En kväll i Kronobergsparken

Och en kväll med en 85:a

Analogfotografernas Stockholm vistas ute och fotograferar flera gånger per termin. Den här gången skulle vi ha porträttfotografering i Kronobergsparken som ligger ett stenkast från klubblokalen. Det är sensommar och hyfsat varmt. Jag använde min Nikon S från -54 med ett Nikkor f2/8,5 cm från samma årtionde men med en färsk HP5+ i kamerahuset. Filmen har suttit i hela vintern men jag tog slut på den härom dan. Här kommer lite av de bilder jag tog. De finns också i mitt album Projekt 85 mm.

Jesper Hasselblad

Hanna Horizon

Johan Yashica

Martin Fujica

Mikael Canon

Johan Nikon

Eders hängivne

PS
Nu när den kameran är tömd har jag satt på en f1,4/5 cm istället men den får vila lite nu. Nästa kamera att tömma blir Contax IIa med Jupiter 3 (f1,5/50). Eller Canon Dial, men där tar ju filmen aldrig slut...

Det borde vara straffbart att manipulera bilder

Om självbedrägeriets ljuva konst

Allt som oftast stöter jag på reklam för det där bildbehandlingsprogrammet Portrait Professional och idag gick jag in på deras hemsida på internet för att se exempel på vad programmet egentligen kan göra. Häpnadsväckande grejer, om man säger så. Dokumentärfotografen i mig blir bestört. Och upprorisk. Jag frestas att installera programmet för att göra tvärsom! Manipulera ansiktsformer i all oändlighet. Flytta ögon och skela dem. Lägga till vårtor, ögonpåsar och skrynkla till redan unga vackra ansikten och skapa nya mormödrar på några minuter istället för femtio år.

En fotografs kund blir förstås överlycklig av att bli så snygg och betalar glatt en extra slant för självbedrägeriet som blir profilbild på Facebook, dejtingsajten eller en gåva till mormor där den hamnar i vardagsrummets bokhylleutställning över barnbarn. Alla dejtingförsök stupar förstås första gången när motparten ser verkligheten.

Det är naturligtvis meningen att man ska printa ut en bild, hänga den på väggen i ansiktshöjd och använda den istället för spegeln. Särskilt viktigt om morgonen. Enligt din personliga coach ska du dessutom säga "Hej snygging" varje gång du tittar in i "spegeln" för att stärka ditt självförtroende och angripa den nya dagen med nyskapad energi. Åldrandet får inte märkas. Självbedrägeriet fulländas så fort man går utanför dörren och alla andra ser hur det egentligen är fatt medan man själv går i ett "snyggrus".

Terje Hellesö fick betala dyrt för sin manipulation av naturbilder. De som kör Portrait Professional klarar sig undan straff och kan dessutom ta extra betalt och bli hyllade för brottet mot sanningen.

Den som tar ett porträtt på mig får finna sig i att jag inte accepterar att bli av med vårtor, ögonpåsar, rynkor och pormaskhålor. Jag skulle kanske överväga en polisanmälan...

Eders hängivne

PS
Som vanligt är det inte särskilt allvarligt menat. Men indignationen är äkta.

Sju goda år

Slut på det roliga

Augusti månads profilbild blir den sista "nya" profilbilden. Jag började i september 2008 med en ny bild varje månad från varje år av mitt liv. I augusti 2013 kom jag ikapp med mig själv och fortsatte med blandade nya och gamla bilder. Nu har det gått sju år och nu sätter jag stopp. Jag kommer säkert att byta profilbilder då och då men inte varje månad.

Här är den sista på ett tag. Tagen med min kamera (D600) av Bengt Gustafsson i Säterdalen på Årets fotografiska resa i tid och rymd.

Eders Hängivne

PS
Nu ska jag koncentrera mig på att porträttera andra. Sannolikt oftast på en sensor av storleken 4"x5". Helt odigitalt.

Studentspinn-off

När han ändå skulle ta bilder...

Jag har två yngre bröder. När den äldre av dem skulle ta studenten så fotograferade pappa honom med Rolleicorden. Förstås. Same procedure as every year. Eftersom kameran var framme och jag var hemma tog han ett par bilder på mig också. Det var helfigursporträtt i en pinnstol. Jag har croppat bilden som får bli juli månads profilbild.

Bilden är tagen i juni 1976 och till vardags gör jag vapenfri tjänst som brandman på Arlanda flygplatsbrandkår.

Eders hängivne

PS
Det blir inget PS den här gången heller. 

Den biologiska sensorn

Om nästa steg i kamerautvecklingen

Jag har redan funderat på nästa års aprilskämt men bränner det redan nu då jag misstänker att tekniken kan hinna före. Om inte kommersiellt tillgänglig så i alla fall som lyckat forskningsexperiment. När det gäller hörseln har forskningen redan hunnit långt. Döva kan höra genom en knapp som är inopererad i skallbenet.

Nu handlar det om de inbyggda sensorerna vi har i skallen. Två ögon. Dessa sänder en bild till hjärnan som vänder den "rätt" och kombinerar de båda bilderna till en 3D-bild som på den gamla stereofotografins tid. Hjärnan har dessutom en otrolig minneskapacitet så här behövs inte ens ett minneskort. Det enda som fattas just nu är ett interface som gör det möjligt att dela våra bilder och filmer med andra. Vi kommer att kunna koppla ihop våra hjärnor trådlöst och om vi sitter nära varandra vid lägerelden kan vi berätta ordlöst vad vi varit med om under dagen.  Ett socialt nätverk á la stenåldern.

Jag gjorde ett eget försök i mitt bästa lab, köket, och passade på att dokumentera tillfället. Nu finns beviset i form av en ny profilbild på Fotosidan. Tyvärr fungerade inte nätverket så jag fick ta till det långsamma sättet, bredbandsinternet.

Jag använder en gammal beprövad optik från Goertz som bildförstärkare av synintrycket. Den är visserligen ca 120 år gammal men funkar hyfsat.

Eders hängivne

PS
Set blir inget PS den här gången