Pro Memoria
En traktor på konferens
Om Bolinder Munktell som prydnad
På toppen av Färingsö ligger Sånga-Säby Konferensanläggning. Ett komplex av många byggnader och gröna parker intill Mälaren. En av sommarens utflykter gick dit eftersom min fru ville visa sin dotter denna plats och chauffören gick med på att åka dit.
Av någon anledning står det en gammal traktor från Bolinder Munktell där vid ingången till området, vilket får mig att fundera på om anläggningen är till för konferenser bönder emellan. Jag tror inte de har tid med sånt.
Ur traktorförarens synvinkel
BM Terrier. Jag är lite fundersam på symboliken där. Kopplingen mellan traktor och terrier syns mig inte självklar.
Traktorn duger väl som museal prydnad på Färingsö som har gott om åkermark. Tankarna går osökt till en traktorfabrik i Kiev...
Den duger som rekvisita vid modellfotografering också
Eders Hängivne
PS
Olympus µZOOM:115 med Kodak Color Plus 200
Disfarmer-stilen
Om de svarta streckens betydelse för porträttfotografin
Jag är fascinerad av den hype som lanthålefotografen Mike Disfarmer har ställt till med. Häromdagen upptäckte jag ännu en bild som jag tagit i hans anda. Helt omedveten om hans existens. Däremot har jag helt medvetet konverterat den i Silver Efex Pro och tonat den i amerikansk kaffeton. Som du ser har jag också, helt omedvetet, utvecklat Disfarmerstilen med ett tunnare svart streck som dessutom inte är helt vertikalt. Vad gör man inte för att särskilja sig från förebilderna vare sig man känner till dem eller ej.
Disfarmer-stilen. Modellen är en medlem ur Sundbybergs Fotoklubb
Mellanformataren
Om att fotografera bilar - färgversionen
Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig
Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*. Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge
Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.
Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).
En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack
Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!
Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser.
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst
Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.
Och så lite Hot Rod
Och så en färgkoll för John-Eriks M8
Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)
Packard 120 convertible -37. Original
En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!
Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.
Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)
Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)
Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.
Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.
Ja, nu vet du redan vad det är =)
Den digitale mellanformataren
PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!
* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!
Om att fotografera bilar - svart/vita versionen
Eller om konsten att undvika självporträtt
Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.
Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.
Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.
Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!
Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.
Ford Fairlane -56 Cheva Volvo Duett -60
En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.
Badbrygga Ford coupé -34 Chevrolet 2103 -53
Chevrolet Bel Air -55 Renoveringsobjekt Ford Crown Victoria -56
På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...
Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61
From back home. Lincoln Cosmopolitan -51
Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.
Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.
Den unge mannen med Rolleiflexen
PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.
PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.
En glaciärblå skönhet kom i min väg
Inte bara gamla kameror gillar jag. Gamla bilar också. Allrahelst när man får syn på dem en och en. Att åka på vetaranbilsträffar blir för mycket av det goda. Bättre är det att ägna dem uppmärksamhet utan konkurrens. Fast den här gången kom det faktiskt en till men den försvann fortare än jag hann med med kameran. Här är skönheten från Statoil i Stavsjö idag.
En Cadillac med dovt muller under huven.
Konkurrenten var en liten charmig Citroën CV2 som jag nästan fick på Tri-X men det blev några till på Cadillacen istället. Men de bilderna är ännu kvar på minneskortet i kylen.