Tack, George Eastman!

Det är lite lättare att fotografera med rullfilm

Innan rullfilmen kom fotograferade både proffs och amatörer med glasplåtar. Man använde ofta s k fallplåtskameror där den tagna plåten föll fram och la sig i ett magasin i kameran. När alla plåtar var tagna gick man till fotoaffären och och fick glasplåtarna uttagna och en ny packe insatt. Eller också skickades hela kameran in till Kodak för framkallning och kontaktkopiering och den kom snart tillbaka med en ny laddning glasplåtar. Proffsen gjorde förstås allting själva. Men för amatören var det bekvämt att lämna in allt och slippa göra jobbet.

Glasplåtar från Ilford. Känsligheten Weston 25 motsvarar ungefär ISO 32

Banktjänstemannen med de svarta fingrarna, George Eastman, utvecklade också glasplåtar hemma i sin moders kök under sena kvällar och nätter. Förmodligen var han svart under ögonen också av sömnbrist.

En bonde i Dakota, Peter Houston, uppfann den första handhållna rullfilmskameran i början av 1880-talet och hade patentet men startade aldrig tillverkning av den. Hans yngre bror David uppfann många delar till kameran, bl a rullfilmshållaren, och hade slutligen många patent. George Eastman köpte deras patent och licenstillverkade kameror för rullfilm. Det var George Eastman och konkurrenten Hannibal Goodwin som uppfann rullfilmen på var sitt håll. Goodwin sökte patent på sin 1887, George Eastman på sin 1888. Det här blev det verkliga genombrottet för amatörfotografin. Rullfilm i en enkel boxkamera. Och en lysande affär för George Eastmans Kodak. Adjö till glasplåtarna. Goodwin stämde senare Eastman för patentintrång och fick en ersättning på 5000$ av Eastman. Goodwin skulle just starta tillverkning av rullfilm när han omkom i en trafikolycka. Eastman blev ensam kvar på scenen.

Olika varianter av rullfilmshållare. Uppfinnaren David Houstons första rullfilmshållare var dessutom försedd kuggar och avsedd för perforerad film. Något som slog igenom senare när Thomas Edison behövde det till en av hans uppfinningar, filmkameran. Det var då 35 mm-filmen föddes som sedermera Leica använde till deras nya småbildskamera. I själva verket var den filmen den direkta orsaken till att Leicas småbildskameror såg dagens ljus. Uppfinningar inspirerar till andra uppfinningar.

Amatörfotografins fader. En hårdhudad affärsman.

Rullfilmen blev ett genombrott för amatörfotografin av samma magnitud som digitalfotografin blev ett drygt sekel senare.

Eder Hängivne

PS
Biografin om George Eastman har jag börjat på ett par gånger men jag tröttnar fort på det akademiska språket och nödvändigheten av att slå i ordboken flera gånger på varje sida. Men den är mycket intressant.

Blåkulla ligger i Vällingby

Men inga häxor syns till så här års

Contaflex Super BC med Tessar 50/2,8 och Kodak Portra 400

Eders Hängivne

Jag har laddat Contaflexen med två filmer!

Om att hålla tungan rätt i skenan

Nu var det dags att ladda film i mina Wechselmagazin till Contaflexen. Som tur är finns det en manual på webben. Tyvärr nästan oläsbar i utskrivet tillstånd. Men som pdf kan man ju förstora så mycket man behöver.

Två magasin har jag. Den här gången tänker jag ladda det ena med Delta 400 och det andra med Portra 400. Rena självbevarelsedriften gör att jag kör på samma ISO. Annars glömmer jag nog att ställa in rätt ISO på kameran när jag  byter magasin. Det får räcka med en nyhet den här gången; att jag kan byta film mitt i en rulle.

Det var knepigare än väntat att få filmen att hålla sig i styrskenorna men det gick till slut.

Sen var det bara att putta på tills filmen dyker upp helt automagiskt till höger om upptagningsspolen. Sen stoppar man ner den i skåran till vänster om det vita strecket och matar på med tummen på den räfflade spolgaveln tills man känner att filmen gått ett varv och blir riktigt låst. Avslutar med att skjuta in kåpan över kassetten och svartsliden över filmen.

Sedan ställer man in rattarna så att man kommer ihåg vilken film som sitter i. Portran (överst) på solen och 27 DIN  (det är ju en tysk kamera). Delta 400 (nederst) mot det svartvita fältet och 27 DIN.

Eftersom räkneverket på kameran inte kommer att visa rätt har magasinet ett eget räkneverk. När man kört förbi startrutan (som ju blivit exponerad) ställer man in det på 36 som betyder 36 bilder kvar. Räkneverket räknar sedan ner så att jag hela tiden kan se hur många bilder jag har kvar. Fiffigt men inte originellt. Andra kameror har samma feature.

KLART. Ut och plåta!

Eders Hängivne

PS
Det dröjer nog ett tag innan båda filmerna är klara och framkallade men håll ut. Bilder kommer.

Modern kompaktkamera från 50-talet

Om Vitessa N

Jag är ju förtjust i kameror från 50-talet då man inte fick så mycket hjälp med att ta bilder utan själv måste förstå de tekniska sambanden mellan slutare, bländare och filmkänslighet. Det var vid den här tiden som det började dyka upp exponeringsmätare som var inbyggda i kamerorna. Men de var just bara det, inbyggda. En handhållen exponeringsmätare var betydligt mer användbar. Men utvecklingen tog sina första steg mot enklare fotografering. På 60-talet blev det riktigt enkelt för gemene man att fotografera med alla "Electric Eye" Point-and-shot-kameror. Då försvann det roliga för de som kunde lite mer. Några decennier senare hade analoga kameror nästan allt som vi är vana vid idag. Förutom varierbar ISO för varje bild.

Jag har en, för 50-talet, ganska avancerad kompakt från Voigtländer. En Vitessa N som introducerades 1954. Lite senare kom Vitessa L som hade en inbyggd exponeringsmätare. Ännu lite senare kom Vitessa T med objektivet fast monterat utanpå ladugårdsdörrarna istället för dolt bakom dem. Vitessa N och L hade en pyttekort bälg bakom objektivet som Vitessa T inte längre behövde. Kameran fanns i olika utföranden med olika ljusstarka objektiv. Min har den ljussvagaste Color-Skopar 3,5/50. Jag skulle tro att det är av Tessartyp. De bilder jag hittills tagit har haft mycket bra skärpa så jag räknar med att det blir lika bra när jag nu kör en färgrulle i den. Det återstår att se hur den hanterar färg.

Den långa pinnen drar fram film och spänner slutaren. Den korta tar bilden. Med lite övning kan man ta en bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för? Då tar det ju bara dryga halvminuten att ta slut på en rulle =)

Eders Hängivne

PS
Det här är stafettkamera 13 och har en rulle Kodak Color Plus 200 bakom linserna.

400 ISO-filmer. Den slutliga domen

Har jag hittat en ny favorit eller inte?

Så kommer här min samlade bedömning av varje enskild film. Jag redovisar inte hur jag kom fram till enskilda betyg. (För att slippa kommentarer om att jag tycker fel). Beräkning av poängen var konstruerad så att den skulle ge stora poängskillnader och därmed vara tydlig. Bara en kortfattad beskrivning av varje film ur mitt perspektiv. Det är fortfarande ingen vetenskapligt objektiv undersökning utan min egen subjektiva bedömning. Det jag letat efter är en finkorning 400 ISO-film som skulle kunna ersätta eller vara ett alternativ till min favorit Tmax 400 i fortsättningen.

Jag anger också ett prisindex relativt Tmax 400 så att du ser om filmen är billigare (<1,0) eller dyrare (>1,0) än Tmaxen. Priserna är huvudsakligen hämtade från det billigaste priset på Macodirect idag, CHM400 från Fotoimpex och Fuji Neopan 400 från Brunos Bildverkstad (där jag senast såg den till salu).

Kodak Tmax 400 @160

Kodak Tmax 400 @1600

Agfa APX 400

Prisindex: 0,74
Poäng: 108
Rik gråskala när man exponerar på 400 men komprimerad på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Utsökt flat på alla ledder och därmed lättskannad. Den duger till mycket men inte riktigt det jag är ute efter. 

Bergger BRF 400+
Prisindex: 0,93
Poäng:  108
Mellankornig på 400 ISO, grövre på 1600 som det brukar bli. Fin gråskala på 400 men som komprimeras lite på 1600. Utmärkt flat på båda ledder gör den lättskannad. 

Fomapan 400
Prisindex:  0,69
Poäng: 16
Ganska komprimerad gråskala när man exponerar på 400. Likadant på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Lika dåligt kupig som Kodaks filmer och därför lika svårskannad. I mörkrummet spelar det ingen roll. Den är lite grov i karaktären och skulle nog passa för en del projekt som kan framställas med grov struktur. I mitt tycke en skitfilm.

Fotoimpex (Adox) CHM 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  72
Ingen höjdarfilm men hyfsad på 400 ISO. Flat på båda ledder och därmed en dröm att skanna. Billigaste filmen som finns tillsammans med Kentmere 400

Fujifilm Neopan 400
Prisindex: 2,91
Poäng: 216
Bäst i test som man brukar säga. Men vad hjälper det. Den säljs inte längre. Synd. Den hade alla de goda egenskaper jag var ute efter och om den funnits kvar till ett rimligt pris skulle jag fortsätta mitt fotograferande med den här. Ledsamt är det. Jag erbjöd mig köpa allt som fanns kvar på Brunos Bildverkstad för halva priset men det budet tog de inte. Det finns nog några rullar kvar i affären om du är sugen på att prova. Men jag ville inte betala 149:-/rulle.

Ilford Delta 400
Prisindex:  1,06
Poäng: 144 
Den här filmen kom nästan ända fram till Tmax 400.  Mellankornig på både 400 och 1600. Gråskalan är fin på 400 men komprimeras på 1600, som på de flesta filmer. Flat men krullar sig gärna så att få fast den i skannerns filmhållare var lite problematiskt. Men i mörkrummet kommer den att fungera fint.

Ilford HP5+
Prisindex: 0,88
Poäng:  144
Den här filmen körde jag ganska mycket med en hel sommar så här jag ett större material att utvärdera. Lika bra som Delta 400. Lite grövre korn och komprimerad gråskala på 1600 ISO. Men det är ju som det brukar vara. Tvärtemot vad jag tidigare tyckt så håller den här att fortsätta med.

Kentmere 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  144
Mellankornig på både 400 och 1600. Rik gråskala på 400 men mer komprimerad på 1600. Den här hade samma skanningsegenskaper som Delta 400. Flat men lite krullig. Liksom Delta 400 tror jag att den här skulle kunna ersätta Tmaxen. Billigaste filmen som finns tillsammans med Fotoimpex CHM400. Ännu billigare på 30-metersrulle.

Kodak Tmax 400  Den här filmen jämförs alla med
Prisindex: 1,00 
Poäng: 162 
Favoriten som alla andra jämförs med. Behåller sitt fina korn vid pressning upp till ISO 1600. Något reducerad gråskala dock. Tålig mot de flesta ljusförhållanden. Det enda jag inte gillar med den här filmen är att den kupar sig så bedrövligt. Det betyder inget när man använder den i mörkrummet men skanning i min flatbäddsskanner är ett elände. Jag har fått genomgående fina resultat på alla filmformat jag använt så den här kommer jag att fortsätta med.

Kodak Tri-X 400
Prisindex: 1,00
Poäng: 48 
Före Tmax 400 var detta min favorit. Mellanbetyg rakt igen utom på kupigheten som är lika illa som Tmax 400. Både kornighet och gråskala är rätt ok både på 400 och 1600.Men den kommer inte i närheten av favoriten.

Lomo Lady Grey 400
Prisindex: 0,99
Poäng:  54
Överraskande bra på 400 ISO. Helt i klass med Tmax 400. Men tappar ordentligt på 1600 ISO. lika svårt kupig som Kodaks filmer. Så länge man kör på 400 ISO är den här helt jämförbar med Tmax 400. 

Rollei Retro 400S
Prisindex: 0,79
Poäng:  18
Den här filmen har jag faktiskt kört igenom 2 ggr (2x3 rullar). Det berodde på felaktiga framkallningstider för Xtol i appen Film Developer som jag därmed felanmälde. Den senaste versionen har uppdaterade och förmodligen riktigare tider. Eftersom uppdateringen kom senare än min sista rulle blev framkallad så misslyckades jag ändå en aning. Men trenden var i alla fall klart godkänd beträffande kornighet och på 400 ISO men helt underkänd på 1600 ISO. På 400 ISO är väl inte gråskalan så väldigt rik men den är ändå ganska vacker. Alldeles för komprimerad på 1600 ISO dock. Filmen verkar ha en inbyggd förmåga att skapa konstraster även när det inte finns några. Stora kontraster verkar förstärkas. Den här filmen får man bäst resultat med om man kör nominellt på 400 ISO. Mitt personliga intryck är att detta är en skitfilm som jag aldrig mer kommer att sätta i en kamera.

Rollei RPX 400
Prisindex: 0,74
Poäng:  24
En riktig skitfilm. Passar nog bra om man ska skildra något riktigt grovt. Jag säger inget mer. Aldrig att jag sätter en RPX 400 i kameran igen.

Slutsats
Om Fuji Neopan 400 hade funnits kvar så hade jag nog köpt hem ett större parti. Utan den så står sig fortfarande Tmax 400 som en favorit för mitt fotograferande. Den är tålig och ger ett jämnt resultat, rulle efter rulle. Både vid 400 och 1600 ISO ger den mig det jag vill se,  finkorniga bilder med rik gråskala. Som alternativ skulle jag nu utan tvekan ta Lady Grey 400, Ilford Delta 400, Ilford HP5+ och Kentmere 400 så länge jag kör nominellt på 400 ISO. Behöver jag pressa så är det Kodak Tmax 400 som gäller.

Iakttagelser och reflektioner
Jag har fått det definitiva intrycket att filmernas tekniska uttryck varierar beroende på motiv och ljusförhållanden. Även med rätt exponerade bilder på en och samma rulle kan både kornighet och gråskala variera. Till detta kommer variationer i framkallningen som bidrar med kontrastverkan. Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid lyckas med Tmax 400 heller men då beror det oftast på felexponering. En del av dessa kan man rädda i mörkrummet när man ju gör en ny exponering. Jag funderar vidare på att minska på agiteringen då jag genomgående ser en i mitt tycke för hög kontrast. Eventuellt kanske jag t o m går tillbaka till stående framkallning som jag körde ganska mycket för ett par år sedan.

Lomo Lady Grey 400 @400

Ilford Delta 400 @400

Ilford HP5+ @400

Kentmere 400 @400 

Eders Hängivne

PS
Nu skulle man ju göra ett liknande test på filmer runt 100 ISO men där har jag ju redan två dugliga favoriter. Fuji Acros 100 och Ilford FP4+. Vackra resultat varje gång, särskilt i mellanformat och större.