Betraktelser från Montreal -4

Om att gå vilse i parken

Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter. 

Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det  har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).

För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?

Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.

Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.

Iron Man bor på ön St Helen

Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.

Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!

Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.

Mellanformataren

PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större  irokesestam här i sin by.

PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.

Betraktelser från Montreal -3

Om modern konst och ljusspektakel i katedralen

Idag har vi varit på The Museum of Modern Art, eller nåt. Inga tecken på fotoförbud men en militant vakt påpekade det för mig. En annan vakt tyckte att jag skulle sätta på objektivlocket också! Nå, det var inte många verk som jag tyckte var värda en bild men några gillade jag.

Utanför var det intressantare. Här tog jag en av mina bilder för det pågående projektet av självporträtt. Hur många Thomasar kan du se?

Jag såg två. Släng dig i väggen Lee Friedlander.

På måndag morgon var jag ute tidigt med Zeissen och fotade svartvitt i grannskapet. Då såg jag den här cykeln och insåg att den förtjänade en färgbild. På väg hemfrån Moderna muséet gjorde jag en avstickare och tog bilden.

Avsikt eller olycka? Du får bestämma.

Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan. Det var inte för gudstjänst, även om nog en del liberala skulle kalla det för det Vi skulle se en ljusshow i den vackra katedralen Notre Dame. Ljusshowen handlade om Montreals historia,  till att börja med från den tiden då staden hette Ville-Marie (Marias stad) men övergick strax till kyrkans historia i staden med filmsnuttar på skärmar och segel (!) som skymde det mesta av katedralens innandöme. Vi fick se den första enkla träkyrkan endast stor som ett ordinärt svenskt missionhus vidare till en stenkyrka modell större som redan efter hundra år blev för liten för den växande församlingen. Så småningom föddes idén om en katedral och den skulle heta Notre Dame. Inga pengar eller möda skulle sparas. Den skulle bli en juvel på den nordamerikanska kontinenten. Jag kan intyga att den är andlöst vacker. Även utan effektförstärkande ljussättning. Ljusshowen fokuserade på detaljer i kyrkorummet allteftersom historien spelades upp och man förstår kyrkofädernas önskan att ge en fullständig bild av tron på Jesus Kristus, bibelberättelserna och livet. Det var effektfullt. När showen var över och man fick se hela härligheten på en enda gång var det som att drunkna i paradiset. Det blev nästan för mycket. Bara två bilder visar jag. Har du vägarna förbi får du inte missa Notre Dame.

Högaltaret. När seglet som dolde det rämnade blev effekten riktigt dramatisk. Ett sorl gick igenom publiken. Jag tänkte osökt på när förlåten i Jersusalems tempel rämnade när Jesus gav upp andan på korset.

Mitt emot högaltaret står den magnifika orgeln. När den installerades var den störst på hela den Nordamerikanska kontinenten. Jag är säker på att grannarna i söder byggde en större senare av pur avundsjuka. Vi fick inte höra den spelas och det var synd. Jag är svag för orgeln som instrument. Bach eller Charles Marie Widor på denna hade nog varit riktigt mäktigt.

Efter Notre Dame promenerade vi en stund i Gamla stan, Chinatown och Gamla hamnen. Lätt trötta tog vi en taxi hem.

Kärringarna som vi träffade förra gången satt fortfarande kvar. De har nog mycket att prata om =)

Mellanformataren

PS
Montreal grundades i början av 1600-talet men det fanns indianska bosättningar där långt innan dess.

Betraktelser från Montreal -2

Om ditten och datten i en storstad

Jag har med mig en mini-PC. Allting med den är minimalt men jag har lyckats installera Lightroom i den i alla fall. Det fungerar dock som att simma i sirap. Men den passade bra för bagaget. Lätt, alltså. Därför är i stort sett alla bilder obehandlade. Jag har inget tålamod med långsamma verktyg.

Fontäner direkt ur trottoaren var en kul grej för alla som hade lust att bli blöta. Nere till höger syns de skuttande strålarna som var roliga att se men så svåra att fånga. Där lyckades jag inte fånga en enda bild.

Tunnelbana finns och är troligtvis längre än Stockholms men har färre linjer. De gula ränderna till trots är det här den Gröna linjen.

Alla träd med en större diameter än 30 cm är skyddade i Montreal. Man måste ha tillstånd för att ta ner ett sådant träd. Min svåger trodde dock inte att han skulle få något problem med att få tillstånd att ta ner detta döende träd. Problemet är snarare hur han ska få bort det.

Mellanformataren

PS
Dagens utsikter är blå himmmel med klart lysande sol och 27 grader i skuggan. Den svenska  vintern är redan ett fjärran minne =) 

Betraktelser från Montreal -1

Om en resa

Min fru och jag har åkt till Montreal för ett tag och jag tänkte rapportera sparsmakat från våra äventyr där. Det lär inte bli så många bilder men i alla fall något att se på. Kanske mer att läsa.

Efter den långa resan, där vi kommer fram med sex timmar extra i kroppen och förväntas att vänta med sänggåendet tills den lokala tiden har nått den timme då vi brukar lägga oss, försökte vi hålla liv i livsandarna med en promenad i de närliggande kvarteren. Montreal ligger längre söderut än Stockholm så mörkret kommer lite tidigare. Men vad gör väl det med en massa ISO i kameran?

Min D600 med 24-85 är med liksom Zeiss ZM med Sonnar 1,5/50 (Dogma-löftet) och en massa rullar Tmax400 men de framkallar jag först när jag kommer hem.  Jag har också tagit med ett 15 mm och ett 90 mm till Zeissen för speciella tillfällen. Det blir alltså bara digitala bilder i dessa betraktelser/rapporter från Montreal.

Soptunnorna var fulla överallt i "våra" kvarter. Den här sopsäcken hade nog ett budskap till ena halvan av ett äktenskap. Man anar ett spänt förhållande eller i alla fall ett tydligt budskap utan ord.

Mellanformataren

Analogfotograferna Stockholm

Om Stockholms färskaste fotoklubb

Det har varit på gång ett tag och idag, den 1 maj, bildades föreningen Analogfotograferna Stockholm vid ett urtima årsmöte i den gamla nedlagda Konsumbutiken på Mejselvägen 33 i Västberga. Årsmötet samlade fem deltagare men fler intressenter finns.

"Föreningens ändamål är att bevara och främja den klassiska fotografins medel och metoder.
Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att i sin programverksamhet vara inriktad på alla aspekter av analog fotografi, erbjuda kurser i analog fotografering och kemibaserad framställning av negativ och kopior, samt alternativa tekniker."

Första styrelsen består av Mikael Gustafsson (ordf), Calle Efvergren (kassör) och Elias Åkerlund (sekreterare).

Den här bilden är från ett förberedande möte.

Eftersom sommaren är nära kommer programverksamheten att starta på allvar efter sommaren. Styrelsen har en del att klara ut innan dess.

Intresserade nya medlemmar är välkomna att anmäla sitt intresse till Mikael Gustafsson. Medlemsavgiften beslutades till att vara 300 kr per kalenderår. För det priset får man tillgång till ett välutrustat mörkrum förutom alla innehållsrika klubbmöten.

Mellanformataren