Minimalistiskt

Om att jag fått igång min Minox 35 GT

Genom hela min karriär som konstruktör har jag ägnat mig åt små saker så det är väl följdriktigt att jag en gång skulle skaffa en minimal kamera. För ett par år sedan vann jag en Minox 35 GT på en nätauktion men har sedan dess inte lyckats få fart på den. När den kom skulle den ha kvicksilverbatteriet PX27 som inte går att få tag på längre. Ett alkaliskt alternativ finns, PX27A, men tyvärr har jag inte hittat detta i Sverige. Dessutom är batterifacket lite lömskt konstruerat. Vid minuspolen i botten på batterifacket sitter en plastkuts som verkar hålla minuspolen. Så som det ser ut kan omöjligen minuspolen få kontakt med batteriet. Nå, på rekommendation av klubbkompisen Roos tejpade jag ihop fyra stycken SR44 (som jag har gott om till andra kameror) och stoppade i facket. Magi! Det fungerade. Hur vette tjyven men jag bryr mig inte alltid om att få förklaringar till livets mysterier. Nu är den laddad med en HP5+ och solen bryter just igenom molntäcket. Ingen blöta idag. Ännu i alla fall.

Både bländare och slutare verkar vara tvåbladiga

Eders Hängivne

PS
Ja, den får plats i vilken ficka som helst. Jag har den i skjortfickan.

Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg. 

Stafetten går vidare

Ensign Ful-Vue  har levererat!

Sin enkelhet till trots har Ful-Vue:n levererat. Kolla här.

Bilar, människor och flygplan. Jag misstänker att den passar utmärkt till andra motivkategorier också.

Nu blir det en snyggare kanon på nästa sträcka. Den legendariska Contax IIa med Sonnar f2/50 och Superia 200. Den kommer att gå som på räls, tror jag. Inget konstigt med den. Den har alla nödvändiga funktioner och inget extra. Old school, som en del säger.

Men blixten ska jag inte använda. Det är ju sommar!

Eders hängivne

Min kamerakrönika - 22

Större fotografier!

Egentligen skulle det här kapitlet i min kamerakrönika handla om en annan kamera. Men jag använder den för lite för att den ska få komma med riktigt än. Istället blir det ett annat nyförvärv som jag dock använt ett par år på lån innan den blev min. Det är en Toyo Field 45 CF. Som siffrorna antyder är det en kamera för bladfilm med storleken 4"x5" (100x125 mm). Eftersom det är en fältkamera är den ihopfällbar och blir som en liten handväska när man ger sig ut. Nu är det ingen kamera för handhållet även om en rem antyder att det går. Jag tänker nog uteslutande att använda stativ till den här. Det är för mycket runt omkring att hålla reda på så det är bra att veta att den står där man ställt den.

Toyo Field 45 CF

Här är den i transportläge

Med kameran följde naturligtvis en hel del tillbehör men jag ska inte tråka ut er med en lista på allt. Jag fick t ex sex objektiv varav jag räknar med att använda tre för det mesta. 90, 135 och 210 mm, där det sistnämnda ligger närmast en småbildsnormal. Resten betraktas som vidvinkel i den här världen.

Fotoväskan med objektiv och en del av tillbehören. Jag slaktade en gammal verktygsväska med hjul och draghandtag för detta ändamål.

Fotoryggsäcken jag fick på köpet var väl lite överdimensionerad. Det var gott om plats för kameran t v, vinkelsökaren i mitten och kassettväskan till höger. Ändå blev det plats över om man tar bort en massa överflödiga mellanväggar.

Lite bilder från användningen då. Jag bad min pappa att fotografera mig medan jag fotograferar med den. Det här är inget för otåliga snabbskjutare. Det är en långsam och nästan meditativ typ av fotografering där man måste vara på alerten hela tiden för att inte "glömma" något grepp i den fastställda ordningen. Jag räknar med att det ganska snart sitter i ryggmärgen om jag använder den flitigt.

Jag har tidigare provat både positiv och negativ färg och svartvitt. Nu kör jag bara svartvitt men jag har en spännande filmsort i frysen som jag ska prova i sommar. Mer därom i ett senare inlägg.

Skynket är svart på ena sidan och vitt på det andra. När solen skiner tar man den vita utåt så blir det inte så varmt under skynket. När det är kallt gör man tvärsom.

Uppställt och klart på mitt Gitzo Explorer. Bara motivet som fattas. Men inte motivationen =)

Eders Hängivne

PS
Du har nog redan gissat. Det blir en Toyosommar.

Tredje 85:an

Nu blir det svettigt

Den tredje 85:an i mitt 85-mm projekt är Zeiss Planar f1,4/85 för Nikon. En värstingglugg som jag ibland undrar om jag är tillräckligt vuxen att hantera. Den har allt utom autofokus men ger ändå fokuseringshjälp. Den gröna punkten i sökaren talar om när man är rätt (utom på äldre kamerahus). Den stora fördelen är att den kan användas på alla mina Nikon-SLR. Jag kan alltså köra den både analogt och digitalt. Den stora nackdelen är att den är tung.

Det ser större ut än det är. Ungefär 1/3 av objektivets längd är motljusskydd. Men mycket glas är det.

6 linser i 5 grupper

Bilden lånad från Zeiss.com

Det största svårigheten för mig när jag fokuserar manuellt på Nikon är den omvända rotationsriktningen. De kameror jag använder flitigast är tvärsom. Jag vrider lätt åt fel håll...

Eders Hängivne

PS
Nu är alla gluggar i 85-mmprojektet presenterade. Den här och OM-85:an har redan använts. Lite trögt i starten för Nikon S men den står där redo. Det gäller bara att dra i rätt rem...