Rolleiflex och de praktiska tillbehören 11

Vad sägs om en Rolleiflex med motor? Finns det? Jovisst! Rolleimot kallas den. Fast nu börjar man ju undra om det där med det praktiska i tillbehöret. Praktiskt för somliga men inte för dig och mig. Rolleimot är nog egentligen ett tillbehör för fjärsstyrning av kameran. Ni vet, sånt där som ska dokumenteras i en farlig miljö eller i bevakningsändamål. Eller en naturfotograf som vill trycka av utan att vara nära kameran. Det var nog lite svårt för säljarna att hitta på argument för detta batteridrivna tillbehör. Man kunde i alla fall fjärrutlösa kameran på upp till 200 meters avstånd. Med kabel! Det är nog inte läge att köra 120-film om man inte behöver mycket motion =) Lämpligast var det nog med 220-film (och det går ju inte i alla modeller) eller småbild med Rolleikin. Den här verkar endast kunna köra med Rolleiflex då den opererar på veven. Rolleicord har ju ingen vev. Det är förstås omöjligt att ställa skärpan. Autofokus var ännu inte uppfunnet! Men så används den nog mest i fasta situationer där fokus kan ställas in före. Så här ser den ut.

Drivs med 4 st 1,5V-batterier. Lampor indikerar när kameran är redo efter filmframdragning och när filmen är slut.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg av första graden

PS
Bilden ser nästan ut som en önskedröm ur en projektkatalog men jag har sett livs levande exemplar på bild. Dock var bildens kvalitet och storlek inte så passande för det här inlägget.

Färg vs svart/vitt - 6

En del bilder blir helt enkelt inte bra i svart/vitt. En del motiv kräver färg. Se bara här på bilder från Grönsöö slott utanför Enköping. Visserligen fotat med två olika kameror vid två olika tillfällen. Men motivet är detsamma. Jag hade faktiskt det här inlägget i huvudet när jag tog bilderna.

ZI Super Ikonta 532/16 med Kodak Portra 160NC

Rolleiflex med Kodak Tri-X 400

Men det finns förstås undantag. Det gäller bara att ha klart för sig hur färger ter sig i gråskala. Här är en bild som jag tog i köket hemma. Det finns störande färger i bakgrunden så här tycker jag det blev lyckat med svart/vitt.

Rolleiflex med Rolleinar och Kodak Tri-X 400

Fast generellt tycker jag nog att blommor blir bäst i färg. Så man får väl ta med två kameror där den ena är laddad med svart/vitt och den andra med färg så att man har full valfrihet på utlykten. Ja, det gäller ju förstås bara om man är en hängiven filmfotograf. Digitalisterna har ju allt förpackat i samma fil.

Berömda fotografer har också ett familjealbum

     ÄNTLIGEN!

Jag tog mig ut till Fotografiska idag för att kolla in stället och utställningarna. Det är ett mäktigt galleri vi har fått i Stockholm. Stora fina salar och gott om väggyta för bilder. Jag tyckte jag var lite sen men det var ännu lite folk när jag kom så det var inget större besvär att se sig omkring. Mot slutet av mitt pass där var det dock rätt trångt. Jag tittade förstås på alla utställningar men stannade längst hos Annie Leibovitz som jag tog till mitt hjärta - för hennes privata familjebilder. Man tänker nog inte på det men berömda fotografer har ju också ett familjealbum med gamla bilder. En familjehistoria värd att berätta. När jag ser andras familjebilder känner jag ett slags släktskap i de gemensamma nämnare man ser. Familjeporträtten på högtidsdagar, bilder på barn som blir större och större. De där ögonblicken i vardagslivet som triggar minnet eller, som i det här fallet, ger inblick i en annan familjs historia. Hennes porträtt av kända och berömda personer är förstås också bra. Inget snack om den saken. Men det var hennes privata bilder som gav mig mest. I butiken köpte jag hennes bok för att ha något att njuta av om kvällarna i fåtöljen.

Det blir inga bilder från besöket. Jag hade visserligen Coolpixen med men använde den inte. Det blev ZM för hela slanten och Tri-X som står i kö för framkallning i mitt kylskåp. Men bilder ska det vara i en fotoblogg så här kommer några bilder från Fotografiskas omgivning =)

De här grabbarna fixade till området utanför entrén förra sommaren.

Det märkliga huset på andra sidan gatan med ingång genom taket.

Birkaterminalen är närmaste granne. Man passerar den på väg till Fotografiska.

Min bästa rekommendation är att ta sig dit och se på härligheten!

Jag har årskort så nu kommer jag att ränna där ganska ofta. Och jag träffar gärna någon FS-bekant där.

Nytt Dogmalöfte - en sommarkärlek

Då var det dags att byta Dogmalöfte och överge det tidigare digitala med Coolpix S710. Jag klarar helt enkelt inte av en kamera utan sökare och att på armlängds avstånd komponera något och hålla kameran stilla. Suck! Ett tag var jag på vippen att gå tillbaka till mitt gamla löfte med Rolleiflexen som gett mig så många fina stunder. Men nej, nu får det bli ett annat stuk.

Det blir mycket nytt den här gången. Jag vill bekanta mig ordentligt med min  nya ZM med 35:an och pröva med en ny framkallare som jag inte använt förut. Bara filmen blir ett gammalt beprövat och säkert kort.

Zeiss Ikon ZM med Biogon 2/35 mm

Dessa filmer ska köras i närtid för att testa objektivets förmåga.

Tri-X som redan sitter i, Portra 400NC (färg) och Bluefire Police. Den sista är en extremt finkornig film som används i kriminaltekniska sammanhang typ CSI. En forensicfilm alltså. Det ska bli kul att se hur Biogonen klarar den. Eller tvärsom, hur den svarar på Biogonen =)

Dogmalöftet ska dock toppas med Tri-X och framkallas i XTOL. Men jag kommer att köra nån rulle färg mellan Tri-Xarna under sommaren.

Wish me luck!

Tillökning i mätsökarfamiljen

Det har ramlat in flera mätsökare den sista tiden på två trappor Vällingby. Kompakta mätsökare av varierande kvalitet.  Ett par Olympusar, ett par Konica och på väg in är en Rollei kompakt mätsökare. Tills häromdagen var jag ovetande om att Rollei gjort mätsökare. Recensioner av dem är inte uppmuntrande men jag vill ju skaffa mig en egen uppfattning. Det kostar ju bara några hundralappar =)

Nå, det var inte det som inlägget skulle handla om utan det senaste och finaste tillskottet i familjen. En lillasyster till min Leica M3. Det skiljer 50 år i ålder men konstruktionerna är till förvillelse snarlika. Och lillasystern använder Leicas M-bajonett, därav släktskapet. Rebellen i mig fick mig att vara motfalls alla Leica-aficionados på FS så jag gick och köpte en Zeiss Ikon ZM med Zeiss objektiv Biogon T* 2/35 mm. Det är den där sortens kamera som har ett flexibelt minneskort av Tri-X eller Portra-typ.  Och en Zeiss Ikon Nettar var ju min första kärlek i kameravärlden =) Här är en bild på syskonen.

Leica M3 från 1955 till vänster med enVoigtländer Ultron 1,9/28 mm och Zeiss Ikon ZM introducerad 2005 till höger med en Biogon T* 2/35 mm.

Zeiss-ekipaget är sprillans nytt. Det går faktiskt att köpa NYA kameror för film fortfarande. Leica M7, ZI ZM, Voigtländer Bessa av olika modeller, Rolleiflex 2,8FX och Nikon F6 för att ta några exempel.

Jag valde 35 mm för det är en brännvidd som passar mig. 28 känns ofta för vidvinklig och 50 för mycket tele. 35 känns mer normalt och går dessutom utmärkt att köra hyperfokalt med på medium bländare. Snabbare autofokus finns inte! Som om nu snabbhet var något viktigt =)  Exponeringsmätaren är av typen TTL (through the lens) och batteridriven, allt annat helt mekaniskt. Och man måste inte använda exponeringsmätaren om man inte vill. Det går mycket bra att köra helt manuellt!

Här kan man läsa några artiklar om utveckling och framtagning av kameran. Den såväl som objektiven tillverkas av Cosina i Japan.

Nu drar jag till Fotografiska för att hämta ut mitt medlemskort i den Fotografiska Familjen och titta på bilder. Jag tar nog en fika också. Och hoppas få syn på något känt ansikte.

RÄTTELSE
Slutaren är inte helt mekanisk som jag angett utan elektroniskt styrd. Därmed är kameran alltså batteriberoende. Olle Jansons hökögon påpekade felet. Jag kollade i manualens specifikationer och fann att han har rätt.