Min kamerakrönika - del 6

Chinon CP-5

Ett behov uppstod att köra olika filmer samtidigt. Jag ville fortsätta med dia men när barn kommer in i bilden vill alla se påsiktsbilder istället för att somna i diasalongens mörker. Och, ärligt talat, man tröttnade snart på de dragna timmerstockarna inomhus.

Sagt och gjort, det blev ett kamerahus till 1985. Samma märke men i modernare tappning. Två olika exponeringsprogram (som jag mig veterligen aldrig använde). Jag är ju en manuellnörd som vill ha kontroll på det jag gör alldeles själv och inte låta någon programmerare, som jag inte känner , bestämma åt mig. Den var driven av vanliga AAA-batterier i stället för knappceller. Ett faktum som bara är att beklaga. De räckte aldrig lika länge som knappcellerna i CE-5.

Beklädnaden på vänstersidan försvann i en storm på stranden i Tversted på Jyllands norra kust 1990. Men lite patina stör inte mig. Den fungerar lika bra idag som när den var ny.

Nu börjar det bli besvärligt att hålla reda på vilka bilder som kom ur någon av de tre kameror vi hade igång samtidigt. Men jag gör ett ärligt försök att hitta rätt. Den här körde jag mest dia i medan jag gick över till färgneg i det gamla kamerahuset. Så det ska väl inte vara helt svårt. Däremot har jag inte tagit några färska bilder med detta hus så här blir det bara bilder från förra årtusendet. När vi flyttade till Vällingby råkade jag ut för en fadäs (tappade magasininnehållen i en hög på golvet) som orsakade stor oreda bland de senare diabilderna och för att åskådliggöra detta blir det lika oredigt i urvalet =)

Tversted, Danmark. 1990

Det var när jag tog den här bilden som beklädnaden på vänstersidan försvann. Samma ställe och år som förra bilden.

Mellansonen. Picnic på Bräcke Ängar. Ca 1992

Äldste sonen. Samma tillfälle.

Porten till Apollos tempel. Hora Naxos. 1995

Gränd i gamla stan. Hora Naxos. 1995

Apolonas, Naxos. Restaurangen vid slutet av universum. 1995

Tonårsläger på lägergården Stora Strand. "Flykting 86". 1986

Troll eller rumpnissar. Nyingscouttramp sent 80-tal

Källarversionen av Jesusbarnet i krubban. Generalrepetition. Sent 80-tal

High Chaparal. 1988

Westernshow. High Chaparal. 1988

Påskafton troligtvis 1986

Cirkus på förskolan. Sommaren... 1987?

 Numera kör jag ytterst sällan dia i någon kamera. Det blir mest svartvitt. Jag har ett par oanvända Kodachrome 64 i frysen men det är väl mest kuriosa nu när man inte kan få dem framkallade.

Mellanformataren

Kalaserier och födelsedagar

Både min dåvarande fru och jag har stora familjer och självklart blir det då många kalas varje år. Så många att vi tidigt kom överens om att bara fira vart femte år och varje år bara inom den närmaste familjen. Men det blev ändå en massa kalas varje år. 1989 hämtar jag månadens profilbild från ett sånt kalas i Bräcka, Långserud, Värmland. Det är svårt att minnas vilket av dem ty det var ganska många gånger vi var där. Men den här gången tror jag bestämt att det var min svärmors äldsta syster Ruth som fyllde riktigt gammalt. Hon bodde på bondgården som dåmera ägdes och drevs av hennes dotter med man. De uppfödde tjurar och det kunde vara ganska spännande ibland. Jag ska här inte berätta om någon incident mer än att vi alltid kom hem med gödseldoft i finkläderna från dessa kalas. Besök i lagårn var obligatoriskt =)

Annars var årets största händelse när trean kom till världen. Viktor Emanuel Meldert tog genvägen ut ur mammas mage och för en gångs skull fick jag ensamrätt på barnet nån timme eller så medan läkarna sydde ihop modern. Det var en upplevelse som jag inte glömmer och jag förstår lätt hur det nära bandet mellan mor och barn uppstår. Så var det med mig och Viktor. Det känns lite sorgligt att en pappa går miste om  den första hudnära stunden med barnet vid normala födslar.

Vi hade gissat och väntat oss en flicka och hade namnet klart. Nu blev det akuta familjeöverläggningar och Philip som sitter med mig i en hammock på profilbilden menade bestämt att han skulle heta Linda Karlsson (!?) Det blev turligt nog inte så. Jag hade Johnny Cash's låt i färskt minne "the man who named me Sue" så Linda avstyrdes vänligt men bestämt. Och en framtida förbannelse från sonen Linda avvärjdes i sin linda =) Om nåt år eller så blir han sjuksköterska!

Mellanformataren

Ett svart streck

Om genial bildkomposition

Ingen har väl missat porträtten av den amerikanska byfotografen Mike Disfarmer. I många av hans bilder finns det ett svart streck på bakgrunden. I fotohistoriska kretsar spekuleras det vilt om detta var ett avsiktligt "genialiskt" fotografiskt grepp eller om det helt enkelt inte fanns något annat än svart tejp i affären. Amerikanerna diskuterar detta allvarligt! Stackars Mike. Om han bara hade lämnat efter sig en dagbok med förklaringar...

Snyggt streck

Hans originalbilder säljs för tiotusentals dollar. Själv dog han utfattig 1959.

Häromdagen upptäckte jag att jag ovetandes om hans existens har kopierat hans "genialitet" i en av mina egna bilder för ett par år sedan.

Strecken är lika snygga i Sverige. Även om det inte är tejp.

Men 50 år efter min död betingar nog inte denna originalbild samma pris som Mike Disfarmers...

Mellanformataren

PS
Min bild deltar ikväll på Midsommargårdens fotoklubbs möte i tävlingen Fikabilden. Jag hoppas det blir en domare den här gången som känner till Mike Disfarmer =) Eller en som gillar svart/vitt...

Pappa igen!

När man väl har börjat är det väl lika bra att hålla på tills man är färdig. 1983 kom Ljudteknikern in i familjen. Han som ser till så att folk hörs, att banden fastnar på skivan när de sjunger sina låtar och att allt som inte ska höras inte hörs =) Ibland sitter han på Konserthuset i Göteborg och rattar ljudet. Ibland är han på turné med något band. Ibland producerar han en CD med något annat band. Och dessemellan gör ha ingenting. Frilansarens värld delar vi erfarenhet av numera. Fast i olika yrken. Jag pratade nyligen med Philip via Skype. Han är på turne med några band i Europa. En inställd spelning gav honom lite tid att ringa farsan.

Philip Meldert, ljudtekniker
Motljus och blixt

Philip är extremt extrovert. När vi åkte på semester och kom till en ny camping hann vi nätt och jämt ställa upp husvagnen förrän han hade cyklat runt och bekantat sig med alla. Vart vi än kom, kom han strax i slang med någon på kompisnivå =) En sällsam gåva. Och trots att crosscarten på Öland egentligen var för stor så tog han sig runt banan snabbare än storebror. Låt vara att han kraschade bland däcken vid sidan av banan då och då. Pappa brandmannen ryckte ut och lyfte ekipaget på rätt köl. Rädsla tycktes vara ett obekant begrepp tills han blev vuxen.

Månadens profilbild är från BB i Vänersborg. Om några år, när trean kom, skulle det ske på NÄL

Meteorologen till höger spanar in blixten.

Här kommer några få highlights från Philips uppväxt

Mellanformataren

Pappa!

Den fotografiska leken fortsätter. Och nu är det dags för det omvälvande året 1981. Omvälvande i så mening att familjen Meldert blev tre. En meteorolog kom in i familjen och spred ett solsken mitt i vintern. Nåväl, att det var en meteorolog visste vi ju inte förrän långt senare när han fått sin examen i de naturvetenskapliga studierna vid Stockholms universitet.

Det syns väl tydligt vem som är meteorologen. Bilden fångad med Sony Ericsson W580i

Men han var , tack och lov, lite mindre vid leveransen.

Månadens profilbild är tagen vid hemkomsten.
Men jag har ingen aning om vem som tog bilden.