Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Ett gossebarn är fött!

För att fira det nya gossebarnet på Kyrkogatan 23 upprättade Åmås stadsingenjörskontor en karta över Åmåls stad samma år men först 1999 fick han, jag, reda på det. Jag hittade kartan på Returen lyxigt inramad med glas och allt. Ramen dumpades i flytten men eftersom jag är en liten kartnörd sparade jag kartan med det mycket sköra papperet.

 

 

 

Jag såg dagens ljus i en gatukorsning. Korsningen mellan Kyrkogatan och Norra Långgatan i Åmål. Fast egentligen gjorde jag det på BB två långa stenkast därifrån på andra sidan Södra skolan. Det blev nu i alla fall mitt första hem på jorden. Lars Johansen har kallat sin bild på korsningen för Lyckliga gatan. Han anade nog hur rätt han hade. I det här inlägget har jag tänkt sätta stämningen för ett större projekt som jag gått och ruvat på länge: Att dokumentera den miljö jag växte upp i. Centrala Åmål. Nå, det är väl snart gjort =) Åmål är ju inte stort och den gamla stadskärnan ännu mindre. Men jag låter det ta sin tid. Och ibland spiller det nog över till bloggen också.

 

Här var mitt revir. Här var jag ”King of the road” på min röda cykel utan limpa och pakethållare.

 

Norra Långgatan

 

Här har jag ”kopierat” Elin Torgers bild. Hennes bild står upp (står ut gör de alla) men min ligger platt som en pannkaka. Hennes är tagen i snöväder. Min en ljummen septemberdag. Vänern ligger där borta vid änden av gatan. Min sjö. Huset nämast är mitt hus De andra två kom till långt senare. Där det blåa huset står var gaveln på vår faluröda uthuslänga med alla vedbodar och små kyffen till förråd. Pappa hyrde ett rum som han använde som verkstad. Bortom det fanns en liten villa och längst bort står fortfarande en tegelröd transformatorstation som jag inte är vän med. Men det är en annan historia. En vinterhistoria på plåttefat.

 


Kyrkogatan 23

 

Här är en bild från Kyrkogatan. Vi hade lägenheten i det närmaste hörnet, inte i korsningen. Tre fönster mot gatan och tre in mot gården. Tre? När HSB köpte fastigheten och byggde om rev de mitt rum! Men jag fick ett nytt i Vällingby 2008 så allt är förlåtet =) Ingången var i det inre hörnet av huset.

 

 

Bildbevis på att mitt rum har funnits. Ser du tillbyggnaden?

 

Projektet ska egentligen bli en utställning här på FS. Den är påbörjad men inte publicerad. Jag smyger nog in den med en liten nyhetsblänkare på min profilsida om ett litet tag. Sannolikt kör jag allt i sv/v så att det blir svårare att skilja gamla och nya bilder =) Det handlar ju trots allt om perioden 1954 till 1967 då färgbilder ännu inte var var mans möjlighet.
Postat 2008-10-23 11:10 | Läst 6448 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Herr Uthållig

Han har sutttit där i ett par år nu och lågmält studerat gatulivet i Sickla köpkvarter. Cigarren har slocknat för längesedan om han ens har tänt den.

 

 Herr Uthållig som även satt sig i Gatufotografi och min Portfolio.
Postat 2008-10-20 20:31 | Läst 4472 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Smajlutlösare

Trevliga kollegan Micke fick agera testobjekt häromveckan när jag testade smajlutlösaren på min Coolpix. Jag var starkt misstänksam till denna feature och blev riktigt överraskad när det visade sig att den faktiskt funkade! Bilden helt obearbetad. Blixten klarade det korta avståndet hyfsat.

 

 Micke. Sprillans färsk ägare av en Canon 450D. Så här glad blev han då.
Postat 2008-10-19 08:27 | Läst 5127 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Kort porträttsession

Min fru var riktigt riktigt i stöten igår. Jag fick fotografera henne! Efter en stunds kontemplation på var sitt håll med gårdagens utflyktsbilder (efter den värmande soppan) fick jag henne att posera med sin nya hatt på kvällskvisten. Hon har sytt den själv.

Smakprov. Några till lägger jag upp inom kort i albumet Porträtt.


Hatten är broderad på toppen

Postat 2008-10-18 21:36 | Läst 8676 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Avvand

Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.

 

Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.


Paradis för ekorrar


Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.


Fru fotograf.


Kinas paviljonger.
 

 


Caféet stängt för säsongen.

 

Icke tycka om turist. Tycka turist trist.

Postat 2008-10-17 21:45 | Läst 7538 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 5 Nästa