Utställningshängning

Tvillingpar i maraton

På lördag är det Fotomaraton för Midsommargårdens och Kista Fotoklubbar. Det är tillräckligt stolligt för min smak så jag ställer upp. Jag tänker utmana resten med min Leica M3 som är född samma år som jag. Trots vår ålder är vi i hyfsat begagnat skick och alls inte redo att pensioneras.

Alla deltagare får var sin rulle 135-24 färgfilm. Vi får sex teman som ska gestaltas med vardera fyra bilder. Och alla bilder ska vara tagna mellan kl 10-16. Sedan samlas rullarna in och skickas på framkallning. Vid nästa klubbmöte får vi tillbaka våra bilder och maratonet går in i fas två. Då röstar vi fram bästa bild i varje tema samt den bästa rullen. Visst är det stolligt? Just därför blir det kul.

Här en bild på mig och min route-tvåa Leica M3. Båda årsmodell 1954. Fast på lördag blir det mer fältmässig klädsel.

Thomas är förresten hebreiska och betyder tvilling. En bättre tvilling än en Leica M3 kan jag väl inte ha?

JAG

Ikväll var det fotoklubbmöte igen. Denna gång var det Tematävling. Den andra i vår och temat idag var ”Jag”. Hmm, hur gestaltar man det? Självporträtt? Vad är Jag? Vad står jag för? Vad beskriver mig? Jag deltog med de här bilderna. Juryn (klubben) röstade för en annan vinnare. En värdig sådan kan jag säga.

Jag är ingen pressfotograf men jag gillar att fotografera med den där kameran...

... på lediga stunder

Eller med den här...

...framför den här nunan

Annars pysslar jag mest med att hitta på små apparater

Men jag är mycket mer än så. Men det tar vi en annan gång.

Tävlingsdax

I höstas gick jag med i Midsommargårdens Fotoklubb (MGFK) som är en mycket livaktig klubb med tävlingar och utställningar. En klubb helt i min smak. Nästan varje möte är det en klubbtävling. Sånt är sporrande och utmanande. Utvecklande med för den delen. Om en dryg vecka är det diacup och jag har förberett mig genom att först titta igenom alla mina drygt fyratusen dia och samtidigt välja ut några kandidater för tävlingar och annat bruk. Det är mycket skitbilder förstås som egentligen bara är dokumentation. I början hade jag dessutom oturen att använda en del Sakurachrome, en värdelös film som inte hade mycket färg ens från början =)

Nåväl, summan av genomgången blev ca en procent av utplockade bilder. Igår skannade jag alla för framtida bruk och nu står de på ljusbordet för valproceduren till nästa veckas tävling. Fem stycken får jag ha med mig. I morse valde jag fem som jag ska fundera på under en dryg vecka. Kanske byter jag ut någon...

Vital 60-åring

När jag var hemma i Åmål förra helgen och gjort en fotorunda i mina gamla barndomskvarter, frusit fingrarna av mig och fått rosiga kinder av vinterkylan avslutade jag promenaden med att i grevens tid gå in på Konsthallen och betitta Åmåls Fotoklubbs jubileumsutställning som skulle stängas och tas ner en halvtimme senare. Strax dessförinnan träffade jag pappa Leiler vid Plantaget. Han hade fotograferat på sitt håll och vi möttes för att gemensamt gå till Konsthallen. Både han och mamma Carin hade bilder utställda. Jag gick runt och tittade den halvtimme jag hade på mig och blev sen kvar och hjälpte till med nertagningen. Träffade Elin Torger gjorde jag också, äntligen.

Här är några bilder på utställningen som i mitt tycke höll en hög klass. Kanke lite för kompakt hängt men det är ju kul med mycket att se på.

Jan Anderssons bilder. Många från Bluesfestivalen där han som stabsmedlem har förmånen att kunna stå nära scenen.

Karl Wighs bilder.

Nils-Gunnar Elfstedt är förtjust i cirkusbilder. Själv är han en trollkonstnär med artistnamnet Elloz, specialiserad på trollkonster med blommor.

Bruno Jönsson bilder fångade alldeles särskilt min uppmärksamhet. Bilder på gamla Åmål. De flesta på hus som inte finns längre.

Ordförande Morgan Torgers bilder. Jag gillade speciellt hans bild på hustak i Paris. En fläkt av Aristocats dök upp i mitt minne.

Mamma Carins bilder.

Pappa Leilers bilder. De flesta kan betittas på FS

Hans-Gunnar Larsson tar järnvägsbilder. Många bra.

Fredric Andersson, en lovande junior. Elin Torgers bilder till höger men dom har ju alla sett. Fredric och Elin hade den sämsta platsen. Det tycker jag var synd.

Fotoklubben hade 60-årsjubileum och utställningen gjorde att elva nya medlemmar anslöt sig till klubben. Nu är de sextioåtta medlemmar i åldrarna sexton till åttiotvå år. Inte illa för en klubb i en småstad på drygt tiotusen skallar. Inte ens alla fotoklubbar i Stockholm tillsammans kommer upp i den promillehalten av befolkningen.

Fotoklubben ger varje år ut en fotoalmanacka med en blandning av gamla Åmålsbilder och medlemmars nyare bilder från Åmål. 24:e årgången. Förutom något år i början blir den slutsåld varje år. En uppskattad kulturgärning.