Provar lite nya papper

Om att njuta när man tittar

Jag blir starkt påverkad av analoga bilder kopierade på ett vackert papper. Något av det finaste jag sett var en utställning på Arbetets museum i Norrköping. En utställning bilder med motiv från en  beriden tjurfäktares (rejoneo) liv. Vackra bilder både till motiv och utförande. Dessa var på silvergelatinpapper och hade en djupt mörkbrun svärta på en klar vit grund. Elegant och vackert så det värmde i bröstet. Ända sedan dess har jag letat efter ett liknande papper eller toning som skulle göra mina bilder lika vackra i svärtan. Mina motiv är en helt annan sak och där har jag mycket kvar att göra.

Jag köpte hem tre olika Foma-papper nyligen och gjorde kontaktkopior av ett 4"x5"-negativ från i somras för att se hur de ser ut. Titta inte för noga på de skannade kopiorna utan ta in vilket intryck papperet ger.

Fomatone MG fiberbas 542

Fomatone MG fiberbas 132

Båda dessa papper är relativt långsamma, 30-45 sek. Det finns tid att pjatta och efterlysa.

Fomabrom variant 123

Det här papperet var jämförelsevis snabbt, 8-10 sek. Det är nog mest lämpligt för jämnt exponerade negativ. Det har också en mycket svag varm ton jämfört med de andra två.

Min favorit bland dessa är nog Fomatone 132. Lagom varmton och längre exponeringstid.

Jag kan väl säga som så här: jag har inte hittat Papperet eller Processen ännu men jag fortsätter leta. Själva vägen känns ibland som målet. Letandet är ett äventyr i sig.

Eders hängivne

PS
Det blev lite ludd kvar på bilderna från torken men jag iddes inte ta bort det. 

Äntligen hemma!

Om att hitta den rätta fotoväskan

Jag har flera fotoväskor/ryggsäckar men de är antingen för stora eller små. Somliga passar för en större utrustning och den minsta rymmer ett par objektiv och några filmrullar. Den minsta väskan köpte jag just av den anledningen att jag helst går med kameran i handen och bara behöver något att hysa ett extra objektiv och några filmrullar. Men saker och ting förändras, även mitt sätt att fotografera. Det är visserligen så att när jag går och fotograferar har jag fortfarande kameran i handen (!) =) Men på vägen dit har jag kommit fram till att jag lika gärna kan ha den i en väska för att ha händerna fria.

Min kravlista var därför kort. Väskan skulle rymma en analog småbildskamera med ett objektiv påsatt samt  ett extra objektiv (max 90 mm). Därtill några rullar film och mobiltelefonen. Allt utöver det är en bonus.

Minimikravet, två varianter

Får galant plats

Bonusprylar som får plats

Det här var helt oväntat. Min 10"-platta fick också plats. Men det är nog inget jag kommer att ta med mig så ofta.

Eders hängivne

PS
Den här funkar naturligtvis utmärkt för den som har en kompakt digitalkamera. Min X100 lämnar dessutom rum för en mössa eller en liten flaska dryck. Jag kan t o m ta med mina extra batterier och laddaren. Men den som fortfarande kör med en stor DSLR får titta på något större. Sorry.

PPS
Väskan är en ONA Bowery. Innermått 25,4x15.2x10 cm. Hur de har lyckats mäta de sista millimetrarna är en gåta. Väskan är mjuk och smidig. Jag köpte den på Scandinavian Photo i Stockholm. Jag tog med mig minimikravet och provade direkt i affären. Saken var snart konstaterad och det tog längre tid att betala än att prova. Jag var inne i affären högst 20 minuter.

Äppel, päppel, pirum, parum........

Om att välja film

Idag kom den första sändningen av mitt pröva-på-projekt för 400 ISO svartvit film. Paketet kom från Macodirect i Tyskland som är billigast på de flesta svartvita filmer.

18x400ISO

För att få så jämförbart resultat som möjligt kommer jag att köra alla i en enda kamera, min svarta Olympus OM-2N och framkalla i samma framkallare, Xtol 1+1. Dessutom kommer jag enbart att använda Olympus ZUIKO-objektiv. Allt för att minimera skillnader som inte beror på filmen.

Testutrustningen

Däremot kommer jag att använda flera brännvidder. Jag har nästan allt för Olympus men kommer att begränsa mig till 28-35-50-85. 50 mm sitter på min silver-Olympus som är Dogmakamera med färgfilm så jag får väl "låna" den till projektet ibland.

Nu handlar det mest om att välja första filmen. Det är där ramsan kommer in.

Eders hängivne

PS
Och lotten föll på Fomapan action 400 

PPS
På söndag åker jag till Göteborg för att titta på utställningen av Vivian Maier tillsammans med mellansonen. Jag borde väl ta Rolleiflexen då men är angelägen om att komma igång med det här. Sist jag var där nere gick vi båda på stan med var sin Rolleiflex och väckte både uppmärksamhet och artigt intresse. Rolleiflexen är en "social" kamera =)

En 39:a tar sjunde sträckan

Stafetten går vidare

Contaxen har just avslutat en rulle men det dröjer lite med framkallningen då mitt labb har stängt. Jag får framkalla själv vad det lider och då kommer det bilder i bloggen.

Nu blir det en mellanformatare igen, Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2 med en rulle Rollei 400 IR. Åtta bilder att vänta, alltså, om solen är mig nådig. Zeiss har varit dåliga på att ge information om tillverkningsår trots att något liknande serienummer finns på huset men kunniga Zeisskännare har daterat den till ca 1939. Objektivet är en Novar Anastigmat f3,5/10,5 cm. Super Ikontorna var Zeiss' flaggskepp. Den mest avancerade kameran för sin tid och har kopplad mätsökare som visserligen är svår att ställa in, men det går.

Färgsättningen på bakgrunden ska antyda att kameran är tysk, om någon undrar. Och Tyskland vann fotbolls-VM om någon nu kan ha missat det.

Eders hängivne

Plastbandsfotografi

Om en nyupptäckt

Min gode vän i Vimseby återgav vad han sett i ett lokalt tv-program. En ung tjej hade fått tag på en gammal Trip 35:a och fått den laddad med film. Hon var så fascinerad av att bilderna fastnade på det där "plastbandet" och hon ville gärna visa för reportern hur det såg ut. "Förstör du inte bilderna då?" frågade reportern försynt. "Närå, titta bara" och så öppnade hon kameran och visade underverket. Plastbandet där bilderna fastnade.

En fascinerande historia om den är sann. Att det inte har blivit en snackis på Facebook med en massa delningar är en gåta. Men det kan bero på att tjejens eller de lokala tv-tittarnas bekantskapskrets är lika okunniga.

Det bästa med den här historien är att jag fått ett nytt bra ord för det jag håller på med när jag tar bilder. För en vanlig svensk betyder ju film att det är fråga om rörliga bilder. När man säger att man använder en filmkamera så tror många att man filmar. Icke. Men att kalla det för analog fotografi gillar jag egentligen inte. Därför kommer det nya ordet väl till pass. Plastbandet får bli förleden till mina fotografiska aktiviteter i fortsättningen. Plastbandskamera, plastbandsfotografi och kanske också plastblads-o s v

Plastbandskasetter 

Men man slipper nog aldrig ifrån frågan från de bättre vetande, "går det fortfarande att få tag på film till den där?"

Eders hängivne
Plastbandsfotografen 

PS
Som vanligt är det inte på fullt allvar. Men snutten på tv är dagsens sanning enligt min vän. Och honom tror jag på.