Innan det roliga börjar

Om resande arkitektur

Ett av mina långa projekt har arbetsnamnet "Temporär arkitektur". Den här gången tänkte jag visa lite bilder på en dagsländearkitektur, ett resande nöjesfält. På väg till och från jobbet passerar jag ett större grönområde där 275:an viker av mot norr i en rondell, strax öster om Hässelby slott. Fem dagar i veckan har jag koll på vad som händer där.

Långtradarna kommer en dag och sätter upp allt under febril aktivitet. Alla vet vad de ska göra och det går undan. Dag två är nöjesparken igång. Dag tre packas allt ihop och man drar vidare till nästa ställe. Endast några tillplattade plättar i gräsmattan och några leriga däckspår finns kvar.

Eders hängivne kolorist

PS
Det är naturligtvis färgen som är motivet här också. Och jag använde Dogmakameran, OM-2N med 50 mm och Portra 400.

Färg i fokus

när färg är motivet

Jag har svängt från färg till svartvitt för bara sex-sju år sedan. Dessförinnan hade jag kört färg i decennier och bara ett fåtal svartvita rullar. På den tiden tyckte jag att svartvitt var för svårt. Men när jag hållit på med svartvitt på nytt nu bara ett litet tag så kändes det plötsligt tvärtom, svårt med färg. Därför har jag försökt återupptäcka färgfilm igen; Och jag gör det medvetet genom att söka motiv där det är färg som egentligen är motivet eller är en avgörande komponent. Det här är inte helt lätt för en fotograf som helst går ut med bara EN kamera. Det har hänt mig otaliga gånger att jag saknat färgfilm i kameran. Tvärtom också förstås. Den klassiska boten mot detta dilemma är att ha två kamerahus; Ett med färgfilm och ett med svartvit film. Sedan några år har jag faktiskt det; En silverfärgad Olympus OM-2N (för färgfilm) och en dito svart (för svartvitt). Nu gäller det bara att vänja sig vid att bära två kameror ibland.

Jaaa, jag vet att många tycker att man får både färg och svartvitt i EN kamera om man kör digitalt. Men det är ju inte det som är grejen för mig.

Jakten på färgklickar i tillvaron fortsätter...

Eders Hängivne

PS
Här är ett exempel på när jag saknade färgfilm i kameran. Färgprakten i deras dräkter tiggde om färgbilder men jag hade bara svartvitt i kameran den gången.

Här har jag använt en Nikon S (1954) + f1,4/50 och Tmax 400

Citroën HY

Kan jag få en kopp kaffe?

Under mina stadsvandringar i jakt på färg som motiv blev jag en dag synnerligen överraskad av att få se ännu en färgglad Citroën HY. Den förra jag såg var lika grann den men med andra färger, gult och rött. Fast den gången hade jag svartvit film i kameran. Den stod illa till och var svår att få i helfigur. Den här gången gick det bättre.

Citroën HY från 1960

Bilen ägs av Löfbergs Lila som nog nyligen har lackat om den för att göra reklam för deras goda kaffe. I bilregistret står den fortfarande som silverfärgad.

Bilen började tillverkas strax efter andra världskriget 1947 och produktionen pågick ända till 1981 och tillverkades i 473 289 exemplar under dessa 34 år. Den fanns i flera utföranden, både mindre och större som hade andra beteckningar som började med H. Av ekononiska skäl använde man många detaljer som redan var i produktion till andra modeller. T ex motor, växellåda; strålkastare och hastighetsmätare mm. Karossen var gjord med samma teknik som gamla Junkersflygplan, av korrugerad plåt på så sätt att karossen blev självbärande. Den hade en del egenheter som t ex att hjulbasen var 3 mm längre på den ena sidan gentemot den andra.

Nå, nybryggt kaffe smakar gott var som helst när man är på stan. Här erbjuder man t o m ett alternativ för hundar som inte dricker kaffe. Men det finns säkert hundar som dricker Löfbergs också.

Eders Hängivne
Plastbandsfotografen

PS
Snart blir det mera färg i bloggen

PPS
Bilderna tagna med Dogmakameran på Portra 400 som jag framkallat själv. 

Ombyte

Om att strunta i skärpa

Jag har experimenterat lite med att strunta i att ta skarpa bilder och istället försöka förmedla en stämning, en känsla. Tunnelbanan är ett bra ställe att börja på. Mycket rörelse och ganska dåligt med ljus. Stor bländare och långa tider. Bara att köra.

Eders hängivne

PS
Försöker bara komma ur de gamla vanliga spåren 

PPS
Hast är ordet 

Utrustning
Mätsökare, 50 mm, HP5+ 

Vi lämnar Stockholm bakom oss

Och det märktes

Förra året var jag inne i city och Gamla stan på Midsommardagens morgon för att kolla "leget". Det var folktomt förstås, så när som på en klok turistguide som guidade sin flock kineser (eller japaner) genom de trånga gatorna. Det var ju bara att vänta tills de gått vidare. Som fotograf är det enkelt att inkludera eller exkludera med den ram man har till förfogande. Eller att bara vänta ut att motivet ska bli "rent".

Igår gjorde jag likadant men den här gången började jag på Hötorget och gick via Sergels torg och Hamngatan till Kungsträdgården. Platser som normalt sjuder av liv. Men inte den här gången. Se själva.

 Ingen torgmarknad. Ännu.

 Sergelgången brukar vara folkfylld andra dagar och andra tider.

 Sergels torg i bara mässingen. Naket på folk, menar jag.

 Hamngatan. Men det gick en spårvagn då och då.

 Här brukar det vara fullt.

 Vapenvila

 Promenaden var tom.

 Lite tidigt för lunch. Men billigt är det.

Det är sällan man får stå mitt på Kungsgatan utan att bli tutad på. Oj, där går visst en vaken människa. Dags att åka hem.

Eders hängivne

PS
Jag träffade på några fotografer som var ute i samma ärende. Vi hejade på varandra förstås. 

PPS
Jag använde min svarta OM-2N med f2/35 mm och Acros 100 som sensor.