Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Retrofotografi på Torekällberget

Jag lånar min blogg för lite retrokamerareklam eftersom FS kalender enligt min uppdragsgivare är lite sega med publiceringen.

 

På självaste Nationaldagen är det en retrofotografiutställning på Torekällbergets fotomuseum mellan kl 11-14. Dagen till ära öppnar man den annars inglasade bostaden/ateljen för besökare. Allt är rekonstruerat så som det kan ha sett ut i början av  1900-talet i fotograf Maria Hallströms ateljé. Kameror, ljuslådor och mörkrum presenteras av museets personal som också ansvarar för digitalisering av museets glasplåtar. Hur det arbetet går till kommer också att demonstreras.

 

Här kan man se en i det närmaste unik föregångare till våra dagars bouncers,  en elektrisk ljuslåda i trä , som användes för att få fram det rätta porträttljuset. Även kameror, sittningsböcker och själva studion med sin karaktäristiska landskapsfond finns här. I köket ryms mörkrumsutrustningen; vätskor, förstoringsapparat samt för efterarbetet - en retuschspegel.

Museet har ca 100.000 fotografier i samlingarna. En mindre del är digitaliserade och finns även sökbara i museets databas i Stadsmuseet på museiområdet. Under nationaldagen visas glasnegativ under vårdprocessen samt papperskopior av äldre Södertäljefotografi. Personal som arbetar med digitaliseringen av fotosamlingarna finns på plats kl. 11-14 och berättar. 
 

Fotomuseet är för övrigt öppet hela sommaren men utan bemanning.

 

Och så en bild i varje blogginlägg. Här är en bild på prins Eugens kameror. Med en nördig suck tog jag en bild på Waldemarsuddes utställning.

 


Canon Powershot A80, Dogmakameran, tog jag den här bilden med. Bilden retrofierad till kvadratiskt format.

Postat 2009-06-04 21:52 | Läst 9141 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Kallsup och järnmärke

Jag lärde mig simma på land. Ja, man började där när jag var liten. I alla fall på Strandbadet i Åmål. Det blev tydligt för läraren då att man gjorde rätt. Spåren i sanden skvallrade om framstegen. Min lärare hette Kalle och var en kopia av Kalle på kaviartuben. När jag till slut skulle ta mitt efterlängtade bevis för min simkunnighet, järnmärket för 50m, bar det sig inte bättre än att jag fick en kallsup på spurten och behövde ”räddas” av Kalle ur paniken. Han simmade bredvid hela vägen. Det blev inget märke i första försöket. Men i andra försöket en annan dag gick det bättre. Här har pappa förevigat en badstund med simövning sommaren 1963. Med en Nettar förstås. En blöt profilbild i juni alltså.

 

Postat 2009-06-01 07:21 | Läst 4609 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 4 5