Gårdagsnoteringar

Jag åkte in till city igår och fotade lite. En och en halv rulle får väl betraktas som lite med dagens bildflöden från digitalfotograferna. Men det räcker för att hålla mig igång och nöjd.

Jag gillar bussterminalen. Ljus och luftig och perfekt för svartvit fotografering.

Det blir intressanta skuggor av strukturen

Jag är fortfarande fascinerad av Waterfront

Så här långt var det Tmax 400 i kameran. På hotellet bytte jag till Acros 100 i den skumma baren.

Jag hittade en ny T-banestation. Blodcentralen. Har aldrig hört talas om den i SL-sammanhang tidigare.

Jag har länge tänkt stanna till vid Kristineberg och fota de där kioskerna som ser ut som tillfällig arkitektur. Mitt tåg skulle stanna i Alvik så jag var ändå tvungen att byta så jag gjorde det i Kristineberg istället och fick några minuter på mig.

Hemma framkallade jag filmerna. Tmaxen i Xtol 1:1 och Acrosen som stående framkallning i Rodinal 1:100 i en timme med förvätning fem minuter i vatten. 

Till alla bilder använde jag en Leica M4-P med en gammal Summarit f1,5/50 (1954).

Eders Hängivne

Mina bokfynd - 9

In the picture. Self portraits 1958-2011. Lee Friedlander

Jag såg boken första gången för två veckor sedan på Ellens. Jag tror det var Alf Jagnell som hade den med sig. Jag blev såld direkt på den. Måste-ha-bok. Beställde den förra veckan från Adlibris och igår kom den. Som jag skrivit tidigare så tänker jag köra hårt med självporträtt ett tag för att samla på mig profilbilder att byta till när mina historiska profilbilder tar slut. Därför kom den här boken som på beställning! Jag kan bara tänka mig Vivian Maier som konkurrent till den här bokens fantasifulla självporträtt.

Två tegelstenar bred och en dito tjock. Kostar en del men är värd varje krona! Här kommer lite prover att reta nyfikenheten med.

Vid varje bild får man veta var den är tagen och vilket år. Friedlander använder bara Leica och en rolig sak man kan se är hur han byter modell under åren.

Vad bra att min Leica M3 har en självutlösare som fungerar. Men den var lite för lätt för att hålla kvar uppslagen...

Hans fantasifulla självporträtt är en dröm för alla självskjutare som en inspirationskälla åt de egna försöken. Personligen tänker jag nog inte så mycket på att kopiera utan snarare att på hur jag ska kunna ta mina egna på ett lika fantasifullt sätt.

Hmm, hur tog han den här då? Vad är det jag ser egentligen?

Här har han använt naturen för att ge sig själv en speciell karaktär.

Här också

Eftersom bilderna spänner över en ganska lång period får man som bonus se hur han, och hans fru som är med i en hel del bilder, åldras. Det kommer till barn som finns med i självporträtten och man ser hur de växer upp. Så småningom dyker det upp barnbarn som naturligtvis också får delta i självporträtten med farfar/morfar.

Han använder blixt ibland och ibland på ett okonventionellt sätt. Här finns många exempel på kreativa  uppslag för självporträtt.

Trycket i boken är alldeles utmärkt. Alla bilder är svartvita och med en rik gråskala att bara njuta av.

Mellanformataren

PS
Det här är förstås inget för den som inte gillar att ta bilder på sig själv. Om man inte gillar att kasta bort pengar, förstås =) 

Gotland runt med en gammal besättning

Om en retrosemester

2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.

Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.

Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75

Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)

Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.

Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)

Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.

Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Mellanformataren

PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.

Mina bokfynd - 6

Paris mon amour

Förlaget Taschen ger ut väldigt fina fotoböcker för lite pengar. Den här boken kostar bara runt hundralappen så den kan ju räknas som lördagsgodis. Om man låter bli att köpa lördagsgodis, vill säga.

Boken innehåller bilder av alla världens berömda fotografer som plåtat i Paris. En del fotografier är välkända men många ses inte så ofta. De äldsta bilderna är från 1840-talet och de färskaste från 1990-talet. Men de flesta är nog från 40- till 70-tal. Alla är svartvita och i hyfsat tryck.

En del undrar nog varför jag slänger in en kamera i bilden. En del uppslag ligger inte uppslagna av sig själv så jag använder en tyngd, lämpligtvis något fotorelaterat. Och en Leica från 50-talet stämmer ganska bra med Paris, tycker jag.

Många bilder med hångel finns det...

Mode också... förstås

Mest handlar bilderna om livet och människorna i denna vidunderliga stad. Både charmerande och chockande. Jag måste utfärda några varningar.

Många bilder har inte perfekt skärpa men innehållet uppväger. Det finns en del naket men en del av dem med humor. Det finns inga sport-, arkitektur eller macrobilder. Bara bilder ur levande livet som det levs i Paris.

Mellanformataren

PS
Den här boken har en väldigt bra storlek. Den passar utmärkt till att lägga mina 24x30 cm mörkrumskopior i press =) 

Min kamerakrönika - 20

Leica M4-P

Som väntat rullar min kamerakrönika vidare med "nya" modeller som används flitigt. Efter sista inlägget (epilogen) så trodde jag att nästa kamera skulle bli en storformatare 4"x5" men det blev det inte. Jag hade lånat en av en kollega under ett par år och trivdes väldigt bra med den typen av fotografi. Istället blev det den mycket trevliga Leica M4-P. Jag köpte den av Martin Hertsius här på FS som jag träffade för första gången i samband med köpet. Kameran ska ha ägts av en känd svensk fotograf som tillika är medlem i samma fotoklubb som jag men eftersom jag inte vet säkert nämner jag inget namn. Det är ju inte huvudsaken vem som ägt kameran tidigare. Huvudsaken är att man tar bilder med den och det har jag gjort. Inte så många rullar sedan i somras då jag köpte den (jag har ju åtskilliga kameror att motionera) men tillräckligt många för att ha fått en bra känsla i kroppen när jag använder den. Det betyder att den nog kommer att ha en rulle i buken för det mesta och därför platsar den i min kamerakrönika. Jag har gjort den till min Dogmakamera också så det lär rulla på med film i denna ett bra tag.

Det fina är ju att jag redan har en massa objektiv som passar. Här sitter en Zeiss Biogon 2/35 på.

Det jag framför allt gillar med den här modellen är den enkla filmladdningen. Min andra Leica-modeller är verkligen inget för otåliga med svag motorik. Och så är det den sista modellen utan batteri.

Och nu lite bildexempel från mina rullar sedan juli då jag köpte den. Jag började för ovanlighetens skull med en diarulle.

Och så svartvitt. Förstås.

Det här är som ni förstår ännu en favorit bland alla härliga kameror jag har.

Mellanformataren