Över havet igen

Om en tripp till Kanada

Jag hade varit i USA flera gånger med föräldrar och i tjänsten 1998-2001. Som omväxling reste vi för att hälsa på frugans dotter och frugans bror med familj i Montreal 2007. Staden Montreal ligger på en ö mitt i Lawrencefloden men är förstås tillräckligt stor för att breda ut sina förorter vid sidan om samma flod. Det anmärkningsvärda ur min synvinkel är hur platt landskapet är runt staden vilket syns väldigt tydligt när man står på toppen av det enda berget i närheten, Mont Real. Berget har förstås gett namn åt staden. Lite bildminnen kommer här.

Vi bevittnade den årliga åminnelsen av slaget vid Chryslers Farm. Alla överlevde.

Kanadas motsvarighet till Gammelvala, Upper Canadian Village

En botanisk trädgård i Montreal

Dottern med pojkvän var medlemmar i en slagverksgrupp. Jag genomled deras övning på halvannan timme. Missförstå mig rätt, jag gillar slagverk men då tillsammans med musik.

Ute på landet hittade vi en lönnsirapsfabrik.

Broar är inte bara Claes Wåhlins gebiet. Den här gick vi på också.

Vattenfallen i St Ursule

Familjen beskådar fallen

Utsikt från Mont Real

Min bästa och mesta reskamrat. Den har varit med på otaliga resor. Nu är den ganska sliten men så länge den hänger ihop får den hänga med.

Månadens profilbild är från den där slagverksövningen. Kroppsspråket säger väl sitt, eller hur?

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med Canon Powershot A80, 4Mpixlar och jpeg direkt i kameran.

PPS
I vår bär det antagligen iväg igen. Med ett koppel av kameror, digitala såväl som analoga och en hel del film.

Utställning på jobbet

Om att bilder är bäst på papper

Ett av mina nöjen som konsult hos olika företag har varit att fixa en liten utställning med mina bilder som jag byter ut då och då. Det här har jag hållit på med några år nu. På det senaste uppdraget har jag haft förmånen att ha gott om tomma väggar som riktigt skriker efter något att se på. Just nu sitter jag på ett större kontor med många arbetskamrater i samma rum. I rummet har jag haft fem bilder upphängda som jag byter varje månad och nu är det dags igen. Jag brukar visa svartvita bilder varannan månad och färg de andra. Både november och december blev färgmånader så nu är det dags för svartvitt.

De nya bilderna är kopierade i mörkrummet och monterade i passepartouter som passar i ramarna jag har på jobbet. Det första jag gör i morgon bitti är att byta bilder i ramarna och ta hem de gamla när dagen är slut.

Dessutom har jag ett tiotal porträtt hängande i korridoren utanför rummet. Många passerar där dagligen och ganska många stannar för att titta lite. En del som inte ens i normala fall har vägarna förbi kommer upp och tittar då och då. Det är kul och jag har haft flera intresseranta samtal om fotografi . Nu hoppas jag få tillåtelse att fotografera kollegorna mitt i sin verksamhet. Det är porträtt av människor i sin vanliga miljö jag är mest intresserad av. Det råder dock fotoförbud på arbetsplatsen och tidigare försök med min närmaste chef har inte resulterat i något. Före jul nappade dock hans chef på idén och hoppet tändes. Vi får väl se. Arbetsplatsen är inte känd för sina snabba beslut. Men det är ju i alla fall inte förbjudet att visa bilder. Porträtten i korridoren har också skapat ett porträttjobb för en anställds familj som jag genomförde i december i hemmet. Mycket trevligt och har renderat i ny vänskap.

Jag anser förstås att bilder på papper är det bästa sättet att uppleva bilder på. Man behöver ta sig tid att läsa en bild, titta efter detaljer, ställa sig frågor och spekulera. Sätta ord på sina känslor inför bilden. Bilder på en bildskärm är alldeles för lätta att klicka bort för att titta på nästa och nästa.

Mellanformataren

PS
Du kanske har någon vägg på ditt jobb som du kan pryda med dina bilder. Det kan räcka med att det finns plats för en. Bara det kan förhöja trevnaden.

Bildspel

Om att åskådliggöra en sångtext

I min fotoklubb har vi så smått börjat göra bildspel som vi visar på utvalda möten. Det vanligaste är nog att man sätter ihop ett antal bilder med ett gemensamt tema och spelar någon favoritmusik under tiden man visar dem. Till ett möte i höstas gjorde jag ett lite annat stuk på mitt bildspel än jag gjort tidigare. Jag valde att sätta bilder till en sångtext för att illustrera texten. I inledningen till sången sjungs det förstås inte särskilt mycket så jag värmde upp betraktarna med lite annat. Men när sången börjar då ska bilderna i stort sett följa texten. Häng med här. Klicka på bilden  och sedan på Play

Vi ska ha fler bildspelsvisningar under 2013 så nu håller jag på med att samla bilder till de idéer jag har. Det kräver lite experimenterande också för att se om idéerna går att förverkliga. Men det är ju bara bra att få anstränga hjärnan lite. Men svårast blir det nog att ta alla nya bilder jag behöver...

Mellanformataren

PS
Till bildspelet har jag enbart använt arkivbilder och programmet Windows Live Movie Maker som följer med Windows 7. Inte världens bästa men det funkar hyfsat att börja med.

Faraled

Om en mer spännande båttur

Trots att jag tog ett tiotal fler bilder det här året blev det färre bilder till denna bloggpost. 2006 gjorde vi som vanligt en längre resa på Vänern. Den här gången söderut mot Yttre Bodane naturreservat. Här finns inga officielt prickade leder. Bara handritade kartor med symboler som går från kopieringsmaskin till kopieringsmaskin mellan intresserade skeppare. Symbolerna motsvaras i verkligheten av målade märken på klippor och stenar som bildar ensmärken att hålla kursen efter. Inte helt lätt när man ska lägga kursen efter märken bakom sig ibland. En del symboler betyder att man ska gå nära symbolen. Men hur nära?

Första kvällen. Övernattning på Björkön mitt i Tösse skärgård.

Inloppet till Vingens hamn där Yttre Bodane skärgård börjar och därmed också den spännande delen av turen. Gaveln är vitmålad för att...

... bilda ensmärke med gaveln på Vingens fyr. När gavlarna står mitt för varandra så går man säker in mot hamninloppet när man kommer långt utifrån öppet vatten.

Här har vi passerat Vingens hamn och är en bit söderut i ett sund. Gasten står i fören och håller utkik efter undervattensstenar och grunda partier. Där bortom gattet väntar de riktigt farliga passagerna  där det är pepprat med undervattensstenar, grynnor och bränningar. Ingen tid att ta bilder här. Största koncentration och ögon 360° runt horisonten för att se de målade fläckarna.

Det gick bra den här turen. Ett annat år var det så högt vatten i Vänern att en del målade märken låg under vattenytan. Det året gick jag på grund här. Inte värre än att jag kunde backa mig loss med lite sårad självkänsla.

Månadens profilbild kommer däremot från en biltur till Varbergs kurhotell. Min fru och jag fyller år med en veckas mellanrum och då brukar vi ge oss själva en gemensam födelsedagspresent. Det blev några dagar på kurorten med diverse hälsokurer och det är väl därför jag ser så oförskämt pigg ut på hemresedagen

Eders Mellanformatare.

PS
Bara ett halvår kvar bland profilbilderna.

En tredagars expedition på Vänern

Om en resa till barndomsminnen

Min tidsresa genom livet med profilbilder är inne på sista varvet. Vi har nu kommit till 2005 och en liten digitalkompakt har blivit instrumentet för att bevara minnesbilder. Emellertid fick digitaltekniken en trög start. 2005 var nog ett lågvattenmärke beträffande fotografering. Året efter var inte mycket bättre, det heller. Inte förrän 2007 tog det fart ordentligt. Trots den magra produktionen av blott femtiofyra digitala bilder detta år så finns det ändock en historia att berätta.

  Canon Powershot A80

Det här året gör jag en efterlängtad resa båtvägen från Åmål till Sundhult i Grums kommun där farfar hade byggt sin sommarstuga i början av 60-talet. Den som är bevandrad i Sveriges geografi inser att detta inte är gjort i en hast. Det tar en timme med bil men båtvägen är mycket längre, både i sträcka och tid. Och dessutom i makligare takt. Fem knop ger långa tillfällen till meditation och andra nyttiga aktiviteter.

Fortskaffningsmedlet var denna mahognysnipa byggd på Kållandsö 1956. Den här gången, liksom många andra gånger, skulle den stryka förbi sin födelseort. Bilden är från ett tidigare datum.

Resvägen. Ut ur gattet vid Åmåls A-hamn (marinan), förbi Fogdens fyr, därifrån åt babord med sikte på Millesviks skärgård. Efter att ha passerat Busen och viken in till Säffle kan man i kikaren sikta Hjellesgate gård som en vit prick i grönskan på Värmlandsnäs. Det är bara att köra på, det är gott om vatten under kölen. Mellan 25 och 70 meter närmare bestämt.

Matroserna Viktor med kusin Hampus hade inte så mycket att göra på det första benet.

Det här är en omöjlig ubåt. Vi högvatten syns bara pinnen med pilen. Den talar om att du ska svänga babord. Annars blir DU en ubåt. Nu är vi redan inne en bit i Millesviks skärgård med sin spännande farled av grynnor och stenar.

St Körtungsskär. Vi närmar oss dagsmålet som heter Aspholmen där vi övernattar. På Aspholmen tar vi inga bilder. Detta mysiga tillhåll mitt i Vänern får förbli en hemlighet tills vi besöker det en annan gång i en annan båt.

Nästa dag vaknar vi till sämre väder men det är inte sämre än att vi kan fortsätta.

Pappa Leiler är styrman ibland.

Vi för nationsflagg förstås. Det gör alla på sjön som en slags markering av sjöns internationella brödraskap. På sjön är vi alla lika, om än inte i samma båt. Man hjälps åt på ett sätt man sällan får erfara på land. Jag har undrat mycket vad det där beror på.

Matroserna tar sig en extra lur.

Östra sidan av Värmlandsnäs är ofantligt ointressant. Inga öar, nästan inga intressanta landmärken och öppet "hav"med den oftast befintliga sydosten in från styrbord gör att inga landstigningar är att rekommendera. Gapershults hamn,  Lindränkans hamn,  Ekorns hamn, Önö hamn och Hästholms hamn. Hamnar som knappt gör skäl för namnet hamn passeras även om de är utmärkta platser för lä och fikapaus.

Staviks fyr. Vädret har blivit bättre under resans gång.

Stavikens mynning passeras liksom Mässviken och sedan närmar vi oss resans mål, mina farföräldrars sommarstuga byggd av gamla järnvägsvagnar, återvunnen spik och mycket kärlek.

Den här bilden är tagen åtskilliga år tidigare. Stugan har tilläggsisolerats, fått en altan och ett nytt förråd. Men svängdörrarna av teak med rostfritt sparkbeslag och det uppfällbara  tvättfatet på toaletten fanns kvar i alla år.  Lillstugan som farfar byggde för att bo i medan han byggde Storstugan på bilden ligger skymd bakom det nya förrådet.

En överraskning väntade här. Innan vi nådde fram till bryggan strandade båten i sanden några meter före bryggan. Vi fick låna den nya grannens brygga att förtöja båten vid.

Den nya grannens sommarstuga.

Vi sov över i stugan och dagen efter mönstrade matros Hampus av och blev hämtad av föräldrarna för att åka på något annat nöje. Och vi som var kvar anträdde hemfärden.

Som omväxling till Aspholmen tänkte vi övernatta i Ekenäs hamn på Värmlandsnäs sydspets på hemvägen. Men se, det var fullt. Båtfolk är visserligen generösa och hjälpsamma men det fanns bara ingen möjlighet. Glada tillrop och lystna blickar fick vi dock. En skinande mahognysnipa bland plastbaljorna är alltid Kung, liksom. För stunden i alla fall. Det blev Aspholmen igen för övernattning men den ligger ju bara en distansminut söder om Ekenäs hamn, tvärs över farleden.

Bäring hemåt.

Sällskap i farleden

Avlösning vid styrpulpeten. Vi närmar oss hemmhamnen.

Månadens profilbild är croppad ur bilden nedan. Den är från ett besök på Hantverksmagasinet i Upperud. För den med ringa kunskap i den Dalsländska geografin ligger Upperud rakt söderut över sjön från Håverud med sin berömda akvedukt. En annan berömdhet i Håverud är den gamla musikkåren som är/var(?)  obetydligt äldre än sina medlemmar. Hantverksmagasinet var ett trevligt utflyktsmål med många spännande saker att titta på eller köpa. Bara att traska omkring i en fyravånings träkåk med med murad suteräng och bevarade originaldetaljer som skvallrar om tidigare användning är i sig ett äventyr. Därifrån kunde man också åka en liten ångbåt över sjön till Håverud. Nu är Hantverksmagasinet stängt och det känns lite sorgligt.

Originalet till månadens profilbild.

Mellanformataren