Norge - mitt andra hemland

Närheten till Norge har alltid präglat mitt liv. Ja, utom nu då jag bor i Stockholm. Jag har inga blodsband i Norge men många är de tillfällen då vi åkte dit för att handla billigt eller semestra. Socker, margarin, mjöl och Norwegiaost mm var begärligt och billigt i min barn- och ungdom. När jag fyllde 14 blev jag mer värdefull att åka med. Mängden mamma och pappa fick ta med in i Sverige blev då större. Men det var på semestrarna min kärlek till Norge präglades. Nu är prisläget i Norge helt omvänt och norrmännen kommer till Sverige för att handla. En del flyttar hit också och jag har många norska vänner som har bosatt sig i Åmål och Dalsland.

1975 drog tre grabbar och två tjejer dit på semester. Vi grabbar hade fiske i sikte men tjejerna hade något annat i kikaren. Snart uppstod konflikt om syftet med resan och det blev till att lösa konflikter istället för att fiska. Det gick dock bra att komma överens så småningom då alla fick lite av sina egna önskemål tillgodosedda.

Resesällskapet i Oslo.

Flugfiske första kvällen.

Mr Bean var där

Det mest dramatiska under resan inträffade under en downhill-körning på en serpentinväg. Min kompis hade inte riktigt kläm på det där med att köra ner på samma växel som man kör upp utan bromsade hela tiden. Till slut tog inte bromsarna i en hårnålskurva i en tunnel. Vi lyckades dock få stopp på ekipaget utan skador och kunde snart konstatera att bromsarna lyste lika vita som bilen.

Bilen som bar oss.

Vi färjade ofta i fjordarna och då blev det många tillfällen att fotografera lokalbefolkning och turister.

Sista dagen på vägen hem fikade vi i en uttorkad bäckfåra. Det är där juni månads profilbild är tagen.

Heja Norge! Ja, vi elsker dette landet!

Berömda fotografer har också ett familjealbum

     ÄNTLIGEN!

Jag tog mig ut till Fotografiska idag för att kolla in stället och utställningarna. Det är ett mäktigt galleri vi har fått i Stockholm. Stora fina salar och gott om väggyta för bilder. Jag tyckte jag var lite sen men det var ännu lite folk när jag kom så det var inget större besvär att se sig omkring. Mot slutet av mitt pass där var det dock rätt trångt. Jag tittade förstås på alla utställningar men stannade längst hos Annie Leibovitz som jag tog till mitt hjärta - för hennes privata familjebilder. Man tänker nog inte på det men berömda fotografer har ju också ett familjealbum med gamla bilder. En familjehistoria värd att berätta. När jag ser andras familjebilder känner jag ett slags släktskap i de gemensamma nämnare man ser. Familjeporträtten på högtidsdagar, bilder på barn som blir större och större. De där ögonblicken i vardagslivet som triggar minnet eller, som i det här fallet, ger inblick i en annan familjs historia. Hennes porträtt av kända och berömda personer är förstås också bra. Inget snack om den saken. Men det var hennes privata bilder som gav mig mest. I butiken köpte jag hennes bok för att ha något att njuta av om kvällarna i fåtöljen.

Det blir inga bilder från besöket. Jag hade visserligen Coolpixen med men använde den inte. Det blev ZM för hela slanten och Tri-X som står i kö för framkallning i mitt kylskåp. Men bilder ska det vara i en fotoblogg så här kommer några bilder från Fotografiskas omgivning =)

De här grabbarna fixade till området utanför entrén förra sommaren.

Det märkliga huset på andra sidan gatan med ingång genom taket.

Birkaterminalen är närmaste granne. Man passerar den på väg till Fotografiska.

Min bästa rekommendation är att ta sig dit och se på härligheten!

Jag har årskort så nu kommer jag att ränna där ganska ofta. Och jag träffar gärna någon FS-bekant där.

Arvet efter farfar

Min farfar pysslade med mycket och det skulle vara svårt att göra honom rättvisa i ett enda blogginlägg. Så det får väl bli några till då och då. Idag tänkte jag visa en del av mitt arv efter farfar. Han var byggnadssnickare och hade förstås sin egen lilla snickebod i källaren på Skogsstigen 1 i Slottsbron. När han gick i skogen samlade han på sig grenar och annat med intressanta former och gjorde något av det i snickeboden. Han snidade roliga trägubbar också (han hämtade inspiration från den kände Döderhultarn) och dessa två har jag fått.

Korpral på permis. Vill ha ett foto av sig själv

Söker upp stadens gatufotograf som verkar sömning eller överförfriskad (och förmodligen luttrad).

Stå stilla.  Zzzz


Rolleiflex Automat med Rolleinar 2 och Tri-X

Mellanformataren

Studentrevolt

Det är väl lite tidigt på året för att prata om Studenten men den inträffade ju förr om åren också. 1973 tog jag själv Studenten på Karlbergsskolan i Åmål. Det är egentligen lite konstigt det där för en tekniker. På den tiden var den tekniska linjen på fyra år men vi tog studenten efter tre tillsammans med alla andra fast vi inte var ”färdigbakade”. De flesta teknister från Åmål och Säffle gjorde det sista året i Karlstad men en Säfflekille och jag gjorde det i Jönköping. Vi gick den trätekniska varianten av maskinteknisk linje där, det enda stället i Sverige den fanns på. Varför jag valde den kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag gillar att göra sånt som inte alla andra gör =)

Att ta studenten i början på 70-talet var ingen lätt historia. Och då tänker jag inte på examensskrivningar och förhör. Bara ett par år tidigare skulle studenten avskaffas. Detta ledde till näranog upplopp och massiva protester i Åmål. Studenterna segrade så småningom och den avskydde rektor Moberg tillät det sedvanliga utsläppet men det var gruff ett par år till men lade sig till min examen. Sedan har det pågått i alla år utan uppehåll. Utsläppet, inte gruffet =) Traditionen segrade och förnyarna fick vika sig.

April månads profilbild blir alltså från examensdagen 1973.



En stund efter utsläppet. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Farmor (skitluktens fiende och paprikaodlare) och jag. Farfar hade gått bort året innan. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Gratulationskram av Eva. Hon skulle senare bli min första fru och mamma till mina barn. Notera killen i randig tröja. Det är pappa Leiler med sin Praktica IV.
Foto: Sannolikt Evas bror Olle.


SMU gratulerade med att köra runt sina medlemmar på ett lastbilsflak på stan. Här landar jag hemma. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin


Den fotografiska leken fortsätter nästa månad.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 4

Avsnitt fyra i serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er kommer att behandla närbildslinser och objektiv.

Det var vanligt förr att man satte på försättslinser för att ändra brännvidden på kamerans fasta objektiv. Vips så fick man både ”macro”, vidvinkel eller tele. Franke & Heideckes ingenjörer hade ingen brist på fantasi utan skapade sånt som kunde behövas. Ett drömjobb för ingenjörer, tror jag.

Närbildslinserna äro tre och de heter mycket fantasifullt Rolleinar 1, 2 och 3. De finns för alla bajonetter förstås och förekommer flitigt på auktionssajterna. Möjligen med undantag av trean.

Med en Rolleinar på objektivet ändras fokuseringsområdet enligt nedan.

Rolleinar 1: 45-100 cm. Särskilt populär för porträttfoto.

Rolleinar 2: 31-50 cm

Rolleinar 3: 24-32 cm

Som du förstår innebär detta ett problem på en TLR då objektivet och sökarobjektivet befinner sig på ett avstånd från varandra. Parallaxfelet blir mer än vad kameran normalt klarar att hantera. Därför består Rolleinarer av två linser. En för objektivet och en för sökarobjektivet. Se bild

Min Rolleiflex med Rolleinar 2

Den tjockare linsen är avsedd för sökarobjektivet och tjockleken beror på att linsen är vinklad inne i hållaren för att rätta till parallaxfelet. Därför har sökarlinsen en röd prick som ska vara riktad uppåt.

Bild tagen med Rolleinar 2

Bild tagen med Rolleinar 3

För Telerolleiflexmodellerna fanns ytterligare försättslinser, nämligen

Rolleinar 0,35: 125-280 cm

Rolleinar 0,7:   93-138 cm

Och nu till de riktiga objektiven med det fantasifulla namnet Rollei-Mutar. Riktiga objektiv som sattes på standardobjektivet. Jag känner till tre:

Rollei-Mutar 0,7: ger 54 mm brännvidd för 75 mm objektiven (vidvinkel)

                             och 57 mm  brännvidd på 80 mm objektiven

Rollei-Mutar 1,5: ger 109 mm brännvidd på 75 mm objektiven (tele)

                             och 116 mm brännvidd på 80 mm objektiven


Rollei-Mutar

Den tredje är något helt annat. Carl Zeiss gjorde ett teleobjektiv till Rolleiflex, Magnar 4X. Som namnet antyder förlänger det brännvidden fyra gånger. 75 mm blir då 300 mm och 80 mm blir 320 mm.


Magnar 4X

75 mm/3,5 och 80 mm/2,8 var ju standardbrännvidderna på Rolleikamerorna. Jag har faktiskt sett och bjudit på en Magnar 4X men besinnade mig och lät någon fågelfotograf ta hand om den. Jag ångrar mig inte men om jag får tillfälle att låna en ska jag naturligtvis prova. Är man Rolleinörd så är man.

Till sist måste jag också nämna Rolleis Mikro-adapter. Att fotografera vid den här tiden var lika fyllt av möjligheter som idag. Möjligen krävde det mer kunskaper av fotografen än dagens kameror gör.

Mikro-adaptern är helt enkelt en adapter för att kunna fotografera i mikroskop och består av två delar, Rollei-Mikro-Tub med klämfattning för mikroskopet och ett Rollei-Mikro-Prisma med inställningskikare.

Man började med att ställa in skärpan med mikroskopratten medan man tittade i inställningskikaren och sedan sätta kamerans sökarobjektiv på adaptern och för att ställa in skärpan i kameran. Sedan flyttade man kamerans objektiv till adaptern för bildtagning. Hela tiden kunde man övervaka vad som händer med det studerade objektet i kikaren.

Mikro-adapter finns för alla bajonetter och modeller med Tessar eller Triotar, Planar eller Xenotar. Det här är makro på riktigt!



Tvärsnitt av lönn. Denna är INTE tagen med Rolleiflex utan en vanlig spegelreflex med motsvarande adapter (1974). Resultatet hade blivit detsamma.

I nästa avsnitt lämnar vi optiken för att titta på andra tillbehör och dessa är minst lika spännande och fantasifulla.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg