pappa följde med. Polismannen berättade för honom att det var fotoförbud på ön så han ville ta hand om kameran tills de skulle åka hem. Farfars namn och adress antecknades och han fick finna sig i att få kameran beslagtagen.
Sedan blev det bad i havet och dagen gick fort till ända. På tillbakavägen gick farfar för att hämta kameran. Då sa polismannen att de av säkerhetsskäl hade tagit hand om filmen. Farfar blev förstås sur på att bli av med filmen men han fick i alla fall tillbaka kameran.
Efter en tid fick han en kallelse till tinget i Göteborg där han skulle stå till svars för trotsande av fotoförbud, trots att han inte tagit en enda bild. Han blev dömd till 150 kr i böter vilket var ganska mycket pengar för en byggnadssnickare 1944.
Farfar vid sitt skrivbord 1970
Foto: Sonen Leiler Norén med Rolleicord IV
Mellanformataren
PS
Det finns förstås inga bilder från händelsen. Men det är en trevlig anekdot.
PPS
En annan anekdot i familjen är farfars tideräkning. Han hade varit i Säffle och varit hos en frisör där och klippt sig. Likaväl som Jesu födelse är en utgångspunkt i världshistorien blev farfars besök hos frisören i Säffle år 0 i familjens tideräkning som allt relaterades till. "Det var året efter Gösta var till Säffle och klippte sig" och liknande tidsbestämningar höll reda på händelser i Slottsbron med omnejd.