Objektivbyte på en gammal Nettar

Om att uppgradera till antireflexbehandling på en Nettar 515.

Jag är barnsligt förtjust i mina Nettarer. Men den minsta (och förmodligen äldsta) hade ingen antireflexbehandling. När jag tidigare kört film i den syns det tydligt att objektivet inte varit så bra. Det var nog inte bara antireflexbehandlingen men jag skyller på det. En klubbkompis sålde en reservdels-Nettar av senare 50-talsmodell med likadant objektiv som min äldre Nettar 515, 1:4,5/75 mm. Här om veckan bytte jag och flyttade helt sonika den antireflexbehandlade nyare Anastigmatens frontlins till den äldre kameran. Och nu satte jag nyss in en Acros 100. Det är ju sommar men också för att den snabbaste tiden på kameran är 1/125-del. Det är liksom ingen idé att sätta i en snabbare film.

Nettar 515 från ca 1950. Bildformat 6x4,5 cm.

Och bonusen med den här gamla bälgkameran är att den går att fälla ihop och får plats i jackfickan. Lätt att ta med m a o.

Eders Hängivne

PS
Fungerar f ö mycket bra, som de här modellerna ofta gör.

I farten med Bronican igen

Om en efterlängtad come-back

Min gamla Zenza Bronica S2A spenderade ett år hos reparatören så när jag fick tillbaka den i november så var den efterlängtad. Vinterhalvåret är tyvärr ingen högtid för min fotografering men lusten vann till slut och jag har varit ute några gånger med den.

Här kommer några bilder från den senaste utflykten. Jag använde ett magasin för 6x4,5 cm (mycket sällsynt) och ett 6x6. Två objektiv, 50 mm och 135 mm. Ilford Delta 400 i båda magasinen.

Eders hängivne

Kan något gott komma från Polen?

Om DRUH Syncro från Warszawskie Zakłady Fotooptyczne

Jag har aldrig tidigare hört talas om ett polskt kameramärke så när jag fick veta att en av mina fotovänner hade fått en blev jag förstås nyfiken. Dessutom hade han i sinnet att ge den till mig i tron att jag skulle ha större glädje av den än han. Annars hade den hamnat i ett vitrinskåp i Vimmerby. Värre öden kan ju inte drabba en fungerande kamera! Och då menar jag vitrinskåpet, inte Vimmerby. I början av februari träffades vi och jag fick den tillsammans med en annan ännu äldre kamera. Men nu vill jag presentera den polska kameran DRUH Syncro tillverkad av WZFO. Efterkrigstidens billiga insteg till mellanformatsvärlden. I alla fall i Polen. Den fick ingen vidare spridning utanför landet och ni ska snart få reda på varför.

Kameran tillverkades i Warzawa mellan ca 1956-1960. Den var inte konstruerad i Polen utan en direkt  kopia av östtyska Pouva Start men också lik Yunkor från ryska KMZ. Många nya namn här!

Specifikationer

Film: 120 rullfilm
Bildformat: 6x6 och 4,5x6 (med lös mask)
Objektiv: Bilar 1:8/65 mm. Infällbar medelst skruvgänga. Påsticksfilter. Blixtsynk på framsidan.
Bländare: f8 och f16. Omställbart med en spak på framsidan.
Slutartid: 1/50 och B. Omställbart med en spak på framsidan. M (moment) och B (bulb). Fjäderbelastad rotationsslutare.
Genomsiktsökare, tillbehörssko och dubbla röda fönster för de två formaten. På insidan av locket kan man vrida en skiva som täcker över det fönster som inte används.
Material: Bakelit

Min recension

Kameran är lite svår att öppna även om man gör rätt. Passformen mellan bakstycket och kamerahuset är minst sagt tajt. Mitt exemplar visar sig sakna masken för 6x4,5 men det gör inget. Stående bilder i detta format är inget jag är så förtjust i. På bakstycket finns en ratt där man täcker över det röda fönster som inte ska användas. Den ratten går onödigt trögt. Lika bra det när jag väl lyckats ställa in den för 6x6. Då ramlar den inte fel.

Filmladdningen är nästa svårighet. Det finns bara styrning för filmspolen i frammatningsratten! Ingen alls på motsatta sidan eller på laddsidan. Den fjäder som ska spjärna emot på laddsidan så att rullen inte rullar upp sig har närapå motsatt effekt. Den är så hård att man måste ha ett tunt verktyg att hålla tillbaka den med när man lägger i rullen. När man väl lyckats få dit rullen och ska dra papperet över till mottagarspolen MÅSTE man hålla emot med ett finger annars sprätter filmen obönhörligt ur kamerahuset. Det var här jag nästan fick en nära-döden-upplevelse. Det var i alla fall nära ögat att få en 120-rulle att sprätta upp i ögat. Naturligtvis blir det svårare att ladda mottagarspolen med ett finger upptaget med att pressa ner laddspolen. Men det gick. Eftersom mottagarsspolen bara har styrning på ratten så måste man hålla ner den också med ett finger. Nu har jag vänsterhandens tumme på laddspolen och pekfingret på mottagarspolen och drar hårt i papperet för nå fram till och trä in i mottagarspolen. Min tunga arbetar lika febrilt som den gör på Janne Schaffer när han lirar på sin gitarr. Sedan drar jag fram till dess att startpilarna syns. Nu ska locket på medan tummen ligger kvar på laddspolen. Det gick bra, jag klämde tummen lite. Passformen var förstås lika tajt som när jag öppnade kameran men med lite milt våld kom den på plats.

Det röda fönstret på bakstycket är verkligen mörkrött. Trots att skyddspapperet är vit med kolsvart text så är det svårt att se vad som händer där bakom. Vid första försöket lyckades jag se med hjälp av lupp och min starka arbetslampa att jag hade hamnat på nr 6. Det dög förstås inte. Jag gick in i mörkrummet och började om. Den här gången gick det bättre. Nu stannade jag på ruta 1 och funderade på hur jag skulle hamna rätt när jag var ute i fält. Man vill ju inte åka hem mellan varje ruta.

Nå, det löste sig (det var Sunny 16-väder) och jag hade till slut tagit alla 12 rutor på filmen som var en Ilford Delta 100.

Och så naturligtvis bilder tagna med denna enkla kamera.

Fikaställe på Munsö. I mina ögon den bästa bilden. Bländare 8

Livet på landet. Postlådor och anslagstavla. Bländare 16.

Menhammars stuteri. Bländare 16

Häst i hage vid Asknäs gård. Bländare 16.

Charmigt, eller hur? Men knappast värt allt besvär.

Både ni och jag förstår varför den polska kameraindustrin rann ut i Östersjön. Polackerna visste nog redan att det fanns finfina kameror i Öst-Tyskland.

Eders Hängivne

PS
Den andra kameran är en Kodak Brownie Six-20 "Hawkeye" från 1938. Men den tar jag en annan gång

Bilkamera

Om filmval

Jag har just fått hem 20 svartvita 120-rullar från Macodirect i Tyskland. Det är en förberedelse för säsongens fotografering av klassiska bilar. Jag brukar använda min Rolleiflex årsmodell -54 när jag fotograferar veteranerna i en annan bransch. Ägarna till bilarna har full förståelse för kameravalet och den är en samtalsöppnare lika väl som bilarna. Nu har jag laddat den med Ilford HP5+. Jag har ju sagt tidigare att det blir ett Ilfordår i år. Jag varvar den med Delta 400 och någon gång emellanåt slinker det nog in en Fuji Acros 100 om jag är på det humöret.

Ford coupé 1934 med V8       Norrtälje 2010

T-Ford          Djurgården 2011

Auto Union 1000S coupé 1962       Torggatan, Åmål 2012

Bugatti 1926     Djurgården 2013  Här använde jag pistolgrepp och sportsökaren

Buick Roadmaster Sedan 1948        Nivsta gård 2014

Chevrolet Pickup               Norrtälje 2014

SMV husvagn           Norrtälje 2014

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 får nog hänga med också. Laddad med någon Ilford-rulle.

Årgångsrullar

Om framkallning av exponerad och lagrad film

Jag har haft några 127-rullar i kylskåpet ett okänt antal år. Lagrade som vin, typ. En färg och tre svartvita. Förra helgen tog jag itu med de svartvita med sina bortglömda bilder. Julafton i förskott liksom. Den ena var märkt X och jag misstänker att det är en film som satt i en kamera jag köpte på auktion. Då bör det ha varit en Kodak Vestpocket från 1910-talet eller en Contessa Nettel Piccolette från 1920-talet. Rulle nummer två var omärkt. Rulle tre var märkt med RX så jag är ganska säker att den är tagen med Rolleiflex Baby.

Hur ska jag framkalla dessa rullar? Som vanligt eller som stående framkallning? Efter lite sökande på Film Dev All Recipes bestämde jag mig för stående framkallning för de två första rullarna. Om det funkade bra kunde jag göra likadant med Rolleiflexrullen. Om det sket sig kunde jag köra som vanligt med den senare. Jag har ingen Rodinal hemma, bara Xtol. Därav sökningen på All recipes. Jag fastnade för att använda Xtol 1+4 i en timme. Sagt och gjort. Så här blev det.

Här fick jag året på den första rullen. Analogfotograferna Stockholm hade möte i klubblokalen i den nedlagda Konsumbutiken på Mejselgatan i Hägersten. Klubbens första år, 2013. 

Det visade sig efter framkallningen att alla rullar var tagna med en Rolleiflex Baby. En av de två jag hade då. Frammatningen krånglade i den ena (yngsta)  och det tog mig två rullar att konstatera det. Kameran såldes till en klubbkompis som ville reparera den. Och där fick jag också en vink om dateringen. Sannolikt sent 2013. Här kommer bilder från den andra (äldsta) Babyn. Säkerligen av senare datum. Typ 2014.

Mitt fotoarbetsbord vid denna tid. Nu i höst har hela arbetsrummet fått en ordentlig makeover och det är ordning och reda (även om allt är kompakt organiserat).

Ja, det går att använda blixt till Babyn också. Jag borde säga att man alltid borde göra det inomhus.

Som synes inga höjdarbilder. Men det var ju testrullar alla tre. Rullen i den äldsta Rolleiflexen var den första i den kameran. Den fungerade utmärkt och gör det fortfarande. 

Efke R100 är ingen film jag skulle välja idag. Har aldrig gillat resultaten från den.

Som jag nyss skrivit har jag ytterligare 20 rullar att använda under det kommande året. Det är en kul liten kamera.

Eders Hängivne