Pro Memoria
24 mm helmanuellt
Om ett gammalt objektivs välsignelser på en digitalkamera
Varje sommar åker vi runt på loppisar både för nöjet och för att fynda om det går. Min fru fyndar oftare än jag men den gången jag ska skriva om nu var det min tur. Det var på bakluckeloppiset en söndag på Rosenhill som jag träffade på en amerikan som sålde lite Nikongrejer. Året är 2010 eftersom det här inlägget också blir historien om månadens profilbild.
Bakluckeloppis på Rosenhill. Den där Opeln var inte till salu.
Amerikanen. Han är gift med en svenska och bor i Sverige och var på tillfälligt besök hos bekanta i Hässelby. Han passade på att sälja lite Nikongrejer.
Eftersom jag sällan gör några inköp på loppisar hade jag inte några pengar med mig men vi löste det ändå. Jag hämtade objektivet senare hos hans bekanta.
Det objektiv jag köpte av honom var ett 2,8/24 mm för 200:-. Med det på min D80 med brännviddsförlängning på 1,5 ggr fick jag alltså ett 36 mm. Det var det jag var ute efter.
En av de första bilderna jag tog med objektivet blir nu månadens profilbild. Jag testade objektivet och det blev bra med en gång.
Profilbilden är beskuren till kvadratiskt format.
Lite senare satte jag på 24:an när vi gjorde en utflykt till Ulriksdals slott. Där pågick en trädgårdsutställning där olika trädgårdsdesigners hade gjort var sitt förslag på uteplats. Här kommer några bilder från den utställningen. Alla bilder är tagna med den gamla helmanuella 24:an.
Mellanformataren
PS
Numera kör jag 24:an på mina fullformatare istället.
Gotland runt med en gammal besättning
Om en retrosemester
2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.
Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.
Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75
Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)
Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.
Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)
Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Mellanformataren
PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.
Att vända kameran åt andra hållet
Om självporträtt
Det här året måste jag börja ägna mig åt självporträttets svåra konst. Nå, måste är väl kanske överdrivet. Önskvärt snarare. Till sommaren tar mina historiska profilbilder slut. De hinner ikapp nutiden och då tänkte jag att självporträtten ska ta vid. Därför har jag redan börjat träna, inspirerad av några förebilder som t ex Vivian Maier, Lee Friedlander, Micke Borg och Bernt Carlzon. Det dröjer förstås länge innan jag kommer i närheten av deras kaliber men jag gör det mest för nöjes skull, precis som med mina tidigare profilbilder. En fotografisk lek.
Här kommer en kavalkad av tidigare självmordsförsök varken i kronologisk ordning eller med framgång.
Barnbarn är också ett slags självporträtt
Svårt att få plats i bilden
Glorian tar jag bara på mig i kyrkan
Lugn, jag kör bara med lösa skott än så länge. Först i sommar blir det skarpskytte.
Mellanformataren
Åmål - Stockholm enkel resa med bopålar och allt
Om att upptäcka en ny hemstad
Efter fem års veckopendlande till Stockholm för att arbeta tröttnade jag till sist och valde att flytta hit. En annan orsak var att min fru fått en livshotande sjukdom och jag ville helt enkelt träffa henne varje dag medan hon fick behandling. Storstadsbarn som hon är hade hon inga problem med att flytta till en småstad som Stockholm. Hennes hemstad har lika många invånare som hela Sverige.
Den här ingressen till mars månads profibild kommer att handla om hur vi bekantade oss med vår nya hemstad Stockholm och stadsdelen Vällingby där vi slog ner bopålarna 2008. Det blir en bildkavalkad från vårt första år med sporadiska kommentarer om våra fynd och andra händelser.
Det här flyttade vi ifrån. Fryxellsgatan 81, Åmål. Granne med Rösparksskogen. Blåbär på tomten.
Det här flyttade vi till. Grimsta, Vällingby, Stockholm. Granne med Grimstafältet
Vi bor nästgårds med med Sveriges majestäter.
Vi hittade Bergianska trädgården.
Och den italienska terassen.
En begravningsplats för rikemän
Vi hittade en omtalad förhandlingsplats men hittade inte andan.
Gott om runor. Den här i Bromsten. I Dalsland kallar vi det här hällristningar.
Vårt närmaste centrum. Vällingby.
Jordgubbar smakar precis lika bra i Stockholm.
Vi fann att det är gott om slott i närheten av Stockholm. Både små och stora.
Vi promenerade i Drottningholmsparken.
Mitt emellan Åmål och Moskva i tid räknat. Arlanda bara en halvtimme bort.
Jag blev medlem i Midsommargårdens Fotoklubb.
Tyvärr blir det vinter i Stockholm också.
Jag återvände till att fotografera på film med en likadan kamera som jag började min fotografiska karriär med.
Och så här såg jag ut efter nästan ett år i Stockholm. Jag trivs fortfarande utmärkt här.
Som ni förstår blir detta mars månads profilbild.
Mellanformataren
Över havet igen
Om en tripp till Kanada
Jag hade varit i USA flera gånger med föräldrar och i tjänsten 1998-2001. Som omväxling reste vi för att hälsa på frugans dotter och frugans bror med familj i Montreal 2007. Staden Montreal ligger på en ö mitt i Lawrencefloden men är förstås tillräckligt stor för att breda ut sina förorter vid sidan om samma flod. Det anmärkningsvärda ur min synvinkel är hur platt landskapet är runt staden vilket syns väldigt tydligt när man står på toppen av det enda berget i närheten, Mont Real. Berget har förstås gett namn åt staden. Lite bildminnen kommer här.
Vi bevittnade den årliga åminnelsen av slaget vid Chryslers Farm. Alla överlevde.
Kanadas motsvarighet till Gammelvala, Upper Canadian Village
En botanisk trädgård i Montreal
Dottern med pojkvän var medlemmar i en slagverksgrupp. Jag genomled deras övning på halvannan timme. Missförstå mig rätt, jag gillar slagverk men då tillsammans med musik.
Ute på landet hittade vi en lönnsirapsfabrik.
Broar är inte bara Claes Wåhlins gebiet. Den här gick vi på också.
Vattenfallen i St Ursule
Familjen beskådar fallen
Utsikt från Mont Real
Min bästa och mesta reskamrat. Den har varit med på otaliga resor. Nu är den ganska sliten men så länge den hänger ihop får den hänga med.
Månadens profilbild är från den där slagverksövningen. Kroppsspråket säger väl sitt, eller hur?
Mellanformataren
PS
Alla bilder tagna med Canon Powershot A80, 4Mpixlar och jpeg direkt i kameran.
PPS
I vår bär det antagligen iväg igen. Med ett koppel av kameror, digitala såväl som analoga och en hel del film.