Första kyssen

Två tjejer och två killar fick för sig att prova på det där som vuxna gör. Att pussas på munnen. Men när man går i andra klass är det lite tabu och definitivt inte cool bland killarna i klassen. En säker anledning till mycket tråkningar. Därför måste det ske i största hemlighet och fördolt för andras blickar. Karin och Håkan, Lena och jag var det som kom på ett bra ställe att prova detta mystiska fenomen att när en tjej och en killes läppar möts så blir det nåt självlysande av dom. Det trodde vi oss veta.

Karin                 Håkan                   Lena               Jag, Thomas

Det var en magisk förväntan över ögonblicket när vi kommit på var vi skulle göra det. Bergströms kolonialvarulager var inhyst i ett sånt där typiskt halvt uthus som det finns många av i Åmål eller i andra gamla städer med för den delen. Här en bild på baksidan som vetter mot Kronans lekskola där vi förstås hade gått allihop. Terrängen var känd. På den tiden stod det en massa stora buskar som täckte större delen av väggens nederdel.

Bergströms kolonialvarulager

Baksidan

Crime scene

På var sin sida av tegelmuren satte vi oss på sockeln för att pussas bakom buskarna. Fullt osynliga för allas blickar. Karin och Håkan under det vänstra fönstret. Lena och jag under det högra. På så sätt slapp vi t o m att se varandras kyss. På en given signal oss emellan så kysstes vi. Sen fnissade vi hejdlöst. Vad var det med det? Vi kunde inte förstå vad det var som var så speciellt med en kyss. Vi upplevde inget magiskt. Lena blev inte självlysande. Nu var Lena min favorit i omgångar under flera år i alla fall. Nu är hon gråhårig som jag men lika fin som då i mina ögon.

Kronans lekskola. Lena bodde på andra våningen.

Fulsnyggt

Från första stund jag såg den tyckte jag den var ful. Men i vintermörkret och med mycket ljus börjar den bli snygg. Jag är ambivalent till den här klossen.

Då och Nu 1

Det är otroligt fascinerande att se på bilder tagna på samma plats men i olika tider. En stad är ju levande (tack och lov). Här kommer ett exempel som kan få en annan rubrik:

En kyrkas omvändelse

Mig veterligen har ingen annan kyrka i modern tid omvänt sig =) Men i Åmål kan vad som helst hända. Tack vare att mamma var medlem i Baptistförsamlingen så började jag söndagsskolan där när jag var fyra år. Jag hade tant Ulla som lärare. Hon bodde tvärs över Kungsgatan ungefär där dessa bilder är tagna. Hon var dessutom församlingens organist och trakterade instrumentet vid alla möjliga tillfällen. Som barn fick jag intrycket att det var hennes jobb. Senare fick jag veta vad hon egentligen jobbade med men det har jag glömt. Så här såg baptiskkyrkan ut 1991 när pappa Leiler tog kort på den strax före ombyggnaden. Precis likadan som när jag gick i söndagsskolan. Vi bodde ett stenkast därifrån.

När jag blev äldre fick jag min morbror Nils som lärare. Det är säkert inte sant men jag tyckte vi pratade mest om Israels barn i öknen och jag minns att jag ofta funderade på vilken väg föräldrarna tog? Jag fick anledning att återkomma till den frågan när de skulle inviga sin ombyggda kyrka. Till förnöjsamhet kan jag säga =) Men visst var det en relevant fråga för ett okunnigt barn som inte ännu lärt sig Kaanans tungomål, visst?

Här är en färsk bild på baptiskyrkan 2008. Kyrkans omvändelse består inte i att ha bytt religion eller så utan altaret har svängt om från öster till väster. Väldigt oortodoxt för en luthersk kyrka där traditionerna är starkare än betong. Strängt taget var det väl bättre att vända sig bort från Mecca om man ska vara renlärig...

Resultatet blev i alla fall gott och trevligt.