Balsamvinäger utan bäst-före-datum

Om en riktigt långsam process

Efter Ferraribesöket som jag skrev om i tidigare inlägg åkte vi en liten bit till en tillverkare av balsamvinäger. Ett familjeföretag med riktigt gamla anor. I en oansenlig liten fabrik tillverkas en av världens bästa balsamvinäger. Här talar man om årgångar, precis som med viner. Precis som med viner produceras balsamvinäger av druvor som hälls i kar och pressas till en "must". Denna must hälls sedan i tunnor av noga utvalt trä där de genom en oxidationsprocess förvandlas till balsamvinäger. Träet i tunnorna är ek, kastanj, mullbär,körsbär och en. Varje träslag bidrar till balsamvinägern med sin speciella karaktär. Tunnorna är inte fulla och de har hål som täcks över med en duk för att inga insekter ska komma in. Till balsamvinäger används endast två olika druvor. Genom en speciell teknik blandas olika tunnors innehåll i väl bestämda proportioner en gång varje år och toppas med en dos från föregående år.

Balsamvinäger tillverkas av tusentals familjer i trakten men endast för privat bruk. Några få tillverkare är certifierade och dessa utsätts för en minutiös granskning av en kommission. Om den blir godkänd får den säljas, annars inte. Meloria står det på den här familjens flaskor.

Medan halva konferensen var hos Ferrari, delades vår halva in i två grupper. Den ena gruppen besökte fabriken som låg bredvid huset. Den andra gick in för att provsmaka. Balsamvinäger kan användas till allt. Glass, sallader, pizza, frukt, ost, snittar mm.

Vardagsrummet i familjens hem

Värdfamiljen

Sen var det dags för min grupp att se fabriken. Jag misstänker att den riktiga fabriken ligger någon annanstans. Det här liknade mest ett museum.

Det fanns ett mindre rum för de yngre tunnorna. Ovan ses det större rummet med de äldsta tunnorna. Den äldsta var bortåt 250 år, långt innan ens fabriken hade startats.

Fabrikschefens son berättar om processen

Den här tunnan startades 1950. Ursäkta den dåliga bildkvalitén men ni ser väl vad det föreställer.

Halva konferensen utanför familjeföretagets villa

Eders Hängivne

PS
Jag köpte med mig en flaska 12-årig balsamvinäger. 100 ml för 30€. Som hittat!

Bulliga bilar

Om den gamla stilen

Mina tidigaste minnen av bilar är att de var bulliga saker med fyra hjul. Ett i varje hörn. När man gick in i dem verkade de stora som hus och det fanns gott om plats att leka i dem under färden. Utom i farfars Austin. Den som kallades "ryggsäcken". I Rättvik såg jag några bulliga rariteter. De är inte så vanliga på träffarna då de är lite äldre än de populäraste modellerna från raggaråldern. Några fick jag bilder på.

BMW 502 från 1958. Tyskarna höll kvar bulligheten längre än jänkarna.

Cadillac -53

Dodge -49

Pontiac Streamliner -48

DeSoto -47

För att bevisa mina bulliga barndomsminnen visar jag här en bild från en resa mellan Åmål och Klässbol. Det är ju inte långt men en fikapaus kan alltid behövas. Jag står framför morbror Nils som dricker kaffe framför deras bulliga bil. Året är 1961.

Fabror Berndt hade en bullig Merca men den har jag ingen bild på. Bara roliga minnen.

Eders hängivne

På besök i Paradiset

Men så långt jag kunde komma från naturen

Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.

Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.

Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.

Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.

Här är föraren, men han var inte ägaren

Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera från Rättvik...

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Innan det roliga börjar

Om resande arkitektur

Ett av mina långa projekt har arbetsnamnet "Temporär arkitektur". Den här gången tänkte jag visa lite bilder på en dagsländearkitektur, ett resande nöjesfält. På väg till och från jobbet passerar jag ett större grönområde där 275:an viker av mot norr i en rondell, strax öster om Hässelby slott. Fem dagar i veckan har jag koll på vad som händer där.

Långtradarna kommer en dag och sätter upp allt under febril aktivitet. Alla vet vad de ska göra och det går undan. Dag två är nöjesparken igång. Dag tre packas allt ihop och man drar vidare till nästa ställe. Endast några tillplattade plättar i gräsmattan och några leriga däckspår finns kvar.

Eders hängivne kolorist

PS
Det är naturligtvis färgen som är motivet här också. Och jag använde Dogmakameran, OM-2N med 50 mm och Portra 400.