Pro Memoria
Livets krydda
Om en importerad Chevrolet Stepside Pickup -55
När jag var hemma i Åmål för några år sedan såg jag denna läckra Chevrolet Stepside Pickup från 1955. Den var då firmabil för en liten kryddbutik på Gågatan som hette just Livets Krydda. Jag tog några bilder på den. Och det var nog bra. Jag har inte sett den igen vid något av mina senare besök i hemstaden. Bilen importerades till Sverige i april 2008 och har troligen renoverats här.
Men den där Kodakskylten tror jag finns kvar
Den är lackerad i klassiskt engelsk sportgrön. Jag hade ju bara svartvitt i kameran så därför talar jag om det =)
Tyvärr tror jag affären har upphört. Den vägen har det gått med många butiker i Åmål. Men senaste gången såg jag en del nya butiker. Det är modiga människor som försöker klamra sig kvar i staden
Eders hängivne
Det är mycket om Vivian Maier nu
Men jag skrev om henne redan i april 2011
Här är en lista på blogginlägg där jag refererat till henne på något sätt.
http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/vivian-maier.htm (april 2011)
http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/skarpa-vs-kansla-eller-bada.htm (oktober 2011)
http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/den-som-vantar-pa-nagot-gott-5.htm (december 2011)
http://www.fotosidan.se/blogs/meldert/alder-som-adelforfarande-med-bilder.htm (september 2013)
Och så har hon suttit på min favoritlista på min profil på FS ett par år.
Mina bokfynd - 9
In the picture. Self portraits 1958-2011. Lee Friedlander
Jag såg boken första gången för två veckor sedan på Ellens. Jag tror det var Alf Jagnell som hade den med sig. Jag blev såld direkt på den. Måste-ha-bok. Beställde den förra veckan från Adlibris och igår kom den. Som jag skrivit tidigare så tänker jag köra hårt med självporträtt ett tag för att samla på mig profilbilder att byta till när mina historiska profilbilder tar slut. Därför kom den här boken som på beställning! Jag kan bara tänka mig Vivian Maier som konkurrent till den här bokens fantasifulla självporträtt.
Två tegelstenar bred och en dito tjock. Kostar en del men är värd varje krona! Här kommer lite prover att reta nyfikenheten med.
Vid varje bild får man veta var den är tagen och vilket år. Friedlander använder bara Leica och en rolig sak man kan se är hur han byter modell under åren.
Vad bra att min Leica M3 har en självutlösare som fungerar. Men den var lite för lätt för att hålla kvar uppslagen...
Hans fantasifulla självporträtt är en dröm för alla självskjutare som en inspirationskälla åt de egna försöken. Personligen tänker jag nog inte så mycket på att kopiera utan snarare att på hur jag ska kunna ta mina egna på ett lika fantasifullt sätt.
Hmm, hur tog han den här då? Vad är det jag ser egentligen?
Här har han använt naturen för att ge sig själv en speciell karaktär.
Här också
Eftersom bilderna spänner över en ganska lång period får man som bonus se hur han, och hans fru som är med i en hel del bilder, åldras. Det kommer till barn som finns med i självporträtten och man ser hur de växer upp. Så småningom dyker det upp barnbarn som naturligtvis också får delta i självporträtten med farfar/morfar.
Han använder blixt ibland och ibland på ett okonventionellt sätt. Här finns många exempel på kreativa uppslag för självporträtt.
Trycket i boken är alldeles utmärkt. Alla bilder är svartvita och med en rik gråskala att bara njuta av.
Mellanformataren
PS
Det här är förstås inget för den som inte gillar att ta bilder på sig själv. Om man inte gillar att kasta bort pengar, förstås =)
Bröllopsfotografen
Fästmön Eva och jag gifte oss 1979 så oktober månads profilbild får naturligtvis bli från bröllopet. Vi fotograferades i Ateljé Wikner i Säffle som inte finns kvar, har jag märkt. Men bilderna finns kvar och duger mycket bra till en profilbild.
Själva bröllopet ägde rum i Åmåls Missionskyrka som var vår hemförsamling. Det hade inte varit något bröllop där på många år så det kom mycket folk för att beskåda härligheten. Det hör till saken att vi båda hade en mycket stor gemensam vänkrets och många släktingar så bröllopsgästernas antal blev till slut drygt 150. Och då kunde inte alla komma. Festsalen i kyrkan var knôkfull som vi säger där borta i de västra provinserna.
Min farbror Roger hade lovat agera bröllopsfotograf. Han var ju utbildad på Fotoskolan och arbetade som fotograf på Televerket. Han gjorde skäl för namnet och agerade närmast som en paparazzi under hela festen men var passande diskret under vigseln. Nåväl, här är bilden som jag hämtat profilbilden från. Tärnan och marskalken gifte sig senare under sommaren på samma ställe.
Och bröllopsfotografen Roger såg ut så här 1955 när jag bara var ett år =)
PS
Det höll för tre pojkar och nitton år...