Fotograf från maktens korridorer

Al Gores fru, Tipper Gore, försöker lansera sig som fotograf. Hon har förstås hållit på ett tag.

Tipper Gore

Jag hittade nyheten här.

Norge - mitt andra hemland

Närheten till Norge har alltid präglat mitt liv. Ja, utom nu då jag bor i Stockholm. Jag har inga blodsband i Norge men många är de tillfällen då vi åkte dit för att handla billigt eller semestra. Socker, margarin, mjöl och Norwegiaost mm var begärligt och billigt i min barn- och ungdom. När jag fyllde 14 blev jag mer värdefull att åka med. Mängden mamma och pappa fick ta med in i Sverige blev då större. Men det var på semestrarna min kärlek till Norge präglades. Nu är prisläget i Norge helt omvänt och norrmännen kommer till Sverige för att handla. En del flyttar hit också och jag har många norska vänner som har bosatt sig i Åmål och Dalsland.

1975 drog tre grabbar och två tjejer dit på semester. Vi grabbar hade fiske i sikte men tjejerna hade något annat i kikaren. Snart uppstod konflikt om syftet med resan och det blev till att lösa konflikter istället för att fiska. Det gick dock bra att komma överens så småningom då alla fick lite av sina egna önskemål tillgodosedda.

Resesällskapet i Oslo.

Flugfiske första kvällen.

Mr Bean var där

Det mest dramatiska under resan inträffade under en downhill-körning på en serpentinväg. Min kompis hade inte riktigt kläm på det där med att köra ner på samma växel som man kör upp utan bromsade hela tiden. Till slut tog inte bromsarna i en hårnålskurva i en tunnel. Vi lyckades dock få stopp på ekipaget utan skador och kunde snart konstatera att bromsarna lyste lika vita som bilen.

Bilen som bar oss.

Vi färjade ofta i fjordarna och då blev det många tillfällen att fotografera lokalbefolkning och turister.

Sista dagen på vägen hem fikade vi i en uttorkad bäckfåra. Det är där juni månads profilbild är tagen.

Heja Norge! Ja, vi elsker dette landet!

Berömda fotografer har också ett familjealbum

     ÄNTLIGEN!

Jag tog mig ut till Fotografiska idag för att kolla in stället och utställningarna. Det är ett mäktigt galleri vi har fått i Stockholm. Stora fina salar och gott om väggyta för bilder. Jag tyckte jag var lite sen men det var ännu lite folk när jag kom så det var inget större besvär att se sig omkring. Mot slutet av mitt pass där var det dock rätt trångt. Jag tittade förstås på alla utställningar men stannade längst hos Annie Leibovitz som jag tog till mitt hjärta - för hennes privata familjebilder. Man tänker nog inte på det men berömda fotografer har ju också ett familjealbum med gamla bilder. En familjehistoria värd att berätta. När jag ser andras familjebilder känner jag ett slags släktskap i de gemensamma nämnare man ser. Familjeporträtten på högtidsdagar, bilder på barn som blir större och större. De där ögonblicken i vardagslivet som triggar minnet eller, som i det här fallet, ger inblick i en annan familjs historia. Hennes porträtt av kända och berömda personer är förstås också bra. Inget snack om den saken. Men det var hennes privata bilder som gav mig mest. I butiken köpte jag hennes bok för att ha något att njuta av om kvällarna i fåtöljen.

Det blir inga bilder från besöket. Jag hade visserligen Coolpixen med men använde den inte. Det blev ZM för hela slanten och Tri-X som står i kö för framkallning i mitt kylskåp. Men bilder ska det vara i en fotoblogg så här kommer några bilder från Fotografiskas omgivning =)

De här grabbarna fixade till området utanför entrén förra sommaren.

Det märkliga huset på andra sidan gatan med ingång genom taket.

Birkaterminalen är närmaste granne. Man passerar den på väg till Fotografiska.

Min bästa rekommendation är att ta sig dit och se på härligheten!

Jag har årskort så nu kommer jag att ränna där ganska ofta. Och jag träffar gärna någon FS-bekant där.

Albert Kahns arkiv

Eller Värdet av dokumentärfotografi

Fransmannen Albert Kahn gjorde en välgärning åt eftervärlden när han lät fotografera människor och kulturer i hela världen. I hans arkiv finns ca 72.000 bilder, de flesta autokromfotografier i färg, och åtskilliga filmer från början av förra seklet fram till hans död 1940. Han hade en förkärlek till Japan och i detta program på SVT Play kan man se en fin dokumentär om hans stora projekt.

Japanska historiker är överförtjusta i hans bilder som beskriver ett Japan som inte längre finns.



Albert Kahn




















Så glöm nu inte att ta med din kamera i vardagen och ta bilder av den.


Mellanformataren

Sommartid – en nyck som påverkat nästan hela världen

I Dagens Nyheter kunde man igår finna den märkliga anledningen till att vi har sommartid. Idén väcktes först 1895 av den zoologiskt intresserade Nya Zeeländaren Georg Vernon Hudson som ville ha mer dagsljus för sin hobby: att jaga insekter. Några år senare fick den brittiske friluftsfantasten William Willet samma idé för att få mer tid för sin hobby: golf.

En stor del av världen har nu rättat in sig efter två människors friluftsintresse! Och jag som avskyr insekter och aldrig spelar golf måste finna mig i det!

Om jag kunde påverka något skulle jag hellre införa sommar hela året =) Och om jag lyckades med det  skulle jag inte vilja vänta över hundra år med att Dagens Nyheter skriver om det. Jag skulle nog få olika vinterintressen emot mig genast förstås och bli motarbetad av de skidåkande nationerna och resebyråerna som lever på att folk ska resa till sommaren. Smutskastad och utstött. Å andra sidan får jag nog stöd av kommunpolitiker som genast ser en möjlighet att ta bort snöröjning ur budgeten. Båtfolket skulle prisa mig medan skidfabrikanterna skulle sätta ett pris på mitt huvud.

Jag får nog fundera ett tag till på om jag ska gå till torgs med detta...




Flyer för "Sommar-hela-året-kampanjen"

Voigtländer Vito CL med Elite chrome 200